AspergerForum

Ofta så frågar folk alltid, hur är läget? Mår du bra idag? Ett vanligt exempel som alla ställer.
Flera eller enligt deras värld så måste man små ljuga, svara ett oärligt svar att man mår bra! Vare sig vi ser det ett mer annorlundare perfekt liv med stora feta höga krav på oss själva.

Men vad betyder den frågan egentligen? Det finns så många olika aspekter om man gräver djupare i den frågan än ett enkelt svar som , ja jag mår bra!

Ur min erfarenhet så tycks de att må bra frågan är en olåst dörr som de förväntar att vi ska kunna öppna dörren för total acceptabel överenskommelse. Eller har jag fel? Vad tror ni?

Detta är bara ett av NT:kollektivets ständiga fraser de babblar ur sig hela tiden, man förväntas inte säga annat än att allt är bara bra osv. En effekt av deras ständiga bekräftelsebehov för att kunna skryta upp sig själv hur skit man än mår, på gott och ont givetvis...

Obehöriga personer besvaras med ett "det är ok". Övriga måste besvaras ty de förstår vad som menas!

De flesta människor vill inte att man är ärlig och svaret på frågan ska vara positivt. I människors ögon är man smidig om man ger de det svar de vill höra. Jag förstår inte varför man överhuvudtaget ställer en fråga om man inte vill få ett ärligt svar. Lika bra låta bli att fråga.

elle skrev:Jag förstår inte varför man överhuvudtaget ställer en fråga om man inte vill få ett ärligt svar. Lika bra låta bli att fråga.

Det beror nog på NT:maffians ständiga krav på bekräftelse, är säker på att de i förlängningen skulle kunna kommunicera med enbart positiva och inställsamma ljud eller gester, för de behöver egentligen inte säga mycket med substans...

Jag tror det är på två plan. Dels en artighetsfras och dels att inbjuda till att man talar om hur det är. Men reglerna verkar vara att det inte får vara för allvarligt. Om man säger att det är en skitdag så får man inte vara jättedeppig utan då ska det handla om att det kört ihop sig på jobbet, att kaffebryggaren har gått sönder eller att man grälat med sin respektive. Sånt får man tala om för det kan andra hantera. Alltså då ska det vara någon man är ganska bekant med annars får man klart inte säga det heller.

Men det jobbiga tycker jag är folk som står en lite närmre som kanske verkligen vill veta. Men de kan heller inte hantera om det verkligen inte är bra. Så jag kör med att det är OK för dem med.

Jag säger väldigt sällan bra till någon, utan jag säger att det är OK. Eller att det är som vanligt.

"Jag mår bra" betyder:

- Allting är åt helvete men jag vill inte prata om det.
- Allting är åt helvete men jag orkar inte prata om det.
- Allting är åt helvete men jag känner inte dig, jag säger att jag mår bra så du lämnar mig ifred.
- Jag mår bra.

För mig betyder det nog att ingenting i mitt mående både psykiskt och fysiskt står ut tillräckligt mycket för att jag ska kunna ge en mer ingående beskrivning. Tycker sånt är svårt.

Det betyder att jag mår bra . Eller som rainman skulle sagt; 001110101010100.