För egen del kan jag se både fördelar och nackdelar med AS, men jag tycker definitivt att fördelarna överväger (trots att jag mår skit ibland, och i såna lägen bara vill dö, eller fly från smärtan på annat sätt...)
Jag mår i enlighet med den miljö jag befinner mig i; om jag befinner mig i en miljö som jag kan fungera i mår jag bra, men om jag befinner mig i en miljö jag inte klarar av, så mår jag skit. Så för min del gäller det att försöka anpassa omgivningen tilll mina förmågor. (Gruppboende, för att få kontakt med andra, eftersom jag själv har svårt att ta kontakt; nån som "väcker upp mig", för annars bara fastnar jag i ett slags overklighetstillstånd, och kan inte göra nånting; lämplig sysselsättning, osv...)
Den största nyttan jag har av min AS, har jag nog för att mitt specialintresse (/"livsprojekt") är att jobba med mig själv för att utvecklas, både andligt och psykologiskt. Lära mig förstå mig själv bättre, lära mig nya sätt att hantera olika situationer på, osv. för att bättre kunna/våga vara mig själv, och lättare kunna relatera till andra. Den största fördelen med min AS som jag ser, är avsaknaden av prestigetänkande. Jag har inte det behov som de flesta NT har, av att hävda sig, att dölja sina svagheter för att "duga" i andras ögon...
I många fall har jag dessutom varit fullständigt omedveten om att jag bröt mot samhällsnormen - t ex när jag som tonåring gillade synth-musik, men ändå hängde med ett gäng punkare - och inte ens fattade att det inte var "PK"...
(Det var på 80-talet, då det var en ärkefiende-strid mellan hårdrockare och synthare, och punkarna stod ju på hårdrockarnas sida...) Så jag stod helt öppet för att jag gillade synthmusik - jag visste ju inte att jag befann mig på "fiendesidan", och åtminstone borde hålla tyst om det...
...eller en sån sak som att det på den tiden hade tuffhetsstämpel att röka, och särskilt om man tillhörde ett sånt gäng, som de där "tuffa" punkarna... Jag tror jag var den enda i gänget som inte rökte, och när nån frågade varför, svarade jag bara, som den naturligaste sak i världen: "Jag tycker det är slöseri med pengar - man blir ju inte hög av det... Jag använder hellre mina pengar till nåt jag i alla fall känner av!" Alla bara stirrade på mig, utan att säga nåt. De var helt ställda inför en person som så fullständigt "sket" i hur man "borde" vara... (Och eftersom alla gillade i alla fall någon form av berusning, var det ju ett argument som var svårt att säga emot...
)
Hade jag vetat att jag bröt mot de mest "heliga" reglerna, skulle jag nog inte ha vågat stå för det... (Även om jag inte bryr mig så mycket om prestige, så ville jag ju bli accepterad och få vara med.) Så det var ju tack vare min AS jag kunde göra dessa grejer, och nu i efterhand när jag tänker tillbaka på det, så tycker jag bara att det var helt underbart...
Men jag tror det handlar mest om vilka värden man ser i livet. Önskar man bara det yttre, materiella, eller kan man finna andra värden?
Kristofer skrev:Efter att ha tagit en liten funderare så tror jag att jag kan ringa in ett begrepp som är centralt i min uppfattning om att jag tycker att min AS är något negativt. Intelligens. Jag är varken särskilt intelligent eller begåvad inom något särskilt område.
Snarare är jag ganska korkad. Jag ligger nog begåvningsmässigt på samma nivå som en typisk svensson. Med svensson menar jag då den typiske lite småkorkade knegaren som det ofta refereras till i negtiva ordalag här på siten. Därför ser jag min AS enbart som ett hinder. Hade jag varit NT så hade jag haft lättare att passa in där jag egentligen hör hemma.
Om du varit NT hade du kanske varit "den typiske lite småkorkade knegaren" - tror du att du skulle varit lyckligare då? Ärligt talat så tror jag inte för fem öre på att NT i allmänhet är lyckligare än AS - de bara döljer sitt lidande, för att det enda de tänker på är att skydda sin presige...
Och, som sagt, det är det jag tycker är det bästa med min AS - att jag slipper den där prestigehetsen, och kan slappna av och bara vara mig själv... Det är faktiskt vad jag kallar frihet!
(Trots att jag är beroende av hjälp för att kunna fungera...)
Kristofer skrev:AS kanske hade varit en tillgång för mig om jag hade varit intelligent. Om jag hade varit duktig på matte, data eller andra typiska AS-ämnen. Då kanske det hade gett mig möjligheter att koncentrera mig länge, tänka logisk etc. Det hade nog också kunnat kompensera för den sociala problematiken med NT, eftersom jag då hade haft något att erbjuda dem vilket hade genererat en större accpetans för felaktigt socialt beteende.
Nu ger det mig bara ofrivillig ensamhet och mindre chanser att lyckas i yrkeslivet. För att inte tala om kärlekslivet...
Jag är intelligent, om än ojämn (enligt wais-testet), duktig på matte (så långt jag läst - dvs. t.o.m. D-kursen på komvux), och jag hade även lätt för mig när jag tog datakörkortet. Men jag kan inte koncentrera mig länge, och jag kan inte kompensera för den sociala problematiken...
Jag tror att det största problemet är att vissa har en tendens att "romantisera" NT - "Om jag bara varit NT, så hade allt varit så bra..." I helvete heller, att det hade!
Många NT lider nåt enormt! Det är en klar överdrift att NT har det så jävla lätt, bara för att de klarar av att jobba, och upprätthålla snygga fasader, osv. Men hur mår de då? Det varierar nog precis lika mycket som hos AS, dvs vissa NT mår bra, medan andra mår skit!
...så du hade nog haft ungefär lika mycket svårigheter och lidanden i livet, även om du varit NT... Det skulle förmodligen inte varit nån större skillnad - kanske annorlunda, men knappast bättre...