AspergerForum

Postat: **2014-05-26 13:07:41**

Hej, som topic så undrar jag om aspergerdragen kan visa sig tydligare och tydligare med åren?
Jag själv t ex har självmedicinerat ångest med diverse substanser genom åren, och har antagit att mina problem haft med detta och göra. Men desto längre tid jag är drogfri inser jag att jag har sociala problem som jag inte märkt av tidigare och som blivit tydligare o tydligare för mig..
Det kan vara jag som är överanalytisk men har blivit många seriös/ironisk-missförstånd på sistone, som jag kan skratta åt i efterhand när jag kommit på vad personen egentligen menat.

För er som fått diagnosen "sent", är det någon som har liknande erfarenhet som mig (självmedicinering osv) eller har någon kunskap i området?

/Askorbin

Postat: **2014-05-26 13:15:56**

Nya rön påvisar ju att aspergerproblematik är starkt kopplat till miljön och inte rent ärftligt som man tidigare trott.

Jag fick diagnosen mild asperger sent. Efter diagnosen har symtomen visat sig tydligare och tydligare hela tiden. I mitt fall tror jag att diagnosen tyvärr satte käppar i hjulet och fick mig att "leva upp" till diagnosen omedvetet. Därav har min asperger växt fram och blivit tydligare.

Jag är ytterst tveksam till dock om autismspektrumstörning kan komma från ingentans under senare år. Tror att många letar diagnoser nu för tiden.

Postat: **2014-05-26 13:44:50**

Har du källor på dessa rön?

Postat: **2014-05-26 14:00:11**

plåtmonster skrev:Har du källor på dessa rön?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-o ... 522342.svd

http://jama.jamanetwork.com/article.asp ... ultClick=3

Postat: **2014-05-26 15:22:08**

Mina AS symptomer blev tydligare då jag flyttade 140 mil från min mamma och pappa.

Postat: **2014-05-26 15:50:30**

Lillan1979 skrev:Mina AS symptomer blev tydligare då jag flyttade 140 mil från min mamma och pappa.

140 mil måste ju vara ovanför polcirkeln?

Postat: **2014-05-26 16:10:51**

slackern skrev:
Lillan1979 skrev:Mina AS symptomer blev tydligare då jag flyttade 140 mil från min mamma och pappa.

140 mil måste ju vara ovanför polcirkeln?

Jo jag kommer från en liten bonnhåla långt upp i Sverige. :-)

Där av outvecklade språkbruk och sociala inkompetens (vi pratar inte så mycket där uppe.

Sedan hade jag en mycket curlande mamma och mina symptom visade sig då inte så mycket fören jag flyttade hemifrån och var tvungen att ta mycket ansvar själv. Har klarat mig mer eller mindre bra fram tills nu när jag fått barn. Behöver mycket tid för återhämtning och det är ju inte så lätt med barn :-)

man få ta en dag i taget. :-)

Postat: **2014-05-26 16:25:52**

Lillan1979 skrev:
slackern skrev:
Lillan1979 skrev:Mina AS symptomer blev tydligare då jag flyttade 140 mil från min mamma och pappa.

140 mil måste ju vara ovanför polcirkeln?

Jo jag kommer från en liten bonnhåla långt upp i Sverige.

Där av outvecklade språkbruk och sociala inkompetens (vi pratar inte så mycket där uppe.

Jokande istället.

Postat: **2014-05-26 18:49:57**

Patrix skrev:
plåtmonster skrev:Har du källor på dessa rön?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-o ... 522342.svd

http://jama.jamanetwork.com/article.asp ... ultClick=3

Den senare länken kan jag inte se helt, men den svenska räcker ju eftersom de verkar syfta på samma forskning. Du förstår att de menar biologiska faktorer som orsak, när de pratar om miljöfaktorer? Miljöfaktorer skulle kunna vara psykosociala faktorer också, men så är det uppenbarligen inte när det gäller autism. Här tänker man nog mest på provrörsbefruktningar och komplikationer under graviditet eller födelsen.

Postat: **2014-05-26 18:54:28**

Askorbin skrev:Hej, som topic så undrar jag om aspergerdragen kan visa sig tydligare och tydligare med åren?
Jag själv t ex har självmedicinerat ångest med diverse substanser genom åren, och har antagit att mina problem haft med detta och göra. Men desto längre tid jag är drogfri inser jag att jag har sociala problem som jag inte märkt av tidigare och som blivit tydligare o tydligare för mig..
Det kan vara jag som är överanalytisk men har blivit många seriös/ironisk-missförstånd på sistone, som jag kan skratta åt i efterhand när jag kommit på vad personen egentligen menat.

För er som fått diagnosen "sent", är det någon som har liknande erfarenhet som mig (självmedicinering osv) eller har någon kunskap i området?

/Askorbin

Jag tror snarare att man själv förstår problematiken bättre ju äldre man blir. Jag fick diagnos i 45-års-åldern. Jag behövde också förstår vad Asperger är, och hur det påverkar t.ex. kommunikationen med andra människor, var det finns missförstånd och vad det leder till. Som yngre går man kanske och skakar på huvudet och tycker andra är dumma i huvudet eller andra varianter. Men man förstår ofta inte riktigt vad som är vad. Det kan i alla fall ta tid.

Postat: **2014-05-26 18:58:47**

Jag tror jag fått mer insikt i att man kan se det som att jag är konstig, inte att de flesta andra är konstiga. Att det finns olika synsätt.

Sedan upplever jag mig mer trött i huvudet mot när jag var yngre. Det gör att både AS- och ADD- synptom för mig blir mer påtagliga.

Sedan förväntas man vara skum när man är ung, men man har inte samma friet när man blir äldre.

Jag har dessutom fått mig ganska mycket mentala törnar som jag inte hade haft som ung, påverkar hur jag agerar och ser på saker.

Postat: **2014-05-26 19:14:21**

Jag upplevde att problematiken började synas mer krig 13-14-årsåldern.

Postat: **2014-05-26 20:42:45**

Toblerone skrev:Den senare länken kan jag inte se helt, men den svenska räcker ju eftersom de verkar syfta på samma forskning. Du förstår att de menar biologiska faktorer som orsak, när de pratar om miljöfaktorer? Miljöfaktorer skulle kunna vara psykosociala faktorer också, men så är det uppenbarligen inte när det gäller autism. Här tänker man nog mest på provrörsbefruktningar och komplikationer under graviditet eller födelsen.

Du har rätt att det är en inriktning mot biologiska faktorer. Jag tolkar det som att det inte är helt klart vilken typ av miljöfaktorer som kan vara bidragande. Till Biologiska faktorer kan även nervsystemsrubbande gifter såsom ftalater och tungmetaller inräknas.

Hur och när detta kan påverka ett foster eller äldre barn är ännu inte klarlagt. Intressant är det i alla fall.

Postat: **2014-05-26 20:54:36**

Zirre skrev:Jag upplevde att problematiken började synas mer krig 13-14-årsåldern.

Jag började självmedicinera när jag var 12. Så klart har det ett finger med i att jag inte har fått den "normala" sociala träningen. Men det är ju inte så att jag har varit berusad tjugofyra timmar om dygnet sen jag var i tonåren.
Har bara pratat med en psykolog angående mina misstankar och hon hade inställningen att det är så många som blir feldiagnostiserade, och hon satte mig i det facket. :-|

Postat: **2014-05-26 23:39:30**

Jag fick min diagnos när jag var 45 år, dock Atypisk autism.
Min psykiska hälsa har försämrats för varje år som gått, de senaste 15 åren.
Jag tror helt enkelt att psykosociala påfrestningar kan försämra min autism.
:-)154

Postat: **2014-05-27 2:26:49**

Askorbin skrev:Jag började självmedicinera när jag var 12. Så klart har det ett finger med i att jag inte har fått den "normala" sociala träningen. Men det är ju inte så att jag har varit berusad tjugofyra timmar om dygnet sen jag var i tonåren.
Har bara pratat med en psykolog angående mina misstankar och hon hade inställningen att det är så många som blir feldiagnostiserade, och hon satte mig i det facket.

Vilka sociala problem har du?
Skulle kunna vara så att du "bara" varit blyg och haft dåligt självförtroende och genom att ha varit påverkad tidigt i livet har du aldrig haft chansen att bättra på det.
Droger kan ju funka som ett hjälpmedel, typ som stödhjul som man alltid kunnat luta sig på, men egentligen är det mer som att trycka på pausknappen för sin utveckling. Man lär sig inget medans man är påverkad, så när man sen tar bort substanserna måste man börja om från början igen.
Vilket förstås gör att man känner sig som ett UFO, eftersom alla andra i sin ålder har haft hela livet på sig att utveckla sina sociala färdigheter...

Postat: **2014-05-27 6:08:10**

Jag vet visserligen inte om jag har AS än (min utredning har hållit på sedan i slutet av mars) men jag tycker att mina symptom, eller vad man nu ska kalla det, har blivit mer och mer tydliga med tiden. Jag och psykologen som utreder mig har pratat om det och jag tror att vi kommit fram till att det hör ihop med det att jag flyttade hemifrån, började studera osv. Det är mycket mer man ska hålla koll på själv och mycket mer man måste få att fungera på egen hand då än när man bodde hemma. Dessutom sa psykologen att mitt psykiska mående (som blivit mycket sämre de senaste fem åren) och all stress säkerligen bidrar till att symptomen blir mer synliga.

Kanske är det så för dig också?

Postat: **2014-05-27 6:46:46**

Patrix skrev:Nya rön påvisar ju att aspergerproblematik är starkt kopplat till miljön och inte rent ärftligt som man tidigare trott.

Jag fick diagnosen mild asperger sent. Efter diagnosen har symtomen visat sig tydligare och tydligare hela tiden. I mitt fall tror jag att diagnosen tyvärr satte käppar i hjulet och fick mig att "leva upp" till diagnosen omedvetet. Därav har min asperger växt fram och blivit tydligare.

Jag är ytterst tveksam till dock om autismspektrumstörning kan komma från ingentans under senare år. Tror att många letar diagnoser nu för tiden.

Tror inte att du försöker "leva upp" till diagnosen utan mer att du själv blir medveten om vad du gör och hur du mår.

Postat: **2014-05-27 6:51:35**

"Växa fram" kan man ju också kalla det men är i min värld frågan om att det kommer ikapp en. Finns ju något som gjort att man söker utredning och jag tror att många gånger finns det olika saker som kan "trigga" igång det hela på ett eller annat sätt.

Så länge allt är positivt och toppen och man är på banan så är det nog inga problem men det är när alla negativa saker som kan dyka upp såsom arbetslöshet, inte ha råd att kunna unna sig något, dödsfall mm som symptomen framträder allt tydligare och kan skapa problem.

Postat: **2014-05-27 8:05:10**

Myrkr skrev:
Askorbin skrev:Jag började självmedicinera när jag var 12. Så klart har det ett finger med i att jag inte har fått den "normala" sociala träningen. Men det är ju inte så att jag har varit berusad tjugofyra timmar om dygnet sen jag var i tonåren.
Har bara pratat med en psykolog angående mina misstankar och hon hade inställningen att det är så många som blir feldiagnostiserade, och hon satte mig i det facket.

Vilka sociala problem har du?
Skulle kunna vara så att du "bara" varit blyg och haft dåligt självförtroende och genom att ha varit påverkad tidigt i livet har du aldrig haft chansen att bättra på det.
Droger kan ju funka som ett hjälpmedel, typ som stödhjul som man alltid kunnat luta sig på, men egentligen är det mer som att trycka på pausknappen för sin utveckling. Man lär sig inget medans man är påverkad, så när man sen tar bort substanserna måste man börja om från början igen.
Vilket förstås gör att man känner sig som ett UFO, eftersom alla andra i sin ålder har haft hela livet på sig att utveckla sina sociala färdigheter...

Det jag märkt tydligast hittils (sedan jag blev drogfri) är att jag har svårt att avgöra när någon skämtar, är allvarlig eller är ironisk. Händer att jag skrattar åt sånt som folk inte menar som skämt och vice versa.

Dåligt självförtroende tror jag inte att jag har, men kanske har någon narcissism som spökar också

Postat: **2014-05-27 8:12:25**

Neutrino skrev:Jag vet visserligen inte om jag har AS än (min utredning har hållit på sedan i slutet av mars) men jag tycker att mina symptom, eller vad man nu ska kalla det, har blivit mer och mer tydliga med tiden. Jag och psykologen som utreder mig har pratat om det och jag tror att vi kommit fram till att det hör ihop med det att jag flyttade hemifrån, började studera osv. Det är mycket mer man ska hålla koll på själv och mycket mer man måste få att fungera på egen hand då än när man bodde hemma. Dessutom sa psykologen att mitt psykiska mående (som blivit mycket sämre de senaste fem åren) och all stress säkerligen bidrar till att symptomen blir mer synliga.

Kanske är det så för dig också?

Jo det är möjligt att det är så för mig med. Innan har jag också kunnat gömma min utmattning/sociala svårighet med droger och kunna "skylla" och gömma den bakom påverkad-fasaden, om du förstår.

Postat: **2014-05-27 11:41:50**

Askorbin skrev:
Myrkr skrev:
Askorbin skrev:Jag började självmedicinera när jag var 12. Så klart har det ett finger med i att jag inte har fått den "normala" sociala träningen. Men det är ju inte så att jag har varit berusad tjugofyra timmar om dygnet sen jag var i tonåren.
Har bara pratat med en psykolog angående mina misstankar och hon hade inställningen att det är så många som blir feldiagnostiserade, och hon satte mig i det facket.

Vilka sociala problem har du?
Skulle kunna vara så att du "bara" varit blyg och haft dåligt självförtroende och genom att ha varit påverkad tidigt i livet har du aldrig haft chansen att bättra på det.
Droger kan ju funka som ett hjälpmedel, typ som stödhjul som man alltid kunnat luta sig på, men egentligen är det mer som att trycka på pausknappen för sin utveckling. Man lär sig inget medans man är påverkad, så när man sen tar bort substanserna måste man börja om från början igen.
Vilket förstås gör att man känner sig som ett UFO, eftersom alla andra i sin ålder har haft hela livet på sig att utveckla sina sociala färdigheter...

Det jag märkt tydligast hittils (sedan jag blev drogfri) är att jag har svårt att avgöra när någon skämtar, är allvarlig eller är ironisk. Händer att jag skrattar åt sånt som folk inte menar som skämt och vice versa.

Dåligt självförtroende tror jag inte att jag har, men kanske har någon narcissism som spökar också

Men är det ett socialt problem som gör att du lider? Att inte kunna förstå skämt ibland kan förvisso kännas jobbigt men det är väl knappast livsavgörande?
Alla har olika humor och olika humör, det sker sådana missförstånd hela tiden tror jag, och om man gör en sak av att lägga märke till dem så kommer man finna otaliga sådana situationer.
Självförtroende, eller kanske självkänsla, kan ju vara till hjälp i hur man hanterar det, och båda stärks av erfarenhet. Så antingen gör man som du säger och skrattar åt missförståndet och går vidare, eftersom man vet att det är sånt som händer vemsomhelst, eller så fokuserar man på det och klandrar sig själv för att man är osäker och letar fel.

Å andra sidan kan man förstås ha fått dålig självkänsla av att ha asperger.

AspergerForum

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Re: Sv: Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?

Kan aspergersymptomen "växa fram"?