Pemer skrev:Visst är de paranoida. Och livrädda för något lite för avvikande. Problem i tillvaron kommer man alltid få ibland, det kommer man aldrig ifrån. Minst lika mycket i en relation NT+NT.
Och ju mer man strävar i partnerletandet efter att hitta någon som verkar absolut problemfri när man möts, desto värre är väl nästan risken att det kan gå och bli den dag det väl dyker upp... problem!
Med någon som verkar problemfri kan det väl bara bli värre och värre, med någon som redan har lite problem här i världen och har upptäckt dem och håller på och jobbar med dem kan det tvärtom bara gå bättre och bättre. Eller?
Men någon som nämner öppet att han/hon har något sådant som Asperger eller ADHD.... nej, usch, så hemskt... det måste ju kunna innebära problem... mycket mer än någon som inte berättat just något om sig själv, men som kanske är narcissistisk psykopat eller så...
Ja... usch, ja... det är inte lätt... det är synd om människorna... allihop!
ja. precis. minst lika illa kan det ju gå för NT + NT..
ja, jag trodde ju själv att de hade problem som man kunde få dela..att man kan få beskydda den/dem (folket omkring den då), och bli beskyddad och dela med sig. men de hade ju roligare människor att gå iväg med sedan verkar det som, tyvärr.
jag kan ju vara excentrisk och så, men det trodde jag att de såg. utan att det skall behöva gå sådär då.
ja, hehe. det är synd om alla..
nano skrev:Nu är inte jag någon expert på relationer men jag såg en trevlig tjej i dig.
Vet inte om jag fattar fel men är det så att du helst skulle vilja träffa kärleken, verkade lite så på texten du skrev tyckte jag och att den inte varit besvarad?
Min erfarenhet när det gäller relationer är att dem jag träffat på barer och sk uteställen/krogen oftast varit folk som mest är ute efter något tillfälligt och just är ute efter ragg för stunden
Inte riktigt min grej, tycker det verkar fungera bättre att träffa folk i jobbet eller på kurser (fast på kurser finns både de som är ute efter ragg och de som är mer i min smak).
Får försöka komme ihåg o skriva klart senare för nu måste jag göra mat.
tack för det. men jag är inte så ofarlig som jag ser ut..eller är det tvärtom? hehe.
ja, jag trodde den var besvarad. det sades att det var så. genom saker som skickades till mig och sådär, över nätet, så att jag tänkte är det såhär eller är det inte? jag var lite sådär i början att det är nog inget att närma sig, men det blev så ändå. för att jag tänkte att jag är säkert nåt bra, det ser de också, tänkte jag bannemig...och vad är det här för uppmärksamhet, det är ju kul tänkte jag. kul att någon kan gilla mig, vad bra, äntligen som jag ser det...såhär bra är jag! äntligen någon som inte är elak och sprider saker om mig eller nåt. äntligen någon som ser mig som annat än ett våpigt pucko.
att jag ses som lika med dem. något att dela med dem. så ja, det stämmer väl att jag sökte sånt. men nu skall jag nog skaffa mig nog en annan bild av det där. kan lika gärna älska saker nu, tror jag. som vanligt.
eller jag vet inte, men jag skall nog vara mer försiktig nu iaf. även om jag inte vet om jag gjorde något...mer än att jag var mig själv. och godtrogen. så det får jag väl ta bort nu då kanske. för det är synd att man inte kunde vara bra vänner efter det, efter allt man hört att man är. och att man inte bryr sig, hörde jag. vilket jag räknat med att man gjorde. så jag vet inte riktigt vad tänka nu. eftersom jag gick med på att vara vanliga vänner sedan, som jag inte vet om de förstod (det var inte så mycket direktkonversation) men det vet jag inte om jag har värdet till enligt dem, tyvärr.
det är lite komplicerat som här kanske synes...
att vara det här ragg för stunden är nog inget jättesmickrande, så. visst kan det vara kul att någon kan uppskatta nån sådär, som de ju måste göra om de ens tänker börja ragga, va, men betyder man inget mer än lite prat i någon minut så är det ju tråkigt. den man pratar med en stund borde ju kunna tänkas gå att prata med igen? om man inte var så hemsk för dem alltså..
så jag förstår inte det här med att pratas vid en gång, sen aldrig mer. man kan ju prata olika mycket med alla? så jobbigt att börja undvika folk helt på grund av sådana saker..bara för att man inte kan vara bästisar...:/
och det med bästis har jag försökt skaffa mig genom åren men aldrig haft. tror mest folk var med mig för att vara snälla för att man inte hade andra heller, vad vet jag. men riktigt sällan var det ju och mycket usäkter, så man undrar.
och intresserar jag inte någon psykiskt, så kan det ju vara, va..
då kan de fan inte vilja ha något annat med mig heller. om innehållet i mitt huvud inte kan tilltala dem. det är ju samma med mig om dem. har de inget som intresserar mig i huvudena sina, så är det inte mycket jag har att dela med dem. då får de se ut hur de vill. endast ett skal intresserar mig inte liksom. och saker har jag eg. fått nästan nog av i mitt liv, haha. visst att man köper saker ibland, men jag får tom. ångest av att köpa billigare saker, om det inte är livsmedel och sådant.
det känns ibland som att jag är lite NT, lite NPF..
lite paradoxalt, då jag som liten såg folk i särklass bredvid min klass, och man hörde att man inte är "som dem", alltså en autistklass. sedan så får man själv och får en sådan diagnos. så jag trodde förut att jag "inte är sådan", men jag hade inget emot dem heller, så. nu när man vet att man har gemensamt med alla men ingen verkar förstå, så känns allt kört så istället, heh.