Solblomma skrev:Min kontaktperson i öppenpsykiatrin har sagt saker som att jag inte kan få kbt (för depression) eftersom jag har autism. Kbt bygger på att man förändrar sitt sätt att tänka och agera, och personer med autism kan inte förändras.
Fast det är ju sant att man med Aspergers inte kan avvänja sig från olycka/depression/obehag. Läser man på om Aspergers så står det att man ofta bemöter situationer på samma vis varje gång (med oro och skräck) även om man har gjort det 1000-tals gånger innan för så är vår hjärna uppbyggd.
Det går inte att vänja sig och känna sig trygg i grunden, oron är alltid där inbunden i hur vi fungerar, så jag tycker inte det låter fel alls. Man går fortfarande och grubblar på saker som sårar årtionden efter det hänt som det vore bara någon månad sedan.
Men man kan ju också testa kbt på sig själv om man fått ett trauma eller ptsd, försiktigt närma sig det som oroar, blir det för mycket får man dämpa ångesten med något och glömma bort det ett tag och distrahera sig och försöka igen någon annan gång, ibland har jag återvänt till ett sånt minne när jag redan mår dåligt för då kan man ta allt det tyngande på en och samma gång och sen försöka vara så glad som möjligt istället när de glada tillfällena kommer istället, det tar lång tid, men tillslut efter flera år är man någorlunda okej efter det inträffade.
Men det måste bearbetas en lång tid och ibland mår man förskräckligt och går för långt in i det och då måste man vända bort ett tag, backa från det inträffade, och försöka igen någon annan dag att resonera kring det. Lång tid och att resonera med sig själv kring det inträffade ur olika vinklar kan man ju göra utan hjälp, det är värst i början och kanske 1-2 år efteråt. Men tillslut måste man acceptera eller distrahera sig eller gå vidare på något sätt annars fungerar man ju inte, då kommer ens liv slösas bort i mörka tankar bara och det får man aldrig tillbaka sen. Du blir en fånge till dina dåliga minnen.