Sida 1 av 6

Manligt och kvinnligt - och aspergare?

InläggPostat: 2007-10-17 14:48:20
av weasley
Thunderchild skrev:Fast egentligen så kan vi nog ge upp det här. Du och jag kommer aldrig kunna närma oss i frågor om genus och utveckling så länge du är fast i tanken att pojkar minsann får lära sig att det är bilar dom ska leka med och ingenting annat.

Konstigt ändå.. Du hävdar ju ändå att varje barn föds med en egen personlighet. Skulle det vara så orimligt om pojkar föds med en manlig personlighet och flickor med en kvinnlig? Hemska tanke.. :wink:
post38689.html#p38689

Klart det kan finnas något som kan betraktas som en "manlig" personlighet, och det likaledes finns något som en "kvinnlig" personlighet. Jag är dock osäker på hur mycket av varje som är eftersom det ÄR så och hur mycket som är eftersom det SKA VARA så... om du förstår hur jag menar..?

Du verkar så oerhört tvärsäker på din sak; vissa är Manliga (och då har de vissa attribut) och andra är Kvinnliga (med andra attribut). Jag är inte lika säker på vad som är medfött och vad som är pålagrat av omgivningen. Jag menar, attribut som betraktas som kvinnligt här, är ju inte nödvändigtvis kvinnligt i andra kulturer.

Och det där med bilarna: Det är de facto så att den genetiska disposotionen till att leka med bilar saknas, då det inte funnits tid att specialisera generna så mycket. Alltså torde det vara något social pålagrat. Det är något som SKA VARA, och inte något som ÄR.

För att se hur något verkligen ÄR skulle jag vilja se en studie där massor av spädbarn får exakt likadana icke-föreställande klumpar, och sen studerar man på vilket sätt de leker med klumpen/-arna. Det skulle vara en intressant studie!

Jag har läst på flera ställen att aspergare ofta är mer könsneutrala i sina uttryckssätt. Dvs att männen oftast kan visa känslor på ett annat sätt än NT-män, och att kvinnorna anses vara mer "manligt" logiska än NT-kvinnor. Där funderar jag också över orsaken - är det genetiskt, eller beror det på att aspergare har svårt att greppa omvärlden riktigt, och därför gärna tenderar att köra sitt eget race oavsett, medan NT snabbt uppfattar vad som förväntas av dem och uppför sig därefter...?

Något jag grunnat på i anslutning till det, är om du dömer en tjej såsom varande kvinnlig pga hennes intressen. Jag tar några exempel:

Jag är väldigt intresserad av teknik. Jag läser gärna fysikböcker på fritiden och mekar med datorer när jag har lust. Mitt stora intresse är kärnkraft, reaktorer och plutoniumavfallshantering. Är jag kvinnlig eller manlig?

Någon är väldigt intresserad av hundar. Har flera raser, går på utställningar och kan ett antal stamtavlor i huvudet. Kvinna eller man?

Sist ut är den som älskar mode. Den som kan allt om modets historia, vilka skärningar och tyger som var populära vid vissa epoker. Är detta en kvinna eller man?

När du tyst har svarat på de frågorna för dej själv; varför svarade du som du gjorde på mina exempel?

InläggPostat: 2007-10-17 16:33:53
av KrigarSjäl
Man har studerat små barns lekbeteende; pojkar gavs Barbiedockor och flickor gavs bilar. Tjejerna "vårdade" bilarna, putsade dem osv medan pojkarna slogs med dockorna.
Manligt & kvinnligt beteende beror mycket på biologin. Aspergers syndrom har en hereditär och därmed strikt biologisk förklaring. Aspergerdrag är ofta överdrivet manliga, varför många aspergertjejer kan tänkas uppvisa manligt beteende eller ha manliga intressen. Men det gör inte att aspergare blir några könsneutrum, hur gärna vissa än vill.
Ergo; personligheten är biologiskt konstruerad.

Ni som hävdar motsatsen: läs boken om David Reimer av John Colapinto. Man ska vara bra feminist-fundamentalistisk för att inte ta till sig det som beskrivs.

InläggPostat: 2007-10-17 17:45:22
av seasicksailor
KrigarSjäl skrev:Man har studerat små barns lekbeteende; pojkar gavs Barbiedockor och flickor gavs bilar. Tjejerna "vårdade" bilarna, putsade dem osv medan pojkarna slogs med dockorna.
Manligt & kvinnligt beteende beror mycket på biologin.

Hur gamla var dessa små barn?
Det går nog inte att dra några slutsatser om biologi och socialisation om inte barnen avskiljs helt från omgivningen innan studier av lekbeteendet genomförs. Om det bara så finns en liten liten spricka som tillåter möjligheten till social prägling som förklaring till ett visst beteende (att barnen t.ex. lekt med andra jämngamla eller äldre barn, eller tillägnat sig media på olika sätt-vilket de kanske måste gjort för att över huvudtaget greppa vad Barbiedockan är för något) så mister studien sin validitet.

InläggPostat: 2007-10-17 18:32:37
av Ensamflickan
Jag bidrar med ett utdrag ur boken "Flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten:
När vår äldsta pojke var sex år gammal beslöt vi att han skulle börja på lekis. Min hustru gick dit med honom. Den dagen var den första dagen i vår sons liv när han skulle stanna någonstans utan sin mamma. Pojken blev förskräckt och grät. Så var det också med flera andra barn på lekis den dagen. Min hustru berättade att hon hade iakttagit lekistanternas beteende. De gråtande flickorna togs i famn och tröstades. Om vi nu tillämpar begreppet spegling i det här sammanhanget kan vi säga att flickorna såg i spegeln att rädslan var någonting bra, den fick finnas till: jag accepteras när jag är rädd, alltså accepterar jag själv min rädsla. Dessutom visar spegeln att mitt behov av tröst är någonting bra, jag får ta det till mig och jag får förstå att jag har ett behov av att bli tröstad, ett behov som skall tillfredsställas. Barnet såg alltså sin egen rädsla och sitt behov av tröst i spegeln.

Men hur var det med pojkarna? Tanterna tog pojkarna i hand och sade till dem: "Gråt inte, kom och titta här på hyllan, se så många spännande bilar." Vad såg barnet nu i spegeln? Det såg att rädsla inte är någonting bra, att man inte kan ta den till sig. Dessutom lärde barnet sig en teknik med vilken det kunde avleda sin uppmärksamhet från känslorna: vi skall koncentrera oss på bilar! Det som barnet lärde sig var att det inte finns någon anledning att uppfatta behovet av tröst som någonting verkligt; sånt kan man glömma.

InläggPostat: 2007-10-17 18:50:58
av Kristofer
KrigarSjäl skrev:Ergo; personligheten är biologiskt konstruerad.


WHO definierar personlighet som:

"Det inrotade mönstret av tankar känslor och beteenden som karaktäriserar en individs unika livsstil och anpassning, resulterande från konstitutionella faktorer, utveckling och sociala erfarenheter."

Oavsett vad, jag har helt övertygad av att min testosteronhalt har ett finger med i spelet gällande att jag inte är intresserad av gardiner eller skor. (OBS! Dessa två saker är till för att illustrera och ska inte ses som exakta exempel)

Vi kan ju inte sudda ut våra kön helt och hållet. Det vore ju som att sudda ut en bit av sig själv.

InläggPostat: 2007-10-17 19:03:31
av Pemer
Ensamflickan skrev:Jag bidrar med ett utdrag ur boken "Flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten:
När vår äldsta pojke var sex år gammal beslöt vi att han skulle börja på lekis. Min hustru gick dit med honom. Den dagen var den första dagen i vår sons liv när han skulle stanna någonstans utan sin mamma. Pojken blev förskräckt och grät. Så var det också med flera andra barn på lekis den dagen. Min hustru berättade att hon hade iakttagit lekistanternas beteende. De gråtande flickorna togs i famn och tröstades. Om vi nu tillämpar begreppet spegling i det här sammanhanget kan vi säga att flickorna såg i spegeln att rädslan var någonting bra, den fick finnas till: jag accepteras när jag är rädd, alltså accepterar jag själv min rädsla. Dessutom visar spegeln att mitt behov av tröst är någonting bra, jag får ta det till mig och jag får förstå att jag har ett behov av att bli tröstad, ett behov som skall tillfredsställas. Barnet såg alltså sin egen rädsla och sitt behov av tröst i spegeln.

Men hur var det med pojkarna? Tanterna tog pojkarna i hand och sade till dem: "Gråt inte, kom och titta här på hyllan, se så många spännande bilar." Vad såg barnet nu i spegeln? Det såg att rädsla inte är någonting bra, att man inte kan ta den till sig. Dessutom lärde barnet sig en teknik med vilken det kunde avleda sin uppmärksamhet från känslorna: vi skall koncentrera oss på bilar! Det som barnet lärde sig var att det inte finns någon anledning att uppfatta behovet av tröst som någonting verkligt; sånt kan man glömma.


Skrämmande!

InläggPostat: 2007-10-17 19:32:07
av weasley
Jag upprepar återigen:

Jag tror absolut att det kan finnas skillnader mellan män och kvinnor. Jag är däremot inte helt ense om att det skulle vara så oerhört genetiskt betingat som vissa här vill göra gällande.

Det FINNS sociala regler som man måste lära sej; dessa sociala regler är anledningen till att en del får diagnosen asperger, t.ex. Eftersom man inte uppfattar dem. Jag tycker att det alltså inte går att räkna bort den sociala påverkan som ett barn utsätts för.

Och, återigen:

Det har gått ALLDELES för kort tid för att genetiskt förklara varför pojkar leker med bilformade leksaker medan flickor leker med kroppsformade leksaker. Dessutom visar studier att barn under två år inte förstår att en docka kan representera en människa. Om barnet inte förstår det, finns det ju ingen anledning för det att välja eller välja bort den kroppsformade leksaken, om det inte är så att omgivningen har förväntningar på barnet.

Men att det skulle kunna vara så att pojkar som leker med dockor har ett aggressivare sätt att leka på, kan mycket väl vara möjligt. Jag har dock inte sett den studien så jag kan inte uttala mej.

Re: Manligt och kvinnligt - och aspergare?

InläggPostat: 2007-10-17 21:31:41
av Thunderchild
weasley skrev:Och det där med bilarna: Det är de facto så att den genetiska disposotionen till att leka med bilar saknas, då det inte funnits tid att specialisera generna så mycket. Alltså torde det vara något social pålagrat. Det är något som SKA VARA, och inte något som ÄR.


Ursäkta mig men det här exemplet är bara för korkat..

Självklart finns det ingen speciell gen för bilar. Det handlar om mekanik, hjul som snurrar, en symbol för kraft och fart..

Jag påstår att det inte alltid är jättestor skillnad på kvinnor och män, men medelmannen är generellt manligare än medelkvinnan.

Visst finns det män som är intresserade av mode och design, men i allvarlighetens namn har man ju sett massor av exempel på detta och nästan alla är homosexuella..

Och att en AS-tjej gillar datorer.. Vad skulle det bevisa? I stort sett alla på detta forum hamnar ju i marginalen när man pratar om vad som är norm.. När jag diskuterar manligt och kvinnligt så tar exempel från den "normala" världen.

InläggPostat: 2007-10-17 22:57:41
av jonsch
Ingen som läste om hundvalpen och kattungen? Någon psykolog spelade in folk dels när de talade med en hundvalp, dels när de talade med en kattunge. Försökspersoner som lyssnade på (ettdera av? Minns inte men så skulle jag ha lagt upp det.) de här banden skulle gissa om personerna på banden talade till en flickbebis eller om de talade till en pojkbebis. Någon som kan gissa resultaten?

Resultaten bevisar visserligen bara att vuxna tror att andra vuxna talar till pojkar med hårdare ton än vad de använder mot flickor men det är väl inte vågat att förmoda att folk själva uppfyller den förväntan när de själva får barn. Hjärntvätten börjar redan dag 1.

Undrar vem man hade fastnat amoröst för ifall allas uppfostran varit könsneutral ända fram till puberteten? Och vilka som då fastnat för vilka?

InläggPostat: 2007-10-18 0:32:33
av weasley
Jag tycker inte bil-exemplet är korkat. Det finns massor av leksaker som anses pojkiga med just de där argumenten. Kraft och fart. Men hur faen vet ett litet barn att den bilformade tingesten 1) är en bil och 2) representerar "kraft och fart"?

InläggPostat: 2007-10-18 8:16:45
av Ensamflickan
jonsch skrev:Ingen som läste om hundvalpen och kattungen? Någon psykolog spelade in folk dels när de talade med en hundvalp, dels när de talade med en kattunge. Försökspersoner som lyssnade på (ettdera av? Minns inte men så skulle jag ha lagt upp det.) de här banden skulle gissa om personerna på banden talade till en flickbebis eller om de talade till en pojkbebis. Någon som kan gissa resultaten?


Intressant... Visade det sig någon skillnad på hur man tilltalat kattungar resp. hundvalpar? :?

InläggPostat: 2007-10-18 9:41:48
av Thunderchild
weasley skrev:Jag tycker inte bil-exemplet är korkat. Det finns massor av leksaker som anses pojkiga med just de där argumenten. Kraft och fart. Men hur faen vet ett litet barn att den bilformade tingesten 1) är en bil och 2) representerar "kraft och fart"?


Det är väl ett bevis så gott som något. Att en liten pojke redan innan man hunnit försöka lära honom något instinktivt dras till en fyrkantig sak med hjul som går att snurra på. Självklart har han inte ännu begreppet om att det är en "bil".

Tycker faktiskt att det är en otäck tanke att alla barn i världen oavsett kultur skulle bli hjärntvättade och indoktrinerade för att lära sig leka med rätt leksaker. Tror du verkligen att världen är SÅ hemsk??

Nej.. Hela resonemanget är absurt.. Endast ett fåtal dåliga föräldrar skulle försöka manipulera sina barn till att passa in i könsrollerna. Barnen väljer självklart sina leksaker själva och har så gjort sedan tidernas gryning.

Tycker nästan att efter sådär en miljon år borde alla fatta att det inte bara är ett socialt påhitt att flickor är flickor och pojkar är pojkar. :roll:

InläggPostat: 2007-10-18 10:17:35
av pH
Jag tror att kön är både biologiskt och starkt socialt format.

Det finns två klassiska situationer som genusföreläsare ofta tar upp. (Jag har tyvär tappat bort referenserna och tar gärna tips på vilka de är...)

1. Förlossningsläkare och barnmorskor tar olika i barnet vid förlossningen beroende på om det är en pojke eller en flicka. Redan här behandlas pojkar som om de är tåligare och flickor som om de är bräckligare.

2. Ett omfattande experiment gjordes där människor fick höra spädbarnsgråt inspelat på band. Bandet var detsamma, men frågan som ställdes var antingen "varför gråter pojken?" eller "varför gråter flickan?". Svaren blev mycket ofta:
"Han är väl arg."
"Hon är väl ledsen."

Dessa människors omedvetna handlingar och förväntningar på det mycket lilla barnet torde forma den växande människan i mycket hör utsträckning. Med detta sagt så tror jag ändå att det är skilnader på kvinnor och män. Baserade på biologi. Om inte annat så tycker jag mig se detta på hur gravida väninnor till sin egen förvåning börjar baka, laga storkok och sy i slutet av grosessen...

InläggPostat: 2007-10-18 12:38:57
av weasley
Thunderchild skrev:Nej.. Hela resonemanget är absurt.. Endast ett fåtal dåliga föräldrar skulle försöka manipulera sina barn till att passa in i könsrollerna. Barnen väljer självklart sina leksaker själva och har så gjort sedan tidernas gryning.


Nej. Barn väljer INTE sina leksaker själva.

Barn får leksaker av sina föräldrar.

Och i leksaksaffärerna är det oerhört uppdelat i FLICKOR och POJKAR. Olika färger, olika typer av leksaker. Naturligtvis köper osäkra föräldrar det de ser att barnen SKA ha, beroende på kön. Det är ju enklare så.

Även i klädesaffärerna är det oerhört uppdelat på barnavdelningen. FLICKOR "ska" ha vissa färger och former på kläderna och POJKAR "ska" ha andra typer av kläder. Detta alltså ända från nyfödda småttingar. Påverkan börjar alltså i samma ögonblick som barnet kläms ut; pojkbebisar får en BLÅ mössa och flickbebisar får en ROSA.

Säger du att "barnen väljer själva" så kan du inte ha varit i en leksaks/klädaffär på väldigt många år... Jag tror inte heller att du varit med om när personer på stan förfäras över att någon klätt sin flickbebis i mörkblått och svart. "Det KAN MAN JU INTE göra!"
- Varför kan man inte det? Jag har ju gjort det!


Min syster är rätt cool. Hon ville ha en grön mössa på sin flickbebis. Det fick hon inte ha. För flickor SKA HA rosa, det VET MAN JU. Då blev syster sur och satte på flickan en blå.

InläggPostat: 2007-10-18 13:15:22
av jonsch
Thunderchild skrev:Tycker faktiskt att det är en otäck tanke att alla barn i världen oavsett kultur skulle bli hjärntvättade och indoktrinerade för att lära sig leka med rätt leksaker. Tror du verkligen att världen är SÅ hemsk??


Föredrar du att tro att kvinnoförtryck till stor del är biologiskt betingat och oundvikligt, framför att tro att världen är hemsk??

Rimligen finns det biologiska skillnader mellan könen också i hjärnan, skillnader som ger skillnad redan före puberteten men varför inte göra allt för att undvika att de ger upphov till förtryck? Varför inte skuldbelägga världens alla föräldrar en smula? Så länge skuldkänslan går att vända till något positivt.

InläggPostat: 2007-10-18 13:16:18
av Thunderchild
weasley skrev:
Thunderchild skrev:Nej.. Hela resonemanget är absurt.. Endast ett fåtal dåliga föräldrar skulle försöka manipulera sina barn till att passa in i könsrollerna. Barnen väljer självklart sina leksaker själva och har så gjort sedan tidernas gryning.


Nej. Barn väljer INTE sina leksaker själva.

Barn får leksaker av sina föräldrar.

Och i leksaksaffärerna är det oerhört uppdelat i FLICKOR och POJKAR. Olika färger, olika typer av leksaker. Naturligtvis köper osäkra föräldrar det de ser att barnen SKA ha, beroende på kön. Det är ju enklare så.

Även i klädesaffärerna är det oerhört uppdelat på barnavdelningen. FLICKOR "ska" ha vissa färger och former på kläderna och POJKAR "ska" ha andra typer av kläder. Detta alltså ända från nyfödda småttingar. Påverkan börjar alltså i samma ögonblick som barnet kläms ut; pojkbebisar får en BLÅ mössa och flickbebisar får en ROSA.
[/i]


Jo i den mån dom kan så väljer dom själv. Föräldrar har försökt att vända på rollerna och gett sin flicka en traktor och pojken en docka. Naturligtvis blir det gråt och tandagnisslan innan dom kommer på att dom kan byta.

Angående leksaks- och klädaffärer är förhållandet följande.. Varför krångla till det? Efter en miljon år så vet man vilka grejer som flickorna dras till och vilka grejer som grabbarna dräglar över så man har helt enkelt gjort det enklare för konsumenten.

Snälla.. Kan du inte bara lägga ner världens fånigaste och största konspirationsteori? :shock:

InläggPostat: 2007-10-18 13:20:14
av weasley
TC

Jag tycker snarare det är ledsamt att du inte ens försöker se att det finns ett socialt spel som betyder minst lika mycket. Vad som anses som kvinnliga resp. manliga attribut har varierat under historiens gång, och varierar mellan olika kulturer även idag.

InläggPostat: 2007-10-18 13:48:22
av Thunderchild
weasley skrev:TC

Jag tycker snarare det är ledsamt att du inte ens försöker se att det finns ett socialt spel som betyder minst lika mycket. Vad som anses som kvinnliga resp. manliga attribut har varierat under historiens gång, och varierar mellan olika kulturer även idag.


Det ledsamma är att du inte har något hållbart att komma med.. Det är nog snart dags för dig att styra in diskussionen på Relativitetsteorin igen..

I alla kulturer genom historien så har män varit män och kvinnor kvinnor. Ibland har dom av praktiska skäl tvingats hjälpas åt med samma sysslor men mannen har alltid varit mera teknisk och agressiv medans kvinnan varit mera vårdande.

Alla särdrag kommer utav evolutionsprocessen och har i syfte att i högsta möjliga mån säkerställa artens överlevnad. Män och kvinnor ser ut som dom gör för att skapelseprocessen sett att det är den optimala "modellen".

Processen finns hos alla arter och ett flertal studier av olika djur visar att anpassningen till omgivningens krav är exceptionella och inte kunde bli bättre på något annat sätt.

Därför kan man rent av kalla skapelseprocessen för helig och alla försök till att förneka det är rena dumheter..

Allt tjafs om genus, sexualitet och raser kommer från människor som på något sätt är marginaliserade och har ett sjukligt behov av att rättfärdiga sig själva. Det borde vara lättare att bara söka terapi än hålla på och bestrida en miljon år av evolution..

InläggPostat: 2007-10-18 14:07:01
av tahlia
Mina barn väljer sina leksaker själv. Min äldsta dotter väljer rosa ponnyn, nallar och dockor och fluff.
Min yngsta dotter väljer Transformers, bilar, Dinosaurier och Turtles. Så har det alltid varit. Minsta dottern älskar alla "killsaker". Hon har alltid varit en pojkflicka medan min äldsta dotter är superflickig.

Problemet uppstod när skolan kom in i bilden. Min yngsta dotter ville prompt ha en ryggsäck med Spiderman. Men se DET gick inte. Då blev hon retad av de andra barnen för att det var en "killsak".

Min slutsats av detta: det är omgivningen och en bunt jäkla fördomar om att killsaker och tjejsaker som ställer till att tjejer leker med dockor och killar med bilar, lika mycket som föräldrar som är rädd att barnen skall sticka ut eller blir oroliga om deras son vill ha en docka. Vi tvingas på dessa roller från början. Om alla fick välja fritt skulle det se helt annorlunda ut.

InläggPostat: 2007-10-18 14:07:39
av pH
För att hålla evolutionen som helig verkar du ha hyggligt dålig koll på den...

Evolutionen har inget syfte. Det är en serie kontinuerliga slumper där vissa mutationer visar sig ha ett överlevnadsvärde och därför fortlever. Vissa anlag har inget överlevnadsvärde i sig, men är kopplade (genetiskt/biologiskt) till egenskaper som visat sig ha ett överlevnadsvärde.

Ljus hy har ett överlevnadsvärde på nordliga breddgrader för att människor med ljus hy har lättare att ta upp solljus och skapa nödvändiga vitaminer. Mörk hy har ett överlevnadsvärde där den erbjuder ett skydd mot hudcancer. Harar måste äta sitt eget bajs för att kunna bryta ner födan. En lösning som visat sig fungera varför harar har fortlevt (de harar som åt sitt bajs). Men det kan väl knappast sägas vara den bästa tänkbara lösningen? Eller titta på geparder, eller pandor. Knappas den bästa tänkbara lösningen. Men ett tillräckligt bra system för att arten skall hinna fortplanta sig och fortleva under vissa betingelser...

Och hur kan du med bestämdhet säga att socialisation inte påverkar personligheten vad gäller könsroll men samtidigt anse den som avgörande när det kommer till AS? Jag får inte ihop det...

InläggPostat: 2007-10-18 14:08:03
av jonsch
TC, det finns inget heligt i evolutionen. Andligt är det nog och matematiskt men helighet vore vidskeplig/ickesaklig att blanda in. De drag som överlever, de överlever, vare sig de är bra eller dåliga. Du kan alltså inte luta dig mot att kvinnor är fysiskt svagare än män om du vill bevisa att detta skulle vara något heligt eller bra. Ännu mindre kan du använda detta och liknande faktum som argument till att det borde stanna därvid. Vi får faktiskt driva urvecklingen vart tusan vi vill, evolutionen ger sitt helhjärtade stöd till sådana ansträngningar.

Kan du inte försöka se det finfina i argumenten på vår sida i debatten? Det skulle kännas bra att ha dig på den vinnande sidan...

InläggPostat: 2007-10-18 14:12:02
av weasley
Jag har hänvisat till ett flertal studier som utförts. Jag har hänvisat till det jag har sett finns i affärerna. Andra har hänvisat till andra studier. Allt detta sammantaget gör att jag ska försöka vara extra tydlig så du kanske förstår denna gång.


Alltså.

Kvinnor och män är inte helt lika. Nej. Det finns skillnader när man ser till populationen som helhet. Skillnader i utseende, skillnader i kromosomer, skillnader i begåvningsprofil, skillnader i hormonbalans. Detta är fakta.

Sen när vi kommer till hur detta tar sej uttryck i samhället vi lever i hävdar jag och fler med mej att det är viktigt att ta de sociala bitarna med i beräkningen när man funderar över hur stora skillnaderna faktiskt är.


Exempel:

Du påstår i korthet att kvinnor är genetiskt betingade att ha rosa kläder med blommor samt leka med dockor.
Du vill likaledes påstå att pojkar är genetiskt betingade att leka med bilar samt ha kläder i blått, med batman och spindelmannen.

"Män är män och kvinnor är kvinnor."

Och alla som uppmärksammar skillnaderna i bemötande (social pålagring) klädes/leksaksval (social pålagring) mm, de arbetar alltså emot skapelseprocessen?

Att referera till djur är bara gångbart till en viss gräns. Referensen kan hålla när vi talar om de grundläggande skillnaderna, de som gör att det öht FINNS två kön. Utöver det har människan något som djuren till synes till stora delar saknar: Självmedvetande. Det är detta självmedvetande som styr våra kulturer.

I vissa kulturer är det kvinnligt att vara hårig. I andra kulturer är det kvinnligt att ha utspända läppar. I åter andra är det kvinnligt att ha extremt stora bröst.

På 1700-talet var det väldigt manligt att visa känslor. Att gråta var oerhört tufft. När borgarna blev mäktigare på 1800-talet blev det manligt att vara tyst och inbunden. Kultur. Social pålagring.

Vi är inte 100% gener. Vi är miljö också. Varför är det så svårt för dej att erkänna det?

InläggPostat: 2007-10-18 14:39:55
av Ensamflickan
Thunderchild skrev:I alla kulturer genom historien så har män varit män och kvinnor kvinnor. Ibland har dom av praktiska skäl tvingats hjälpas åt med samma sysslor men mannen har alltid varit mera teknisk och agressiv medans kvinnan varit mera vårdande.


Jag läste precis en bok om psykologi, minns inte vad den hette, har precis lämnat tillbaka den till biblioteket, men det var typ en "skolbok", fast väldigt djupgående... I den boken hänvisades till en undersökning som gjorts, där någon hade studerat olika folkgrupper, tror det var på Nya Guinnea och nåt stamfolk i Afrika, 4 olika grupper där manligt och kvinnligt var helt annorlunda än i västvärlden. I en av grupperna var det precis tvärtom!!! Kvinnorna var de starka, aggressiva osv, medan männen var mjukisar...

InläggPostat: 2007-10-18 14:54:46
av weasley
Ensamflickan skrev:
Thunderchild skrev:I alla kulturer genom historien så har män varit män och kvinnor kvinnor. Ibland har dom av praktiska skäl tvingats hjälpas åt med samma sysslor men mannen har alltid varit mera teknisk och agressiv medans kvinnan varit mera vårdande.


Jag läste precis en bok om psykologi, minns inte vad den hette, har precis lämnat tillbaka den till biblioteket, men det var typ en "skolbok", fast väldigt djupgående... I den boken hänvisades till en undersökning som gjorts, där någon hade studerat olika folkgrupper, tror det var på Nya Guinnea och nåt stamfolk i Afrika, 4 olika grupper där manligt och kvinnligt var helt annorlunda än i västvärlden. I en av grupperna var det precis tvärtom!!! Kvinnorna var de starka, aggressiva osv, medan männen var mjukisar...


Sådana samhällen finns (har funnits?) faktiskt i Europa också. Spanien är ett av de länder där vissa delar väldigt länge levde i matriarkat.