AspergerForum

Man kan vara desperat i en relation.

Desperat över att få relationen att fungera/ena partnern att stanna. Desperat över att bevisa för omvärlden att man minnsan är lycklig och har en bra relation.

Hade en potentiell partner kallat mig "kärleksmums" eller något liknande vidrigt uttryck hade hen inte varit en potentiell partner längre.

colaflaska skrev:Man kan vara desperat i en relation.

Desperat över att få relationen att fungera/ena partnern att stanna. Desperat över att bevisa för omvärlden att man minnsan är lycklig och har en bra relation.

Hade en potentiell partner kallat mig "kärleksmums" eller något liknande vidrigt uttryck hade hen inte varit en potentiell partner längre.

Om man älskar personen väldigt mycket är det väl inte så lustigt att göra allt för att relationen skall fungera? Att få partnern att stanna håller dock med om är desperation. Svårt när känslor tar över bara.

Känns inte mer än naturligt att vilja visa upp det man älskar för hela världen. Potentiell partner kanske ja, det är lite skumt att kalla någon kärleksmums då. Vafan i min relation kallar vi varandra allt möjligt oseriöst, vi skrattar lite åt det liksom. Orka vara så seriös haha.
Men det är väl typiskt aspigt beteende antar jag.

Kanske borde förtydliga att jag syftade på en partner som jag eventuellt har i framtiden med en "potentiell partner". Alltså när man redan är i en relation med personen ifråga.

Kom på att det är dubbla betydelser och kan betyda antingen det eller någon som har potential att bli ens partner, men att man inte kommit så långt ännu. Gäller den andra betydelsen skulle jag nog tycka att det är lite märkligt att kalla någon för kärleksmums om man inte är tillsammans eller har "dejtat" en längre tid.

colaflaska skriver alltså som Hadraniel också? Där ser man.

Tantaly skrev:colaflaska skriver alltså som Hadraniel också? Där ser man.

Hur fick du ihop det?

Klargjorde mest utifrån att colaflaska verkade svara mig som att hon trodde att jag menade en person som potentiellt kan bli en partner i framtiden vilket var en annan betydelse än den jag avsåg i mitt inlägg.

Precis, jag tolkade det som någon som har potential att bli en partner. Men ärligt talat hade jag börjar seriöst överväga att avsluta en relation om sådana smeknamn förekom ofta.

rdos skrev:

KrigarSjäl skrev:

colaflaska skrev:Håller med. Inget gulligt med det alls.

Nej inte ett dugg...låter sliskigt och desperat klämkäckt på nåt sätt...

Kan man vara desperat när man redan har en relation??

Pratar uteslutande om ordet, inte om den som skrev.

Min kjærlighet kunne fått plass på et støvfnugg er jeg sikker på, nå som katten er borte.

Min diagnos gjorde att jag blev singel för ett år sedan.
Men jag väntar lite med att ragga nytt tills jag kommit i bättre form och avslutat projekt.
Däremot skulla jag gärna vilja ha en kravlös knullkompis redan nu för trevliga stunder.

Just nu är det inte så bra, kunde ha varit bättre. Men det är nog mycket mitt eget fel. Jag var i ett förhållande i många år. Men sedan tog det slut och det tog ett tag att vänja sig vid att vara ensam. Det var bara bra att det tog slut, vi borde inte ha varit tillsammans. Men när man har varit i ett förhållande länge är det väldigt konstigt att plötsligt ska gå på date/träffa andra människor igen. Man är ju inte van vid det, man har inte gjort det på väldigt länge och det verkar lite fel och konstigt på ett sätt.

Oj, jag har visst missat den här tråden fram tills nu.

Jag har egentligen ställt in mig på att gå genom livet som evig singel och bli en gammal nucka.
Det kan ju låta sorgligt, men hellre det än att bli sårad.
Jag har en skräck för att om jag skulle träffa en man, så skulle han visa sig vara en skitstövel.
Det eller så skulle han få en hemsk sjukdom och dö ifrån mig.
Jag har ju alltid försökt trösta mig med det om jag någon gång saknar att ha ett förhållande.
Men dessutom är jag alldeles för rädd att ens göra något åt saken och leta efter någon på allvar.
Så då känns det tryggast att åtminstone ha ett lugnt liv utan kärlekslivets eventuella nackdelar.

Obefintligt. Hur träffar man ens en tjej om man saknar ett socialt liv? Skulle man mot förmodan ändå träffa någon så kommer den personen att se det som en gigantisk röd flagga när min avsaknad av socialt liv kommer fram.

Tyngdkraft skrev:Obefintligt. Hur träffar man ens en tjej om man saknar ett socialt liv? Skulle man mot förmodan ändå träffa någon så kommer den personen att se det som en gigantisk röd flagga när min avsaknad av socialt liv kommer fram.

En sak, jag tror det finns tjejer som är i samma situation. Och jag tror att de förstår det bättre och många av dem är också ensamma.

Tyngdkraft skrev:Obefintligt. Hur träffar man ens en tjej om man saknar ett socialt liv? Skulle man mot förmodan ändå träffa någon så kommer den personen att se det som en gigantisk röd flagga när min avsaknad av socialt liv kommer fram.

Eller så hittar ni en gemenskap i det att ni båda saknar socialt liv. Jag tänkte lite likadant att vad har jag att komma med i en presumtiv relation, jag tänker väl så fortfarande då den jag skulle vilja ha som partner är en person som skulle vara bättre än mig i mycket. Jag tänker på positiv attityd till livet, kärleksfull och humoristisk. Vad skulle en sådan person vilja ha med mig att göra... Sen vet jag att jag har bra kvaliteter med, men de dåliga drar ner mycket.

Hitta nån kan man göra ute i världen, i matbutiken, busshållplatsen, på nätet, på AS-forum. Att våga är nog svårare. 'Hej, jag tycker du verkar trevlig...' En gång såg jag en attraktiv snubbe på bussen, jag tänkte att jag går och pratar med honom när bussen släppt ut alla på ändhållplatsen. Så jag försöker komma i kapp honom när han plötsligt tar och loskar. Urrgh! Där försvann den attraktionen.

Jag var rädd för relationer, så jag levde frivilligt ensam i 20 år, efter att jag flyttat hemifrån. Det gör jag inte längre. Jag tänkte att vill jag bli 80 år och ha varit oskadd av andra så länge, eller vill jag faktiskt delta i livet och få mina törnar, så på den vägen är det.

Det var jag som loskade

nomemorytoday skrev:Det var jag som loskade

Jag tror att hon skulle uppskatta glidmedel mer.

slackern skrev:

nomemorytoday skrev:Det var jag som loskade

Jag tror att hon skulle uppskatta glidmedel mer.

Undrar. Mycket möjligt.
Maybe Perhaps Yes

Kotten skrev:https://www.youtube.com/watch?v=BtvOmK5RIek

Inte världens sämsta

Tyngdkraft skrev:Obefintligt. Hur träffar man ens en tjej om man saknar ett socialt liv? Skulle man mot förmodan ändå träffa någon så kommer den personen att se det som en gigantisk röd flagga när min avsaknad av socialt liv kommer fram.

Jag tycker att det snarare är något lockande med din beskrivning av dig själv.
Varför skulle jag vilja ha någon med ett socialt liv när jag inte har något sådant själv?

mondo beyondo skrev:

Tyngdkraft skrev:Obefintligt. Hur träffar man ens en tjej om man saknar ett socialt liv? Skulle man mot förmodan ändå träffa någon så kommer den personen att se det som en gigantisk röd flagga när min avsaknad av socialt liv kommer fram.

Eller så hittar ni en gemenskap i det att ni båda saknar socialt liv. Jag tänkte lite likadant att vad har jag att komma med i en presumtiv relation, jag tänker väl så fortfarande då den jag skulle vilja ha som partner är en person som skulle vara bättre än mig i mycket. Jag tänker på positiv attityd till livet, kärleksfull och humoristisk. Vad skulle en sådan person vilja ha med mig att göra... Sen vet jag att jag har bra kvaliteter med, men de dåliga drar ner mycket.

Hitta nån kan man göra ute i världen, i matbutiken, busshållplatsen, på nätet, på AS-forum. Att våga är nog svårare. 'Hej, jag tycker du verkar trevlig...' En gång såg jag en attraktiv snubbe på bussen, jag tänkte att jag går och pratar med honom när bussen släppt ut alla på ändhållplatsen. Så jag försöker komma i kapp honom när han plötsligt tar och loskar. Urrgh! Där försvann den attraktionen.

Jag var rädd för relationer, så jag levde frivilligt ensam i 20 år, efter att jag flyttat hemifrån. Det gör jag inte längre. Jag tänkte att vill jag bli 80 år och ha varit oskadd av andra så länge, eller vill jag faktiskt delta i livet och få mina törnar, så på den vägen är det.

Jag är nog så rädd för törnarna att jag hellre väljer att inte "delta i livet".
Om man nu ska kalla det så, för nog lever man fast man är singel?

Skogkatt skrev:

Tyngdkraft skrev:Obefintligt. Hur träffar man ens en tjej om man saknar ett socialt liv? Skulle man mot förmodan ändå träffa någon så kommer den personen att se det som en gigantisk röd flagga när min avsaknad av socialt liv kommer fram.

En sak, jag tror det finns tjejer som är i samma situation. Och jag tror att de förstår det bättre och många av dem är också ensamma.

Absolut, men hur träffar man dem? Moment-22.

Ibland när man läser i media så får man intrycket av att Sverige är fullt av ensamma människor (betydligt fler än antalet aspergare).

mondo beyondo skrev:

Tyngdkraft skrev:Obefintligt. Hur träffar man ens en tjej om man saknar ett socialt liv? Skulle man mot förmodan ändå träffa någon så kommer den personen att se det som en gigantisk röd flagga när min avsaknad av socialt liv kommer fram.

Eller så hittar ni en gemenskap i det att ni båda saknar socialt liv. Jag tänkte lite likadant att vad har jag att komma med i en presumtiv relation, jag tänker väl så fortfarande då den jag skulle vilja ha som partner är en person som skulle vara bättre än mig i mycket. Jag tänker på positiv attityd till livet, kärleksfull och humoristisk. Vad skulle en sådan person vilja ha med mig att göra... Sen vet jag att jag har bra kvaliteter med, men de dåliga drar ner mycket.

En gemenskap baserat på att man saknar något tror jag inte i sig är så mycket att bygga vidare på. Lite som ifall en grupp vänner enades kring att de inte är intresserade av fotboll. Bara för att de har en gemensam avsaknad av ett intresse så betyder inte det att de i övrigt har något gemensamt eller någon personkemi.

mondo beyondo skrev:Hitta nån kan man göra ute i världen, i matbutiken, busshållplatsen, på nätet, på AS-forum. Att våga är nog svårare. 'Hej, jag tycker du verkar trevlig...'

Jag tror inte att de flesta i matbutiken eller busshållplatsen är öppna för att träffa främmande människor där.

mondo beyondo skrev:En gång såg jag en attraktiv snubbe på bussen, jag tänkte att jag går och pratar med honom när bussen släppt ut alla på ändhållplatsen. Så jag försöker komma i kapp honom när han plötsligt tar och loskar. Urrgh! Där försvann den attraktionen.

Det var modigt gjort, synd att det slutade som det gjorde.

mondo beyondo skrev:Jag var rädd för relationer, så jag levde frivilligt ensam i 20 år, efter att jag flyttat hemifrån. Det gör jag inte längre. Jag tänkte att vill jag bli 80 år och ha varit oskadd av andra så länge, eller vill jag faktiskt delta i livet och få mina törnar, så på den vägen är det.

Om du vill berätta, vad hände efter 20 år?

Furienna skrev:

Tyngdkraft skrev:Obefintligt. Hur träffar man ens en tjej om man saknar ett socialt liv? Skulle man mot förmodan ändå träffa någon så kommer den personen att se det som en gigantisk röd flagga när min avsaknad av socialt liv kommer fram.

Jag tycker att det snarare är något lockande med din beskrivning av dig själv.
Varför skulle jag vilja ha någon med ett socialt liv när jag inte har något sådant själv?

Saknar man ett socialt liv så är det nog befriande att vara med en person som också gör det.

De som har sociala liv som man förväntas ha ser det garanterat annorlunda på saken.

Personer som saknar sociala liv är per definition svåra att träffa på.