Alien skrev:Jag kunde ju sova 12 timmar tidigare, för att ta igen under helgen vad jag förlorat under veckan. Men tror att det optimala var 9-10 tim/natt.
Jag har sällan sovit så mycket. Men det har varierat över tiden. Och alla är olika.
Alien skrev:Nu är det svårare, eftersom jag ofta vaknar efter 4 timmars sömn. För tidigt att stiga upp, det blir till att ligga vaken tills jag somnar om. Och eftersom jag inte vet .. jag äntligen lyckades somna har jag ingen koll på hur mycket jag sovit totalt.
Precis så är det för mig också. Är det något du oroar dig för? Att oroa sig för sin sömn är ofta ett sätt att få sämre sömn - själva oron i sig försämrar sömnen. Jag oroar mig sällan för min sömn utom de dagar jag känner mig trött eller sömnig dagtid, vilket tack o lov är ganska sällan.
Vanligt är att folk tror att de sover mindre än de gör. Bästa sättet om man vill veta är att mäta hur mycket man verkligen sover. Tror dock sällan det är värt besväret. Kroppen brukar själv försöka kompensera för sömnbrist. Om man sovit för lite en natt försöker kroppen nästa natt komprimera sömnen till att bli mer effektiv.
Alla klarar en natt med för lite sömn exempelvis efter en sen fest. Men om det blir mer än så ska man försöka normalisera sin sömn. Läste nyligen att efter två dagar av sömnbrist har man lika högt blodsocker som en diabetier (vet ej hur pass säker uppgiften är). Men helt klart påverkar kronisk sömnbrist hela kroppen, alla organen, negativt.
Undersökningar från USA visar att vi aldrig sovit mindre än idag. Mätningar från 1900 och 1960 visar att vi då sov runt 8,5 timmar på vardagar. Efter 1960 har det stadigt sjunkigt. Idag ligger USAs genomsnitt på 5,5 timmar vardagar och cirka 7 timmar på helgen.
Alien skrev:Jag kanske behöver sova i 4-timmars intervall. Sova 4 timmar, gå upp och vara vaken i 8 timmar, sova 4 timmar igen etc.
Periodvis kanske människor har sovit på det sättet eftersom vi förr i tiden levde mer efter årstiderna (både med sömn och kost) än vi gör idag. Exempelvis i Sverige jobbade man mer under de ljusa årstiderna och mindre under den mörka vintern. idag gör vi närmast tvärtom - vi jobbar minst lika mycket eller mer under vintern för att vi vill kunna vara mer lediga på sommaren. Inget av sätten behöver vara någon katastrof - vi är flexibla. Som exempel se på det isländska folket: trots nästan evigt mörker är de friskare och lyckligare än de flesta andra folk (frånsett att de blivit sjukare sedan den västerländska kosten introducerades på Island).
Så även om tidvis ryckiga somnvanor inte är någon katastrof så är det ändå ett faktum att den karkadiska rytmen som alla organismer följer - från bakterier och växter till jordsvin och människor - är inbyggda i oss ända sedan evolutionen startade.
EDIT: ursäkta OT inte mycket autism/asperger i det här inlägget