AspergerForum

Postat: **2008-08-05 8:08:10**

Zondaeff. Inte bra att lägga upp bild på annan än dig själv. Speciellt inte i icke-NFD. Dessutom var inlägget väldigt smaklöst!
Bort med inlägget flitiga moderatorer. Anmält!

Postat: **2008-08-05 8:25:52**

Nilale skrev:Zondaeff. Inte bra att lägga upp bild på annan än dig själv. Speciellt inte i icke-NFD. Dessutom var inlägget väldigt smaklöst!
Bort med inlägget flitiga moderatorer. Anmält!

Oh, they will my dear.

They'll probably ban this user too.

Once they've stopped laughing their asses off.

Postat: **2008-08-05 8:29:36**

Inte bra? Fullständigt oacceptabelt!

Postat: **2008-08-05 8:32:42**

earlydayminer skrev:Inte bra? Fullständigt oacceptabelt!

Ja, jag lite väl mild i mitt uttryck. Typiskt mig dock.

Postat: **2008-08-05 8:34:12**

Moderatorn:

Helt klart så struntar zondaeff i regler och tillsägelser. Jag kastar ut denne.

Postat: **2008-08-05 8:46:38**

Det var mycket snabbt agerat. Schyst! Det var inte alls roligt att se hur han förstörde Krigarsjäls bild. Dessutom känns han som så mycket mer än bara någon "Keyboard warrior".

Postat: **2008-08-05 9:45:08**

KrigarSjäl skrev:"Tuffa till sig"? Går inte. Antingen så är man tuff eller så är man det inte. Det är en slags låga som måste finnas där från början. Tror det handlar om anlag, gener, testosteron. Sen har uppväxtmiljön också en otroligt stor betydelse, troligen den största.

Indolenta män med låg testosteronhalt brukar bli frimärkssamlare eller Stig Helmer-typer. Såna som klär sig illa & inte kan ragga brudar.

Själv vore jag inte lycklig om jag inte fick ta risker & leva som jag vill. Notera min signatur, bättre kan det inte sägas...

Jag talar inte om det. Jag talar om att försöka ändra attityd, eller åtminstonde simulera den bra.

Att t.ex. låna ut sina sista 100 kronor är i stort sett alltid fel.

Postat: **2008-08-05 10:23:58**

Ganesh skrev:Vilka ord är snäll granne med?
Solidaritet
Vänlig
Kärleksfull
Respekt

Tillåtande
Generös
Lojal
Kamratlig
Här bor snäll. Tillsammans med sina kompisar.

Vad är motsatsen till snäll?
Elak - och vilka kompisar har elak?
Gemen
Hämndlysten
Hat
Närig
Egoistisk
Mobbing

Om man blundar och tänker på nån riktigt snäll en, då tänker många på farmor eller mormor och värme och villkorslös kärlek. Nån man alltid kan prata med, nån som alltid är där. En plats dit man alltid är välkommen. Där man aldrig behöver förställa sig eller spela spel. Sån är snällheten.

Nån kanske säger: Snäll - kor är snälla!

Men det är inte sant. Snälla människor äs snälla därför att dom VILL vara det. På gränsen till att de inte kan vara på något annat sätt. Kor är inte snälla av det enkla skälet att de inte vill vara det. Dom är som dom är därför att dom är såna. punkt. Farmor och mormor (eller vad man nu har för modeller för snäll) däremot VILL vara snälla. Det är deras obegränsade kärlek till barnen som gör att de VILL vara snälla. Snäll är ett medvetet val.

Det finns heller ingen motsättning mellan att vara snäll och stå för saker. Rättvisa. Värdighet. Och inte heller att finns det en motsättning mellan att kämpa för det goda och att vara snäll. Man kan vara snäll och samtidigt vara en oresonlig och oförsonlig motståndare till förtryck och orättvisor. I själva verket är det bara en annan sida av snäll. För snäll har överhuvud taget ingenting med mesighet att göra.

Jag tycker också det är skillnad på snällhet och mesighet. För mig kunde det nog tidigare vara tvärtom mot för många här; att jag var lättstyrd och hade svårt att sätta gränser, men utan att egentligen vara så intresserad av att hjälpa andra.

Snällhet är ett ganska flummigt och diffust begrepp för mig. Överdrivet snälla människor brukar ofta vara ganska skenheliga och intoleranta faktiskt. Den sortens människor brukar också tycka illa om mig när jag visar "mitt rätta jag", och bli illa till mods av det jag säger. Deras snällhet sträcker sig oftast inte utanför den egna gruppen, och de kan inte förstå människans mörkare sidor. Jag har inga problem att förstå varför man hatar och vill skada andra. Jag kan t.o.m känna någon sorts empati för de som gör det, antagligen för att jag har en del gemensamt med dem och vet vad som ligger bakom beteendet.

Jag har läst böcker som "Konsten att vara snäll", och den fick mig tyvärr bara att inse hur "ond" och känslokall jag är. Jag vill nog inte vara snäll heller, det känns ärligare att ta konsekvenserna av att inte vara det.

Det jag däremot undrar är om snällhet verkligen är ett så medvetet val som du säger, eftersom mycket handlar om att man ska kunna känna känslor av solidaritet, vänlighet, empati osv. Jag kan inte det, det går såklart att simulera de här känslorna, men det är inte samma sak som genuin snällhet. Jag kan vara artig och trevlig mot folk, men snäll är jag för känslokall för att vara.

Postat: **2008-08-05 11:13:09**

Anastasia

Jag -tror- att du inte är fullt så känslokall som du påstår. Däremot har du tidigare beskrivit saker som också får mej att tro att du är alldeles för ledsen inombords för att känna alla känslor. Jag hoppas att du någon gång kan ta till dej detta (som inte bara jag har observerat, märk väl) och kanske kanske ta dej ur ledsamheten, med eller utan hjälp?

Postat: **2008-08-05 11:15:46**

KrigarSjäl skrev:
weasley skrev:
Så, skulle du vilja vara en person man kunde säga "snäll" om?

Det finns för många implikationer för att jag ska kunna ge ett bra svar. Det är det bästa kortfattade svar jag kan ge. Sen är det lite "privat" också. Vill du att jag specificerar kör vi pm.

Just nu är jag alldeles för mentalt trött för att kunna ta till mej sådant. Jag är dock väldigt nyfiken trots allt, så om någon vecka skulle det nog kunna sitta bra.

Om du inte har kommit på andra tankar då vill säga. ;-D

Postat: **2008-08-05 12:19:36**

Anastasia skrev:Jag har läst böcker som "Konsten att vara snäll", och den fick mig tyvärr bara att inse hur "ond" och känslokall jag är. Jag vill nog inte vara snäll heller, det känns ärligare att ta konsekvenserna av att inte vara det.

Beskriv läsupplevelsen för oss, vetja. Fick den dig att känna dig som Dexter?

Postat: **2008-08-05 13:53:31**

Proffe Slimp skrev:Beskriv läsupplevelsen för oss, vetja. Fick den dig att känna dig som Dexter?

Jag känner mig alltid som Dexter.

Ärligt talat så minns jag inte så mycket av läsupplevelsen. Det är inget större
fel på boken egentligen, men den var lite för flummig och naiv för min smak. Författaren säger t:ex sånt som att man måste undvika konflikter och bemöta folk som attackerar en med kärlek och respekt, och det fattar jag inte varför man måste. Jag tyckte överlag hans krav på att alltid vara snäll och älska sina medmänniskor är ganska utopiska.

Postat: **2008-08-05 14:03:24**

weasley skrev:Jag -tror- att du inte är fullt så känslokall som du påstår. Däremot har du tidigare beskrivit saker som också får mej att tro att du är alldeles för ledsen inombords för att känna alla känslor. Jag hoppas att du någon gång kan ta till dej detta (som inte bara jag har observerat, märk väl) och kanske kanske ta dej ur ledsamheten, med eller utan hjälp?

Jo, jag har tagit till mig en del av det ni skrivit. Däremot så är det ju fortfarande så att jag, oavsett vad orsaken är, faktiskt är ganska känslokall. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte kan känna så mycket, och då är man per definition känslokall.

Postat: **2008-08-05 14:15:18**

Anastasia skrev:
weasley skrev:Jag -tror- att du inte är fullt så känslokall som du påstår. Däremot har du tidigare beskrivit saker som också får mej att tro att du är alldeles för ledsen inombords för att känna alla känslor. Jag hoppas att du någon gång kan ta till dej detta (som inte bara jag har observerat, märk väl) och kanske kanske ta dej ur ledsamheten, med eller utan hjälp?

Jo, jag har tagit till mig en del av det ni skrivit. Däremot så är det ju fortfarande så att jag, oavsett vad orsaken är, faktiskt är ganska känslokall. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte kan känna så mycket, och då är man per definition känslokall.

Att inte kunna göra skillnad på det man känner, så det bara är känns bra- känns dåligt utan nyanser, eller att ha kapslat in känslorna hårt djupt inne, för att man var tvungen, det är INTE att vara känslolös, eller känslokall, som jag ser det.

Det är att behöva lite skolning eller uppkorkning. Men vad vet jag, jag känner inte dig och ska kanske inte yttra mig mer i frågan.

Postat: **2008-08-05 14:18:12**

weasley skrev:Jag tror inte någon någonstans har beskrivit mej som SNÄLL, vad jag kan minnas åtminstone. Ok, jag HAR gräsligt dåligt minne så det kan vara så att någon på forumet har tyckt det, men om jag ser till livet utanför forumet, det här IRLandet som pågått sen jag var i koltåldern... inte någonsin har jag blivit kallad "snäll" vad jag kan minnas.

Nej, jag har nog aldrig kallat dig "snäll" ...

weasley skrev:Så, är det inte så att snällhet och mesighet kläms under samma paraply därute bland de mindre nogräknade, de som vill använda och utnyttja?

... och där är orsaken. Även jag tycker att "snäll" har drag av "mesig" i sig, och mesig är du definitivt inte.

weasley skrev:Att komma med positiva kommentarer är, för MEJ, en del av att vara snäll. Att uppskatta och visa uppskattning.

Jag föredrar att kalla det "omtänksam". Och omtänksam är du! Det vet jag att jag har sagt till dig förut.

Själv får jag inte så mycket feedback alls på min personlighet, men det jag får höra oftast är att jag är just snäll - och intelligent. Dessa två egenskaper räcker alldeles tydligt inte för att få kompisar. Jag sitter här i den TOTALA TYSTNADEN - och känner mig ensam.

Postat: **2008-08-05 14:54:30**

alfapetsmamma skrev:Att inte kunna göra skillnad på det man känner, så det bara är känns bra- känns dåligt utan nyanser, eller att ha kapslat in känslorna hårt djupt inne, för att man var tvungen, det är INTE att vara känslolös, eller känslokall, som jag ser det.

Det är väl en definitionsfråga vad man menar med att vara känslokall. En stor del av de som andra uppfattar som känslokalla har säkert blivit det för att de tvingats stänga av sina känslor av olika orsaker. Den stora skillnaden är väl att män som gör det i större utsträckning vänder sin kyla utåt mot omgivningen, så att även andra skadas. Det gör inte jag som sagt, men jag är inte mindre känslokall för det.

Postat: **2008-08-05 15:39:12**

Anastasia skrev:
alfapetsmamma skrev:Att inte kunna göra skillnad på det man känner, så det bara är känns bra- känns dåligt utan nyanser, eller att ha kapslat in känslorna hårt djupt inne, för att man var tvungen, det är INTE att vara känslolös, eller känslokall, som jag ser det.

Det är väl en definitionsfråga vad man menar med att vara känslokall. En stor del av de som andra uppfattar som känslokalla har säkert blivit det för att de tvingats stänga av sina känslor av olika orsaker. Den stora skillnaden är väl att män som gör det i större utsträckning vänder sin kyla utåt mot omgivningen, så att även andra skadas. Det gör inte jag som sagt, men jag är inte mindre känslokall för det.

Ok. Jag ger mig. Att jag framhärdat så är för att en god vän tidigare beskrivit sig som du gör, men insett att han hade stängt av och inte kände igen fysiska saker som just känslor. Har hela tiden tänkt på det han sagt och beskrivit när jag läst dig, eftersom ni beskriver det så snarlikt.

Postat: **2008-08-05 17:38:47**

Anastasia
Jag lutar åt weasleys och alfapetsmammas tolkningar. Inklusive att jag förstås inte vet.

Men jag känner igen så mycket av det du skriver. Däribland också det du kallar "känslokyla", om jag jämför det med sådant som dels djup sorg, uppgiven utmattning in i märgen, total kontaktlöshet in- och utifrån; dels en väldig massa inre och yttre avstängdheter jag upplevde som yngre - kunde inte uppleva vad jag själv kände, inte vad som fanns omkring mig (bara registrera hur det skulle ha känts för någon som kunde känna), av samma skäl inte få något av den tröst av umgänge jag så illa väl behövde...
och då blir man förstås till slut också för trött för annat än något en okunnig kan förväxla med cynism. Och även bekant med mörkare sidor än så i sig själv. Vad kan man begära att någon orkar?
De där sistnämnda sakerna har med åren (och ständigt rotande i mitt inre) delvis givit med sig, delvis antagit genomsläppligare, mindre outhärdliga former. Såpass uttalat att jag undrar om det inte har skett en försenad och förlångsammad neurologisk utveckling också.

Så kan jag ju också undra vad som får några stycken riktigt bra människor att skriva inlägg efter inlägg "för att försöka hjälpa" en person som ytligt sett borde "älta" - men på något sätt lyckas med att inte göra det...

Postat: **2008-08-05 18:09:30**

Zombie skrev:Så kan jag ju också undra vad som får några stycken riktigt bra människor att skriva inlägg efter inlägg "för att försöka hjälpa" en person som ytligt sett borde "älta" - men på något sätt lyckas med att inte göra det...

Blev lite nojig här...

... tycker du att vi borde sluta? Eller var det bara ett konstaterande?

Postat: **2008-08-05 18:29:00**

Inte "borde sluta" för sjutton!
Det var en (tydligen ofullständigt uttryckt) undran om Anastasias inlägg kunde ha framkallat sådana svar, ifall hon hade varit så "dålig" som hon påstår.

Tack för chansen att klargöra!

Postat: **2008-08-05 18:44:27**

Zombie skrev:Inte "borde sluta" för sjutton!
Det var en (tydligen ofullständigt uttryckt) undran om Anastasias inlägg kunde ha framkallat sådana svar, ifall hon hade varit så "dålig" som hon påstår.

Tack för chansen att klargöra!

Det svåra är att vissa säger Nej, det är inget, nej jag har inga problem, nej, du kan inget göra, nej, vill inte ha hjälp och så får man senare veta att de är evigt tacksamma för att man framhärdade, för att man -jag menar jag- kände att det ändå inte stämde.

Numera försöker jag lyssna på det folk säger och inte på det jag tycker mig höra bakom det de säger, så säger nån att nåt inte är ett problem, fine.

Det är bland annat för att jag inte orkar vara slaskhink/ständigt bollplank för samma ält/gratis- och amatörterapeut samt tycker det är fel att vara det. Jag har varit en hjälpoholist av Guds nåde. Låtit bli att tänka på det jag borde jobba med själv och tyckt att eftersom jag hjälpte nån annan så är det okej. Ööööh, nej. Man slipper inte ifrån eget ansvar, oavsett hur mycket man än finns där för andra.

Märk väl, min hjälpoholism och att jag numera är mycket mer distanserad handlar om att andra missbrukade det, hade mig för att peppa dem så de orkade vidare med samma skit som de gnällde om t ex. Eller gjorde problem av saker som inte är det, utan är LIVET, så tufft och hårt och orättvist som det nu är. Och nu låter jag John Wayne-wannabe kanske, men jag är beredd att förklara om nån undrar hur jag menar.

Däremot bjuder jag gärna på lite nätledes bollning, eftersom jag vet att även sånt man inte tycker är nåt märkvärdigt att säga/fråga om/bolla/bjuda på kan vara till stor nytta för nån annan. Jag har både hjälpt och blivit hjälpt på det viset.

Postat: **2008-08-05 18:57:14**

Jag tror jag vet precis vad du talar om. Ja, det är en viktig sak att se upp med.

Även jag. När jag för länge sedan insåg att jag skrämde bort folk genom att be om hjälp eller stöd - med min obegriplighet eller mitt omöjliga sätt att be om det - så var att hjälpa andra det som återstod. Inte för att jag inte hade försökt innan också - man försöker väl vara människa. Men det blev så den enda väg som verkade framkomlig.
Och vete fan hur mycket det hjälper andra heller alla gånger, med en som bara drar på sig större och större underskott på stöd själv tills man är ett tomt stumt skrikande skal.
Men som skulle må ännu sämre av att sluta "vara människa" heller.

Postat: **2008-08-06 9:46:56**

Anastasia skrev:Jag känner mig alltid som Dexter.

Dexterina?

Anastasia skrev:Ärligt talat så minns jag inte så mycket av läsupplevelsen. Det är inget större
fel på boken egentligen, men den var lite för flummig och naiv för min smak. Författaren säger t:ex sånt som att man måste undvika konflikter och bemöta folk som attackerar en med kärlek och respekt, och det fattar jag inte varför man måste. Jag tyckte överlag hans krav på att alltid vara snäll och älska sina medmänniskor är ganska utopiska.

Kan boken sägas predika för kören? (Dock så skall man inte förakta sina motståndare, då det leder till ett fördunklat omdöme.)

Annars så är The 48 Laws of Power av Robert Greene väldigt intressant. I förordet så är Greene tacksam mot alla som på något sätt har skadat eller motarbetat honom, just för att de har varit så bra lärare.

Och om jag inte missminner mig så betyder utopi "ingenstans" av ou "inte" + topos "plats." Ganska talande.

AspergerForum

asperger = snäll ?