AspergerForum

Vad har ni nu för små hemliga knep att ta till för att på ett finurligt sätt passa in i NT:folkets förunderliga värld, de som fått gåvan att vara "normala" ?
Vi andra studerar dom förskäckta lite på avstånd och gör små tafatta försök att vara som de. Dela med er av edra personliga utflykter i deras förunderliga värld.

Jag har gett upp. Jag kommer aldrig platsa in speciellt bra. Förhoppningsvis hittar jag personer och situationer där det fungerar ändå.

Jag "letar upp" människor med samma eller liknande intressen som mina.

Nä den känslan infinner sig aldrig. Även med dom som har liknande intressen, funkar en stund och jag spelar med i det sociala spelet. Glidmedlet alkohol gör det lättare men passa in gör jag aldrig. Man är som ett kugghjul i ett stort maskineri som det fattas kuggar på, rullar med ett tag, sen står man still.

Mitt problem är att hitta folk att umgås med. Har hittills inte hittat så många.

antonius skrev:Vad har ni nu för små hemliga knep att ta till för att på ett finurligt sätt passa in i NT:folkets förunderliga värld, de som fått gåvan att vara "normala" ?
Vi andra studerar dom förskäckta lite på avstånd och gör små tafatta försök att vara som de. Dela med er av edra personliga utflykter i deras förunderliga värld.

Har försökt på flera sätt. Det fungerar i perioder, sedan måste jag återhämta mig (dvs, vara normal - mig själv). En viss tid innan jag ska iväg på sociala sammanhang, där majoriteten är förmodligen neurofobiker, så försöker jag måla upp tänkbara scenarios i huvudet hur det hela kommer gå tillväga - desto mer information jag har, desto lättare blir det. Gäller hitta detaljer/mönster som återkommer, människor är rätt förutsägbara.
Att leva sig in i en roll, som är en förlängning av sig själv, hjälper mig. Förstärker vissa bitar och pressar undan andra.

Nu försöker jag hitta folk att umgås lite mer med, vill vara social, dock på lika villkor (jag ska inte behöva anpassa mig hela tiden). Avskärmade mig sist från en ganska stor grupp bekanta, iofs, umgicks med de ofta när en bodde närmre - antog det var början på vänskap, men där tog jag fel. Likaså vid senaste arbetsplatsen där en blev utkickad från. Så nja, jag har ingen lust att anpassa mig hur mycket som helst längre.

Inte som att Aspies behöver annorlunda knep än NTs för att passa in med andra NT. Var rolig, intressant, energisk men ändå genuin. Samma som vanligt. Är det inte vem du är, öva och öva ännu mer. Att kunna de sociala koderna gör energiåtgången mer hanterlig då du slutar tänka på dem förr eller senare. Vem du är och vad du har förstått kommer bestämma hur länge du kan hålla igång eller vilka sviter du får i efterhand (en del aspies avbryter/pausar sociala sammanhang snabbt, andra vilar ut efteråt).

Jag har blivit så gammal att jag tappat alla källor till umgänge tyvärr. Brukar uppfattas som normal av folk, tex så brukar läkare tro att jag är en vanlig knegare. Så det vore intressant att testa hur man passar in, men vete gudarna vart man ska gå för att hitta folk.

Jag undviker de situationer där jag passar in som allra sämst. Men på en lagom stökig byggarbetsplats, bland diverse andra skumma människor som inte riktigt passar in funkar jag rätt bra.

Jag insåg för länge sen att jag inte kan passa in särskilt bra för det mesta. Hur mycket jag än försökte vara som "alla andra" blev det fel, det kändes falskt eftersom jag faktiskt inte är som alla andra. Det blev bara ett asjobbigt rollspel som slukade energi och tärde på självkänslan. Så jag gör som andra i tråden har nämnt: undviker de sociala sammanhang där jag funkar sämst och försöker hitta mer tillåtande sammanhang och toleranta människor.

Visst kan jag följa sociala koder någorlunda bra i mindre doser, jag är nog inte helt hopplös på social artighet, men att behöva göra det dag ut och dag in? Hu.

DIProgan skrev:Inte som att Aspies behöver annorlunda knep än NTs för att passa in med andra NT. Var rolig, intressant, energisk men ändå genuin. Samma som vanligt. Är det inte vem du är, öva och öva ännu mer. Att kunna de sociala koderna gör energiåtgången mer hanterlig då du slutar tänka på dem förr eller senare. Vem du är och vad du har förstått kommer bestämma hur länge du kan hålla igång eller vilka sviter du får i efterhand (en del aspies avbryter/pausar sociala sammanhang snabbt, andra vilar ut efteråt).

Klokt skrivet!

Huggorm skrev:Jag undviker de situationer där jag passar in som allra sämst. Men på en lagom stökig byggarbetsplats, bland diverse andra skumma människor som inte riktigt passar in funkar jag rätt bra.

Vadå bland dom lösdrivande halvkrimminella grovisarna?

slackern skrev:

Huggorm skrev:Jag undviker de situationer där jag passar in som allra sämst. Men på en lagom stökig byggarbetsplats, bland diverse andra skumma människor som inte riktigt passar in funkar jag rätt bra.

Vadå bland dom lösdrivande halvkrimminella grovisarna?

Korrekt.

Jag tror redan att någon här skrev i en annan tråd, som jag höll med om att: Jag känner inte att jag passar in här heller, jag är ju inte så extrem i min Asperger. Plus att det värsta trasslet beror på min Schizofreni, känns det. Och jag har varit väldigt pratglad länge, för jag känner att när jag äntligen får prata med någon, så blir det mycket sagt.

Men Aspergersymtomen stämmer, jag har hela livet haft saker som ju är sådana.

Men det känns otäckt, när jag ser tillbaka på vilket orimligt trassel jag har haft med psykiska problem.

Och det kändes bra att få Aspergerdiagnos, men här på AF så går det så vilt till ibland, och då känner jag att jag tar illa vid mig. Förut så kunde jag aldrig med konflikter, vanliga människor som bråkar skriver jag på "svarta listan", lite. Och är rädd, för dom verkar kanske inte att gå att lita på.

Men jag vill gärna passa in här på något vis - det finns så mycket bra skrivet!

notwoodstock skrev:Jag tror redan att någon här skrev i en annan tråd, som jag höll med om att: Jag känner inte att jag passar in här heller, jag är ju inte så extrem i min Asperger. Plus att det värsta trasslet beror på min Schizofreni, känns det. Och jag har varit väldigt pratglad länge, för jag känner att när jag äntligen får prata med någon, så blir det mycket sagt.

Men Aspergersymtomen stämmer, jag har hela livet haft saker som ju är sådana.

Men det känns otäckt, när jag ser tillbaka på vilket orimligt trassel jag har haft med psykiska problem.

Och det kändes bra att få Aspergerdiagnos, men här på AF så går det så vilt till ibland, och då känner jag att jag tar illa vid mig. Förut så kunde jag aldrig med konflikter, vanliga människor som bråkar skriver jag på "svarta listan", lite. Och är rädd, för dom verkar kanske inte att gå att lita på.

Men jag vill gärna passa in här på något vis - det finns så mycket bra skrivet!

Var inte ängslig, nog passar du här, blend in

antonius skrev:

notwoodstock skrev:Jag tror redan att någon här skrev i en annan tråd, som jag höll med om att: Jag känner inte att jag passar in här heller,

...

Men jag vill gärna passa in här på något vis - det finns så mycket bra skrivet!

Var inte ängslig, nog passar du här, blend in

Tack, det värmde!

Angrip ledaren för flocken.

Jag kan alla språk utom överklassens och kan därför passa in relativt bra på de flesta ställen men det bränner alldeles för mycket energi. Att prata om struntsaker (som väder, TV etc) är inte det som tar mest energi dock, det är att hålla uppmärksamheten uppe hela tiden som blir påfrestande. Leta öppningar, nyanser, reaktioner, passande ämnen att kroka tag i. Att passa in är, för mig, inte värt det. Det har till och med börjat gå så långt att jag rent ut ogillar andra människor eftersom de bara blir stora, energisugande svarta hål.

DIProgan skrev:Inte som att Aspies behöver annorlunda knep än NTs för att passa in med andra NT. Var rolig, intressant, energisk men ändå genuin. Samma som vanligt. Är det inte vem du är, öva och öva ännu mer. Att kunna de sociala koderna gör energiåtgången mer hanterlig då du slutar tänka på dem förr eller senare. Vem du är och vad du har förstått kommer bestämma hur länge du kan hålla igång eller vilka sviter du får i efterhand (en del aspies avbryter/pausar sociala sammanhang snabbt, andra vilar ut efteråt).

Hm... Jag håller inte alls med.. En med AS kan visst behöva helt andra knep eftersom vi har helt andra svårigheter än NT i sociala situationer. Tänk tex en situation där några personer sitter och har ett samtal. En NT kan tex oftast snabbt sålla bort de oviktiga intrycken så att dessa inte tar fokus från samtalet. Det kan inte jag. En NT hör tex snart inte längre tickandet från klockan i rummet, jag kan dock inte stänga ute sådant utan alla sådana småsaker stör hela tiden. En tickande klocka eller raspandet av en penna mot ett papper om någon tex skriver protokoll under samtalet osv, sådana intryck är hela tiden lika tydliga för mig som en röst som pratar. Således behöver jag helt andra knep för att orka/fungera i sociala situationer än en NT.

Vissa saker går väl att öva och lära in men att det betyder att de sedan skulle gå automatiskt/att man inte längre tänker på dem är absolut inte självklart.. Många med AS och vissa andra diagnoser har väldigt svårt med automatisering och generalisering och då blir det aldrig automatiskt utan kräver att man tänker på det varje gång. Ett exempel: jag insåg (när jag var över 30!) att mitt sätt att gå/avsluta upplevs som oartigt. Det "normala" avskedet fanns liksom inte. Så jag lärde in och tränade på att när jag går så ska jag titta på personen och säga hejdå. Alltså gör jag det nu MEN jag måste fortfarande tänka på det varje gång och om jag inte tänker på det så glömmer jag bort det.

Ditt svar framstår för mig lite som hur en oförstående och oinsatt NT skulle försöka hjälpa en autistisk att komma tillrätta med sina svårigheter... Om jag övar in saker så måste jag sedan i sociala sammanhang koncentrera mig på att göra dem och då går än mer av koncentrationen på tex vad som sägs förlorad. Då blir ju effekten istället den motsatta, att jag fungerar ännu sämre i de situationerna...

Här är en kurs:

http://habilitering.se/sites/habiliteri ... samtal.pdf

Den kan nog ge många tips och förklaringar men personligen är jag lite skeptisk till det här sättet att "lära sig att vara som de normala" av samma anledning som jag avslutade med i förra inlägget. Fokus på detta tar energi/koncentration som gör att jag istället fungerar sämre men om jag följde det skulle jag kanske verka mer normal utåt. För mig är det inte värt det om det egentligen innebär att jag blir än mer "off"... Dock ger det mig en del tankar på hur andra uppfattar mig och det kan vara bra att förstå.

Jag försöker vara så neutral som möjligt tills jag scannat av de sociala koderna för just det sällskapet och sammanhanget. Håller mig uppdaterad på dresscode och vett och etikett och blandar det med vad jag lyckats få fram av de sociala koderna. Jobbigt och tidskrävande men det fungerar för mig. Det kan vara intressant eftersom jag tycker att det mesta NT:s gör är märkligt men ibland tror jag att jag ska bli galen av alla konstiga saker som de gör. Jag har personer som jag kan fråga om jag tycker att de är allt för underliga eller om de beter sig på sätt som jag inte kan förstå. Sen agerar jag som om jag vore på besök i ett annat land: neutral, öppensinnad och trevlig. Även om det blir ett rollspel så kan jag gå hem och vara mig själv efteråt, göra några slutliga analyser över hur det gått och hoppas på att jag kommer ihåg allt till nästa gång. Det blir lite som en antropologisk fältstudie

Dementia skrev:Jag försöker vara så neutral som möjligt tills jag scannat av de sociala koderna för just det sällskapet och sammanhanget. Håller mig uppdaterad på dresscode och vett och etikett och blandar det med vad jag lyckats få fram av de sociala koderna. Jobbigt och tidskrävande men det fungerar för mig. Det kan vara intressant eftersom jag tycker att det mesta NT:s gör är märkligt men ibland tror jag att jag ska bli galen av alla konstiga saker som de gör. Jag har personer som jag kan fråga om jag tycker att de är allt för underliga eller om de beter sig på sätt som jag inte kan förstå. Sen agerar jag som om jag vore på besök i ett annat land: neutral, öppensinnad och trevlig. Även om det blir ett rollspel så kan jag gå hem och vara mig själv efteråt, göra några slutliga analyser över hur det gått och hoppas på att jag kommer ihåg allt till nästa gång. Det blir lite som en antropologisk fältstudie

Dementia skrev:Jag försöker vara så neutral som möjligt tills jag scannat av de sociala koderna för just det sällskapet och sammanhanget. Håller mig uppdaterad på dresscode och vett och etikett och blandar det med vad jag lyckats få fram av de sociala koderna. Jobbigt och tidskrävande men det fungerar för mig. Det kan vara intressant eftersom jag tycker att det mesta NT:s gör är märkligt men ibland tror jag att jag ska bli galen av alla konstiga saker som de gör. Jag har personer som jag kan fråga om jag tycker att de är allt för underliga eller om de beter sig på sätt som jag inte kan förstå. Sen agerar jag som om jag vore på besök i ett annat land: neutral, öppensinnad och trevlig. Även om det blir ett rollspel så kan jag gå hem och vara mig själv efteråt, göra några slutliga analyser över hur det gått och hoppas på att jag kommer ihåg allt till nästa gång. Det blir lite som en antropologisk fältstudie

Du sammanfattade själva essensen av att passa in...

Jag har aldrig försökt passa in. Andra människor är bara konstiga och ointressanta. Jag bryr mig inte om vad de tycker om mig.