AspergerForum

Micke skrev:Även om man menar att det berodde på ren ondska så finns det orsaker till ondskan också.

Det finns ju psykopati och den verkar vara medfödd. Barn diagnostiseras visserligen inte som psykopater, men de visar förstås på ett sånt beteende redan från början. Det kallas då "beteendestörningar".

En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Störningar hos barn:
1. Grymhet mot andra barn, även mot syskon
2. Ljuger inför och manipulerar sin omgivning
3. Genomför bedrägerier och stölder
4. Anlägger bränder
5. Vandaliserar
6. Använder våld och trakasserar sin omgivning
7. Skolkar
8. Uppvisar sexuell brådmogenhet
9. Tycker om att skada och plåga djur

http://www.psykopat.se/barn-psykopat.php

Alien skrev: det är en allmänt omfattad åsikt (missuppfattning) och jag tror den beror på att folk inte vill tro att ondska finns. Egentligen beror allt på missförstånd el att nån är olycklig. Och den åsikten har varit till olycka för alla mobboffer. Eftersom det är synd om mobbarna, kan man inte straffa dem el kasta dem ur skolan. Alltså pratar man vänligt med dem och tror att det räcker. Det gör det oftast inte. Snäll mot förövaren = hård mot offret.

Så enkelt är det inte. Både förövare och offer kan ha sina särskilda problem som det kan vara värt att försöka göra något åt för att lösa upp situationen. Och själv har jag haft stor nytta av att en gång i livet lärt mig förstå dem som trakasserade mig och deras väg mot ett allmänt dassigt liv.

Alien skrev:

Micke skrev:Även om man menar att det berodde på ren ondska så finns det orsaker till ondskan också.

Det finns ju psykopati och den verkar vara medfödd.

En genetisk orsak i de fallen med andra ord.

Alien skrev:

Micke skrev:Även om man menar att det berodde på ren ondska så finns det orsaker till ondskan också.

Det finns ju psykopati och den verkar vara medfödd. Barn diagnostiseras visserligen inte som psykopater, men de visar förstås på ett sånt beteende redan från början. Det kallas då "beteendestörningar".

En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Störningar hos barn:
1. Grymhet mot andra barn, även mot syskon
2. Ljuger inför och manipulerar sin omgivning
3. Genomför bedrägerier och stölder
4. Anlägger bränder
5. Vandaliserar
6. Använder våld och trakasserar sin omgivning
7. Skolkar
8. Uppvisar sexuell brådmogenhet
9. Tycker om att skada och plåga djur

http://www.psykopat.se/barn-psykopat.php

kolla in på denna sida och mycket var fejk rakt va..
för att döma av denna så var det ju bara jesus av alla människor på jorden som inte var psykopat.
man ska inte gå på denna typ av under-sökningar för i sådana fall så
är väl alla USA soldater i tex IRAK eller hollywood stjärnor,eller kändisar och rika människor och chefer också psykopater.?

och angående tex denna
http://www.psykopat.se/narcissist.php
Narcissisten tror att hela universum kretsar kring honom.

ja hur ska man annars tänka det går ju inte att flyga in i en anan människas kropp eller hur ..om man inte knarkar.??
alltså det går ju inte att bli en anan person en den man stjälv är för varje indevid har ju en egen personlighet..jo förresten enligt det (Okända) som går på 4an så går det att via ett (Medium) bli en anan person ,ett spöke som intar en anans kropp..

ja just det för att jag kritiserar denna sida så måste jag ju också vara psykopat för det går ju inte för min del att mottbevisa..??

(sexuell brådmogenhet ) ja kroppen kommer ju i pubarteten och börjar producera hormoner..
Är man psykopat då får inte tonåringar och större barn ha någon sexuallitet alls...??

Alien skrev:

En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Störningar hos barn:
1. Grymhet mot andra barn, även mot syskon
2. Ljuger inför och manipulerar sin omgivning
3. Genomför bedrägerier och stölder
4. Anlägger bränder
5. Vandaliserar
6. Använder våld och trakasserar sin omgivning
7. Skolkar
8. Uppvisar sexuell brådmogenhet
9. Tycker om att skada och plåga djur.

Det finns manipulativa personligheter som använder andra som redskap för egen vinning, ja. Men även personer med låg empati brukar ha känslor mot sina allra närmaste även om de kan förbytas i sin motsats när personen i fråga inte gör dem till viljes.

Men alla de där grejerna som du radar upp har väl oftast något annat skäl, spänning, uppror mot auktoriteter, vantrivsel eller sociala problem.

Bjäbbmonstret skrev:

Alien skrev:

En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Störningar hos barn:
1. Grymhet mot andra barn, även mot syskon
2. Ljuger inför och manipulerar sin omgivning
3. Genomför bedrägerier och stölder
4. Anlägger bränder
5. Vandaliserar
6. Använder våld och trakasserar sin omgivning
7. Skolkar
8. Uppvisar sexuell brådmogenhet
9. Tycker om att skada och plåga djur.

Det finns manipulativa personligheter som använder andra som redskap för egen vinning, ja. Men även personer med låg empati brukar ha känslor mot sina allra närmaste även om de kan förbytas i sin motsats när personen i fråga inte gör dem till viljes.

Men alla de där grejerna som du radar upp har väl oftast något annat skäl, spänning, uppror mot auktoriteter, vantrivsel eller sociala problem.

Empati och EMpati är en person då som tex har skadat sitt huvud och har en hjärnskada tex LObbade personer är dom också psykopater då
eftersom dom inte känner empati..??

denna förstår jag inte alls
(Uppvisar sexuell brådmogenhet )
Pubarteten brukar ju annars göra barn intresserade av andra barn eller?
alltså när deras kroppar börjar producera testosterone,östrogen.

ja alla barn gör ju uppror mott sina föräldrar då det är en naturlig process i uppväxten att tex göra revolt..
särskillt frigörande brukar väl barnen bli i 18-19 års ålder då de vill frigöra sig i från hemmet och skapa ett eget vuxen liv stjälv.
Men då är man väl psyopat om man inte lyder mamma och pappa..??
stjäl så hette det att jag hade bristade empati och var psykopat när jag ville frigöra mig som 18 åring i från hemmet och då blev det behandlingshem istället.

(Ja just det alla Nazister och Hitler stjälv måste ju ha varit psykopat då också eftersom alla nazister hatade och kännde ingen empati alls för judarna i världen..??)

Savanten Svante skrev:Är det ett tecken på empatibrist att inte på något sätt tycka synd om mobbarna i rödeby, inte ens han som dog?

Jag har sett på videos på youtube, hyllningsvideos, där skaparna av hyllningsvideos vädjar om att få slippa hårda ord i kommentarerna.

Jag bara muttrar och tycker att familjen som blev mobbad försökte det där i flera år.. och det sket sig.


Är detta ett tecken på bristande empati?

Ähh det ynglingarna gjorde är ju gämförbart med klappa lejonet.
Dvs smyga in i en lejonbur och daska till den i rumpan och springa ut.

På idioti skall det inte slösas med empati.

Micke skrev:

sugrövmanövern skrev:De visste mycket väl vad de gjorde.

Jag fick en jävla verbal avhyvling av min mor när det framkom att jag tillsammans med tjejkompisar retat en utvecklingsstörd. Men inte tyckte jag att jag gjort någonting fel för det, jag tyckte ju att han var mindre värd än mig.

Killarna kanske också tyckte att dom var mer värda än sonen dom mobbade? Och isåfall visste dom väl inte "mycket väl vad dom gjorde"?

Ska förtydliga mig: Jag visste mycket väl att andra tyckte att jag gjorde fel, jag förstod att mamma skulle bli arg om hon fick veta. Jag förstod att jag var elak.

Men, jag tyckte att vara elak var så kul att vara att jag inte ville låta bli.

Finns ingen ursäkt för det jag gjorde. Jag ångrar mig dock inte. Däremot skulle jag, om det var idag säga åt kompisarna att låta den utvecklingsstörde vara så länge han inte attackerar. Jag har ändrat inställning till hur man ska agera när man stör sig på någon och jag måste ju föregå med gott exempel om jag själv vill bli lämnad ifred.

Som sagt, jag visste vad jag gjorde.
Mina tjejkompisar visste vad de gjorde.

Vi hade alla förtjänat att dö för att vi gick förbi och retade den utvecklingsstörde även när han inte attackerade oss. Jag kände ju instinktivt att det inte var rätt att reta honom även när han bara "var". Men jag kunde ha gått hem då istället för att delta i trakasserierna av honom. Eftersom jag inte gjorde så, skulle det ha varit rätt åt mig om jag som tioårig flicka dog under någon av våra rajder förbi hans hus i syfte att provocera honom.

Var det så att de inte förstod vad de gjorde, ja då vore det ännu mer rätt att döda dem, för då är de ju totalt ociviliserade och förtappade.

För den "oskyldige" medhjälparen finns ingen nåd i min lagbok.

Ett par allmänna reflexioner:

Empati måste anständigtvis gälla alla.
Om en sak man inte har inflytande över kan man ju säga vad man vill, men har man något att säga till om så kan man inte bara säga sig att "jag förstår honom inte, han är ond". Man måste verkligen ligga i för att förstå, hur mycket det än tar emot.
Och skulle det till slut visa sig att han är psykopat, så kan väl inte de rå för hur de är skapta mer än någon annan.

Att som psykopat (eller vanlig mobbare eller vem som helst) inte få göra vad man vill är en annan sak.

Empati måste inte innebära att man är mesig. Det tror många (de flesta?) spontant. Men den är det enda skyddet mot att man blir hård på ett sätt som inte är konstruktivt. Den och principen att man inte gör illa tillbaka, punkt slut.

Och som möjligen kan leda till färre mobboffer någon gång i framtiden.
Efter en massa andra samhällsrevolutioner.

Kloka ord där, Zombie.
Det finns alltid en massa aspekter (bakomliggande orsaker) som kan vara svåra att känna till och därmed att ta hänsyn till och särskilt om man inte ens har viljan att försöka. Likväl finns dom där.

Och tack för förtydligandet SugRM. En fråga: Är det civiliserat att anse att det är rätt att döda ocivilicerade människor?...

Micke skrev:En fråga: Är det civiliserat att anse att det är rätt att döda ocivilicerade människor?...

Nej, troligtvis inte, eftersom våldet skulle trappas upp om man tillät sådant att ske. Jag tycker personligen att det var rätt att skjuta med tanke på omständigheterna. Ändå skulle jag om jag författade en lag tvingas författa lagen till i det här fallet, Rödebymannens nackdel.

Att döda kan inte anses civiliserat.

Att mobba är inte heller civiliserat och bör straffas hårt.

Där har vi en stor slapphänthet idag, mobbarna ges egenskaper de inte har som tex "snälla innerst inne" och dylikt. Bort med det tycker jag. Mer skydd åt offren, mindre dalt med förövarna. Där skulle min lagbok ta noll hänsyn till förövarnas alkoholiserade white trashföräldrar och allt vad det nu kan tänkas vara.

Detta med hur man förväntas bete sig ska ha lärts ut i skolan, istället för idrott och drama, stram katederundervisning och korsförhör i folkvett och konsekvenserna av att inte följa reglerna. Sedan får folk göra som de vill, och ta straffen helt enkelt i de fall det behövs.

Jag tror snarare, om jag skall säga min ärliga åsikt att det behövs både disciplinering och förståelse.

Mer auktoritet åt lärarna och hårdare regler, men också omtanke om de enskilda eleverna och deras situation.
Fler poliser, men också förebyggande åtgärder.
Såväl bestraffning som rehablitering/stöttning behövs om man verkligen vill få det tryggare inom såväl skola, som samhälle.
Kärleksfull och omtänksam disciplinering helt enkelt: det skall kännas om man gjort något fel, men man skall också få hjälp med att få rätsida på sitt liv och de bakomliggande problem som ofta orsakat felbeteendet.
När man väl avtjänat sitt straff måste det man gjort vara glömt och förlåtet, så att man kan få en andra chans, och givetvis skall man få stöd och uppföljning efter avtjänat straff.

Annars finns risken att man ser på det här med mobbning och kriminalitet i antinget svart eller vitt:

Antinget är man flumsnäll, lägger hela skulden på samhället och fråntar individen sitt ansvar, eller så kör man batonglinjen och lägger hela ansvaret på individen, trots att det kan finnas tretusen olika skäl till varför någon hamnat snett.
Är man lite mer pragmatisk inser man att ansvaret måste ligga såväl på individen, som på omgivningen/samhället.

-"Att ställa krav är att bry sig" hade folkpartiet som paroll vid det förförra valet; sant, men man kan inte ställa krav utan att stötta, men inte heller stötta utan att ställa krav (där kan jag, som den vänstermänniska jag är faktiskt vara lite självkritisk, just vad gäller mobbning/ordning i skolan, och brottsbekämpning).

Jag är snäll. Jag tycker att all skall vara snälla. Jag kan tom gå med på att jag kan vara flumsnäll ibland. MEN, ibland måste beteenden få konsekvenser. Och konsekvenser som både förövare och offer begriper.

Där sa du det, Ford!

(i hela inlägget, så jag avstår från citat.)

ford skrev:Jag tror snarare, om jag skall säga min ärliga åsikt att det behövs både disciplinering och förståelse.

Mer auktoritet åt lärarna och hårdare regler, men också omtanke om de enskilda eleverna och deras situation.
Fler poliser, men också förebyggande åtgärder.
Såväl bestraffning som rehablitering/stöttning behövs om man verkligen vill få det tryggare inom såväl skola, som samhälle.
Kärleksfull och omtänksam disciplinering helt enkelt: det skall kännas om man gjort något fel, men man skall också få hjälp med att få rätsida på sitt liv och de bakomliggande problem som ofta orsakat felbeteendet.
När man väl avtjänat sitt straff måste det man gjort vara glömt och förlåtet, så att man kan få en andra chans, och givetvis skall man få stöd och uppföljning efter avtjänat straff.

Annars finns risken att man ser på det här med mobbning och kriminalitet i antinget svart eller vitt:

Antinget är man flumsnäll, lägger hela skulden på samhället och fråntar individen sitt ansvar, eller så kör man batonglinjen och lägger hela ansvaret på individen, trots att det kan finnas tretusen olika skäl till varför någon hamnat snett.
Är man lite mer pragmatisk inser man att ansvaret måste ligga såväl på individen, som på omgivningen/samhället.

-"Att ställa krav är att bry sig" hade folkpartiet som paroll vid det förförra valet; sant, men man kan inte ställa krav utan att stötta, men inte heller stötta utan att ställa krav (där kan jag, som den vänstermänniska jag är faktiskt vara lite självkritisk, just vad gäller mobbning/ordning i skolan, och brottsbekämpning).

Bra sagt men du i de röda totalitära Forna länderna så var väl det inte heller något flum direkt så.?
Jag vet att vp står för en linje men den linje praktiserades väl en helt anan än VPS tex i Sovjet ,de länderna och inom socialen ,skolan ,allt som heter brottsbekäpmning & straff mm och allt de dära andra du tog upp..?
disciplinering av barn ,ungdomar var väl det också där borta av bara fan..??

manne skrev:(Ja just det alla Nazister och Hitler stjälv måste ju ha varit psykopat då också eftersom alla nazister hatade och kännde ingen empati alls för judarna i världen..??)

Kanske stämmer din teori i högre grad på nazister än på snittmänniskan, men nej, dels iom att det är skillnad på att inte kunna känna med andra och att skita i att känna med, samt att säga att "alla" är psykopater är tveklöst felaktigt.

Debbido skrev:

Savanten Svante skrev:

manne skrev:Men hade de dära ung-jävlarna kommit hem till mig och terroriserat så
hade jag också dragit fram pump-haglet och skjutit skallen av dem.

han gjorde helt rätt i att skjuta dem..
han måste ju få försvara sin familj och sitt hem det är ju en rättighet..

Jag har sökt på Rödeby och Poffe, och det intressantaste med de videosarna är inte moppestuntsen utan kommentarerna. Moppegänget är inte poppis.

Jamän, hallå där! Vi kan väl inte säga att det är bra med MORD ? Förståeligt är ordet. Vi kan ju inte uppmuntra folk att köpa hagelbössor och skjuta ner sina mobbare????

Många av oss med AS har mer erfarenhet än vad som önskas av mobbing och kanske dålig impulskontroll dessutom, så därför måste vi allt kämpa emot det här med fysiskt våld. Själv har jag använt mig av verbalt våld, skrivelser etc.

Man kan försöka skaffa sig rätt på andra sätt än med skjutvapen.

En annan sak är att polisväsendet har rustats ned i Sverige till en kaosartad nivå, där sådana här saker kan hända, eftersom det saknas poliser! Dessutom saknas fungerande psykiatri. Så ansvaret för mordet bör delas mellan mannen o svenska staten.

Miltonprojektet startades för att förhindra att psykiskt störda löper amok (hjälp i rätt tid) men i min kommun t ex är det totalkaos, obefintlig tillgång till psykiatri. Vad kan man göra mer än att gråta åt det hela??

Annat sätt än våld, var väl vad pappan försökt med tidigare och det hade ju inte lett nån vart.

Kanske en del av oss har s a s "amerikansk empati". Amerikanarna vet att polisen inte kan skydda dem, de måste göra det själva:

Per Bauhn 9 jan, 2008 skrev:Men det våld som har drabbat mopedgänget har de dragit på sig själva. Det är ju inte så att mannen sökt upp gänget för att skada dem. De har blivit skadade när de sökt upp honom, i hans eget hem, för att skada honom och hans familj. I länder med annan rättskultur hade mannen kanske inte ens ställts inför rätta.

I USA har man i ett femtontal stater på senare år ­utvidgat rätten till självförsvar. Lagen, som brukar gå under namnet ”stand your ground”, innebär att man inte måste bevisa att det förelåg fara för eget liv om man skjutit en inkräktare i ens eget hem. Det räcker med att man kan visa att inkräktaren med våld gjort sig skyldig till olagligt intrång. Lagen innebär också att om man blir angripen på allmän plats så är man inte skyldig att först försöka fly innan man tar till dödligt våld mot angriparen.

Det är uppenbart att sådana lagar kan missbrukas. Men det gäller också för de svenska lagarna, när man straffar människor för att de värjer en rätt till säkerhet som samhället vägrar upprätthålla åt dem. Den amerikanska lagstiftningen gör åtminstone en tydlig skillnad mellan den som står för ett orättmätigt angrepp och den som värjer sig mot ett sådant angrepp. Den som tränger sig in för att trakassera, vandalisera, hota och misshandla kan helt enkelt inte göra anspråk på en rätt att slippa utsättas för dödligt våld.

I en rättighetskultur som den amerikanska odlar man också en medvetenhet om rättigheternas gränser, när de upphör att gälla eller förverkas. I Sverige tenderar man att gömma sig bakom en retorik om ­allas lika värde, där den moraliska skiljelinjen mellan missdådare och offer suddas ut och där förbrytarens rättigheter gäller hela vägen in i offrets vardagsrum. Det må vara en form av jämlikhet, men den inbjuder inte till respekt.

http://www.svd.se/kultur/skydd-for-inkraktare-lag-men-inte-rattvisa_6236788.svd

Skulle tro att trots att vi har andra lagar här i landet, så känner många svenskar likadant som amerikanarna. Man har ingen empati med kriminella.

Mycket bra och belysande artikel du citerar. That says it all.

I Sverige har vi valt en linje och en kultur som leder till sådana beteenden som de här vidriga ligisterna i Rödeby. Och så står åklagare och försvarsadvokater för skadskjutna ligister i TV med små försmädliga leenden och raljerar över att de inte ser några förmildrande omständigheter.

Är det verkligen det allmänna rättsmedvetandet i vårt land som speglas i en lagstiftning som säger så här? Vill vi ha rättslöst land där äckliga svin kan skapa sin egen wild west och terrorisera folk, och när det väl går så illa att ett långvarigt terroroffer tappar kontrollen och skjuter ihjäl en av dem, så ska rättsväsendet gå in först nu för att med skärpa straffa honom för hans "avskyvärda brott"?

Jag tror inte folkviljan vill det. Jag vill inte tro det.

Än mer talande citat ur samma artikel:

Att döma för mord i detta fall är att sända ut ett meddelande till mopedgänget och deras likar över hela landet: ”Ni ska aldrig behöva riskera att bli skadade när ni trakasserar någon, inte ens när ni angriper någon i hans eget hem.”

Micke skrev:

sugrövmanövern skrev:De visste mycket väl vad de gjorde.

Jag fick en jävla verbal avhyvling av min mor när det framkom att jag tillsammans med tjejkompisar retat en utvecklingsstörd. Men inte tyckte jag att jag gjort någonting fel för det, jag tyckte ju att han var mindre värd än mig.

Killarna kanske också tyckte att dom var mer värda än sonen dom mobbade? Och isåfall visste dom väl inte "mycket väl vad dom gjorde"?

De vet ju att det de gjorde var fel enligt juridiska och moraliska normer. Så på så sätt visste de ju vad de gjorde.

Kanske grunden till allt ondskefullt beteende är att man anser sig själv överlägsen/den andra underlägsen. Jfr nazityskland och judarna som ju var en "underlägsen ras" och därför var det ok att utrota dem.

Jag kan också tänka mig att det i bygden fanns en allmän åsikt att bonden (med Tourettes, ADHD, AS och OCD) och hans son (som var "lätt funktionshindrad") var för konstiga och att de därför fick skylla sig själva.

Alien skrev:De vet ju att det de gjorde var fel enligt juridiska och moraliska normer. Så på så sätt visste de ju vad de gjorde.

På så vis visste dom säkert vad dom gjorde, ja. Men dom kan fortfarande ha tyckt att dom gjorde rätt utifrån sina egna tankegångar. Liksom SugRM tyckte i sin barndom. Det var min poäng med det inlägget.
Hänsyn till omgivningens regler är väl inte alla gånger så stark i tonåren, särskilt inte om den ligger i konflikt med de egna uppfattningarna.
Och om man upplever sig provocerade vilket säkert var fallet efter "burk-attacken" tidigare på kvällen så hjälper ju inte det till.

Men även om fallet var att dom handlade medvetet hänsynslöst så har jag ändå en viss empati med samtliga inblandade. Bl a för att konsekvenserna blev så pass tråkiga som dom blev, och bl a för att jag seriöst tror på "karmalagen", att man får skörda det man sått. Det betyder att man obönhörligen skapar sig ett tråkigt framtida öde när man gör andra illa fysiskt, mentalt eller på annat sätt. Allt blir därmed rättvist i det långa loppet, och allt det tråkiga blir således resultat utav okunskap.

Kanske grunden till allt ondskefullt beteende är att man anser sig själv överlägsen/den andra underlägsen. Jfr nazityskland och judarna som ju var en "underlägsen ras" och därför var det ok att utrota dem.

Jag tror inte alltid det handlar om förakt men ofta gör det nog det. (Detta får jag nog fundera på litegrann...)

Jag kan också tänka mig att det i bygden fanns en allmän åsikt att bonden (med Tourettes, ADHD, AS och OCD) och hans son (som var "lätt funktionshindrad") var för konstiga och att de därför fick skylla sig själva.

Det får man verkligen inte hoppas.

(Känns som att tråden alltmer glider ifrån empatifrågan som den är ämnad att behandla.)

Bjäbbmonstret skrev:

Alien skrev: det är en allmänt omfattad åsikt (missuppfattning) och jag tror den beror på att folk inte vill tro att ondska finns. Egentligen beror allt på missförstånd el att nån är olycklig. Och den åsikten har varit till olycka för alla mobboffer. Eftersom det är synd om mobbarna, kan man inte straffa dem el kasta dem ur skolan. Alltså pratar man vänligt med dem och tror att det räcker. Det gör det oftast inte. Snäll mot förövaren = hård mot offret.

Så enkelt är det inte. Både förövare och offer kan ha sina särskilda problem som det kan vara värt att försöka göra något åt för att lösa upp situationen. Och själv har jag haft stor nytta av att en gång i livet lärt mig förstå dem som trakasserade mig och deras väg mot ett allmänt dassigt liv.

Så kan det säkert vara - ibland.

Men jag tänker på de fall man läst om där de mobbade till slut blivit sjuka och vägrat gå till skolan mer. Eller tagit livet av sig. Skolan har försökt få slut på mobbningen (genom att tala snällt med mobbarna?) och trott att det ordnat sig sen, men det har det inte.

Nu kan skolan/kommunen få betala skadestånd och då tror man det ska bli bättre. När det gäller pengar gör man sitt yttersta, däremot inte när det bara gäller att rädda lidande mobbningsoffer. Men samtidigt tycker jag att föräldrarna till mobbarna också skulle bli skadeståndsskyldiga. Hjälper det vad skolan gör om föräldrarna struntar i/förnekar att deras barn mobbar?

Våldsamma mobbare kanske slutar i fängelset. Men innan dess kan de ha förstört andras liv.

Micke skrev:Känns som att tråden alltmer glider ifrån empatifrågan som den är ämnad att behandla.

Poängen är att man bara har empati med sin egen grupp. Det gäller både aspergare och andra.

Mopedkillarna, i den mån de har nån empati alls, känner bara empati med sina kompisar, inte med den udda killen, som de mobbade i skolan, och naturligtvis inte med hans familj heller.

Vuxna människor med barn känner empati med bonden som var trakasserad och försvarade sin familj.

Alien, det var en groda av mig att inte påpeka att det inte var ditt inlägg jag åsyftade. Ber om ursäkt för detta. Ditt inlägg hade ju helt klart med empatifrågan att göra.