En kritisk inlaga om mild/lätt asperger
Postat: 2017-09-12 12:00:40
tahlia skrev:Du missförstår mig en aning.
Exakt! Men varför skulle en dålig tidsuppfattning vara mindre påfrestande för någon som inte har AS? Varför skulle den personens usla tidsuppfattning inte tas på allvar eller respekteras bara för att den inte har en diagnos? Varför skulle en dålig tidsuppfattning skilja sig mellan en person som har AS och en som inte har det? En dålig tidsuppfattning är en dålig tidsuppfattning oavsett vem som har den, eller?
Här har du helt missförstått vad jag säger. Jag är inte emot diagnosen, jag är emot att den behövs vilket den gör blott och enbart för att människor inte har någon större lust att acceptera olikheter utan någon slags sjukdomsförklaring eller liknande vilket gör dem mer intoleranta mot de svårigheter en människa kan ha utan att det kvalificerar dem för en diagnos.
För att en dålig tidsuppfattning oftast är mindre påfrestande för någon som inte har as. Oftast handlar det om att man är lite bekväm av sig, medan det för någon med as kan innebära att man behöver boendestöd, timstock och en speciel schematavla för att man ska få tiden att gå ihop. Du måste kunna se gradskillnaderna. För att man ska få en Aspergerdiagnos måste det vara så pass allvarligt att man har svårt att fungera i vardagen. Har man inte stora svårigheter har man inte Asperger, utan problem i största allmänhet som de flesta andra har. Asperger är en funktionsnedsättning. Många av de svårigheterna man har vid Asperger går dessutom att jobba bort om man inte har en sådan diagnos, det är därför den är så viktig. Söker man vård och man inte har en diagnos försöker vårdpersonalen bota ens svårigheter, de gör de inte för att vara elaka utan för att hjälpa. Många NT kan ha samma svårigheter som någon med AS, men det beror på andra saker och genom t.ex terapi kan man få bort svårigheterna, det går inte med AS så man måste göra på andra sätt. Fanns ingen diagnos skulle personen med as få sitta i terapi i flera år innan man konstaterade att det inte fungerade, då skulle man testa medicin och först efter det kunde man få hjälpmedel, för vårdpersonalen skulle inte veta vad som var fel.
Många som får en Aspergerdiagnos säger att de lär känna sig själva bättre och äntligen förstår varför de är annorlunda också, den möjligheten skulle försvinna om diagnosen försvann. Man skulle få plöja igenom en massa böcker innan man hittade något om sitt funktionssätt. Alla saker förstår man inte själv, många upplever bara att de blir trötta, missförstådda och känner sig dumma i huvudet, de förstår inte vad deras bristande sociala förmåga beror på eller att de är extra känsliga för intryck. Får man läsa om andra som fungerar likadant är det oftast en befrielse och utan en diagnos blir sådan information nästan omöjlig att hitta.
Jag skulle gärna vilja att du funderar över varför du anser såhär om Asperger och inte om t.ex diabetes. Varför anser du att man ska sätta fysiska sjukdomar på folk? Varför kan man inte bara acceptera dem som de är, varför behövs en diagnos? Psykiska sjukdomar och funktionshinder är så tabubelagt, det är inte konstigare att ha Asperger än att ha en CP skada. Båda är funktionsnedsättningar och i båda fallen behövs en diagnos för att få rätt hjälp.