Postat: 2007-11-27 21:31:27
Jag tror det är väldigt svårt om du är en bit ifrån att hjälpa till med insikten så. Men nån kanske kan berätta.
En träffpunkt för alla - om Asperger syndrom
http://www.aspergerforum.se/
http://www.aspergerforum.se/hur-hjalpa-nagon-med-as-att-inse-att-han-har-as-t3730-24.html
Mardröm skrev:Jag tror det är väldigt svårt om du är en bit ifrån att hjälpa till med insikten så. Men nån kanske kan berätta.
Kvasir skrev:Det gäller en kille på kanske 30 år, snarare under än över. Jag är god vän till en nära släkting till honom, och träffar på så sätt även den här killen ibland. Det har varit uppenbart att han har en del problem med sociala kontakter. Han har heller inget jobb och har flera gånger misslyckats med högskolestudier utan att själv förstå varför det inte fungerande. Jag har också uttryckt förvåning över detta, eftersom jag uppfattar honom som väldigt skärpt och intelligent. Det verkar inte som han har några direkta vänner heller.
Nu när jag själv vet att jag har AS och har förstått vad det är, så började tecknen klarna. Den här killen verkar nästan vara ett solkart fall av AS (det finns mycket mera än det jag skrev). När jag berättade för släktingen om min diagnos så sade han spontant att han hade funderat på om den här killen har det, och jag instämde att jag också hade funderat på det.
Problemet är att killen uppenbarligen inte vill kännas vid sina problem och är rabiat motståndare till psykologer. Samtidigt inbillar jag mig att han skulle kunna må lite bättre och i alla fall få ett lite bättre liv om han fick en diagnos, förutsatt det nu är AS. T.ex. borde han väl kunna få aningen bättre ekonomi än att gå på soc, och han har ju rätt till en del annat också. Likaså skulle det ju kunna förklara hans misslyckade studier som något inte så märkligt. Men hur gör man om han inte gillar psykiatriska diagnoser och är livrädd för sådana?
Jag funderade på vad som händer om jag vid något tillfälle när han är närvarande berättar om min diagnos, men släktingen var rädd att killen skulle vända sig mot mig och bli arg då. Tydligen har han en tendens att bli våldsam, även om det aldrig har inträffat när jag varit närvarande.
Kvasir skrev:Problemet är att killen uppenbarligen inte vill kännas vid sina problem och är rabiat motståndare till psykologer. Samtidigt inbillar jag mig att han skulle kunna må lite bättre och i alla fall få ett lite bättre liv om han fick en diagnos, förutsatt det nu är AS.
Kvasir skrev:Men hur gör man om han inte gillar psykiatriska diagnoser och är livrädd för sådana?