Jag frågade min utredningspsykolog varför man som en del av utredningen gör IQ-test.
Han svarade att det inte alltid görs. Om det är uppenbart att personen är normalbegåvad eller mer är det eg. onödigt, menade han. En del utredare gör inte IQ-test på personer som läst på högskola, för då vet man redan. Jag fick som sagt frågan om jag ville göra ett. Om jag sagt nej hade vi hoppat över det.
Jag frågade honom om ojämn begåvningsprofil, eftersom jag vet två personer som kommit från sin utredning med uppfattningen att det är ett jätteviktigt diagnoskriterium (varav du Quagmire då är en). Nej inte viktigt, sade han. Inte irrelevant, men inte bland de tyngre kriterierna. IQ-testen görs för att en uppfattning om personens intelligensnivå. "Men ovanför IQ 70 är det inte så intressant?" antog jag. "Säg 85" sa han. "Sen kan det ju också vara bra ibland för att bättre tolka personen."
Jag förstår honom så, att IQ-test är av underordnad betydelse i utredningen som helhet. Däremot kan säkert enstaka resultat vara viktiga i enskilda utredningar. Exv. kom, för min del, gränsen mellan atypisk autism och ASD att gå vid det faktum att jag som barn radat upp kritor och leksaker i rader. Det hade inte kommit fram tidigare i utredningen (eller han missade att notera det), och han stod och vägde mellan de två. Sen jag påpekat att det visst fanns något att stoppa in under rubriken som handlar om stereotypa eller repetitiva beteenden uppfyllde jag tillräckligt många kriterier av en viss typ för att kunna få diagnosen ASD. Men det betyder ju inte att leksaksuppradande är ett definitivt krav för ASD. I mitt fall var det så. Men hade jag uppfyllt nåt annat kriterium istället hade det inte spelat någon roll.
Quagmire skrev:Högbegåvade människor som blir utbrända, får sänkta förmågor (framförallt inom vissa områden). Även om inget går under medel så fungerar dom helt enkelt inte (varken på jobb eller socialt). Så det har ett värde att även diagnosticera högbegåvade autister.
Denna sänkning handlar ju då inte om själva autismen utan om utbrändhet, vilket är en lite annan sak. Om det finns tecken på utbrändhet förmodar jag att man i en neuropsykiatrisk undersökning tar höjd för denna, men det är ju inte standardförfarande 1A. Det finns säkert många olika special-tillägg beroende på om man har vad min utredningspsykolog kallar för "psykiatriska pålagringar", alltså psykiska besvär man fått genom livet troligen åtm. delvis som en följd av autismen, eller ej.