AspergerForum

Skrev just ett inlägg i en annan tråd som fick mig att börja fundera. Insåg plötsligt att jag vet exakt hur jag ska socialisera med "NT" men har inte en jäkla susning om hur socialisering med Aspergare skulle se ut. Kanske kan jag få lite hjälp på traven?
Ju mer jag funderar på det desto mer inser jag att mitt sätt att socialisera antagligen inte alls skulle uppskattas bland Aspergare rent generellt. Jag skulle nog uppfattas som alldeles för pladdrig och ytlig.
Då tänker folk "tja det är väl bara att vara som du är när du är hemma då?". Umm.. nej. Skulle jag vara som jag är när jag är hemma skulle jag som inte socialisera alls så det funkar inte. Så... vilka "sociala regler" gäller vid socialisering Aspergare emellan?

Bestämma sig för en aktivitet. Särskilt om man är ny med varandra kan det hjälpa att ha något att "göra". Komma i tid, köra ungefär de planerna man gjort upp.

När man känner varandra mer så blir det mer tydligt vad man kan och inte kan göra i den andres värld utan att det blir slitningar.

Det finns säkert massa kloka råd men det var vad jag kom på och som funkat för mig.

Jag har upptäckt att om man kan leda samtalet, kan man snacka med en aspie om vad som helst. Kan man inte leda ett samtal så handlar det väl mest om att ha lite tålamod och inte förvänta sig för mycket.

Sen är en aktivitet, något att göra tillsammans och samtidigt, väldigt bra. Då flyter allting på mycket lättare och det finns ett konstant samtalsämne man alltid kan luta sig emot.

@tahlia, din beskrivning av dig själv låter precis som en sådan person jag kan vilja umgås med, så du är nog inte fel ute. Du får gärna pladdra på, helst om specialintressen (blir ofta intressant då).

Jag är en pladdermaja av stora mått. ibland kan folk be mig hålla käften så det blir tyst. Så pladder är skoj.Som Miche sa så är specialintressen intressanta. Vad är du nörd i? Jag passar mig för att tjata om min hobby för mycket ändå tror jag att min hobby är rätt normal. Jag är oxå NT - lärd så NT - ämnen som väder och vind går oxå hem hos mig.Dock har jag ingen koll på barnuppfostran eller dyl så det kanske man ska ta med någon annan.

Miche skrev:@tahlia, din beskrivning av dig själv låter precis som en sådan person jag kan vilja umgås med, så du är nog inte fel ute. Du får gärna pladdra på, helst om specialintressen (blir ofta intressant då).

Jag håller med Miche.

Jag tror inte det finns en mall för vad som gäller, så även bland aspergare. (Eller så hoppas jag bara att det är så då jag inte alls skulle passa in och vela umgås under så bestämda former som ibland anges här på forumet.)

Folk som pladdrar på anser jag ofta är de som bryter isen när man börjar lära känna folk. Gör som du brukar och skit i diagnos.

Finns inget enkelt svar, alla jag känner som har AS är olika och samtalen ser olika ut. Med vissa får man leda samtalet för att det inte ska dö ut, med andra har man tur om man får en syl i vädret. Det mest positiva med att umgås med aspergare tycker jag är att man kan ställa förtydligande frågor och fråga om man missförstått, utan att det ses som konstigt eller man blir betraktad som dum. Förtydligande frågor irriterar många NTs, så även bokstavstolkande.

Hur man socialiserar med...ptja, det beror väl på vilka aspergare det är man träffar?
Finns nog inget generellt svar.

Hur socialiserar man med schizofrena? Borderline? ADHD? PTSD?

Sluta tänk i diagnoser hela tiden. Jag socialiserar inte annorlunda med cancersjuka, varför skulle jag då göra det med någon som har en psykiatrisk diagnos?

colaflaska skrev:Sluta tänk i diagnoser hela tiden. Jag socialiserar inte annorlunda med cancersjuka, varför skulle jag då göra det med någon som har en psykiatrisk diagnos?

Tja, inte fan vet jag hur du fungerar men själv skulle jag då uppskatta om folk gav fan i att socialisera på sådana sätt de är inkörda i som att t.ex skvallra om grannen, diskutera de nya gardinerna, tillbringa 20 minuter med att klaga på vädret, låtsas vara tokentusiasktik över det mesta som sägs helt oavsett vad man egentligen tycker.. and the list goes on. Men, det kanske bara är jag som har problem med den biten, vad vet jag?

Prata om gemensamma intressen på en nivå så att båda lär sig något?

tahlia skrev:de är inkörda i som att t.ex skvallra om grannen, diskutera de nya gardinerna, tillbringa 20 minuter med att klaga på vädret, låtsas vara tokentusiasktik över det mesta som sägs helt oavsett vad man egentligen tycker.. and the list goes on. Men, det kanske bara är jag som har problem med den biten, vad vet jag?

Nej det är nog fler än du som har svårt för sånt socialt kvitter där man pratar för pratandets skull.

Jobbigt värre om man frågar mig och jag känner mig alltid gravt obekväm med sånt svenssontugg.

Jag tror inte jag skulle anpassa mig. Antingen så lyssnar jag på något jag tycker är intressant eller så säger jag åt dem att jag inte vill prata eller så ställer det intressanta frågor, då är jag intresserad. Förstår inte varför jag skulle bete mig annorlunda bara för sakens skull.

Man är väl som man är och andra människor kan antingen gillar det eller ogilla det? Eller finns det någon poäng med att manipulera sitt beteende för att behaga just Aspergare som jag missat?

läs på lite om theory of mind. socialisera sedan med personen

tahlia skrev:

colaflaska skrev:Sluta tänk i diagnoser hela tiden. Jag socialiserar inte annorlunda med cancersjuka, varför skulle jag då göra det med någon som har en psykiatrisk diagnos?

Tja, inte fan vet jag hur du fungerar men själv skulle jag då uppskatta om folk gav fan i att socialisera på sådana sätt de är inkörda i som att t.ex skvallra om grannen, diskutera de nya gardinerna, tillbringa 20 minuter med att klaga på vädret, låtsas vara tokentusiasktik över det mesta som sägs helt oavsett vad man egentligen tycker.. and the list goes on. Men, det kanske bara är jag som har problem med den biten, vad vet jag?

Jag kallpratar inte med varken NT eller aspergare, så det bekymret har jag inte. Jag tror inte att någon egentligen (oavsett diagnos eller inte) gillar kallprat, det bara är så "man" gör.

Brädspel är faktiskt en alldeles utmärkt social kontext, enligt mina erfarenheter!

tahlia skrev:Insåg plötsligt att jag vet exakt hur jag ska socialisera med "NT"

För mig är det precis tvärtom... jag har inte en aning om hur man ska vara social med andra människor. Jag försöker och försöker (mest online) men de flesta jag pratar med försvinner efter ett tag, för att aldrig mer visa sig igen. Jag inser så klart att detta är vanligt på internet, men jag är inte alls intresserad av att träffa folk "irl" så länge det inte är någon av de få vänner jag har. På internet är det lättare att ta kontakt med folk, men jag upplever också att det är väldigt svårt att faktiskt hålla kontakten när första steget väl är taget.

Det värsta som har hänt mig, som faktiskt gjort ont, det var en person som jag pratade ganska så mycket med online... vi hade varit ganska så öppna mot varandra, delat många hemligheter och så. En gång när vi chattade så berättade jag att jag hade fått diagnosen AS. Vi pratade lite om AS och efter det så hörde jag aldrig av personen igen. Jag tyckte inte att det var något konstigt med att berätta det, men resultatet blev inte alls som jag hade tänkt mig.

Man kan tycka att ifall ens "vänner" eller bekanta slutar umgås med en för att man har AS så är dom inte något att ha i alla fall, men det gör inte mindre ont för det. Samtidigt så vill jag gärna kunna berätta för folk som jag har förtroende för, människor som jag håller lite närmare än andra, så att dom ska få en chans att faktiskt förstå vem jag är och hur jag fungerar, eller i många fall inte fungerar. Tyvärr så verkar det som att det oftast är bättre att inte säga något alls.

Exempel på en liten middag med (minst) en person som har Asperger (tror jag ) : http://www.youtube.com/watch?v=qGA7VBC6rc8

LOFL

Har funderat lite innan jag svarar här, ska se om jag får till något.

KrigarSjäl skrev:Nej det är nog fler än du som har svårt för sånt socialt kvitter där man pratar för pratandets skull.

Jobbigt värre om man frågar mig och jag känner mig alltid gravt obekväm med sånt svenssontugg.

Jo, jag tycker mig ha uppfattat det bland många Aspergare och det var just det som ledde mig till att starta tråden. För just det där jag beskriver:

colaflaska skrev:t.ex skvallra om grannen, diskutera de nya gardinerna, tillbringa 20 minuter med att klaga på vädret, låtsas vara tokentusiasktik över det mesta som sägs helt oavsett vad man egentligen tycker.. and the list goes on.

Det är som så jag lärt mig att socialisera med människor som jag inte känner eller som jag bara är bekant med (får jag styra konversationen håller jag mig jävligt långt borta från skvaller och gardiner dock, blir annat tomtugg istället). Det drar så inåt helvete med energi, men jag kan hålla det uppe bra länge.

Problemet blir då när man hamnar bland folk som mig, dvs som jag är när jag får vara jag i lugn och ro, sådana som inte klarar av sådant tomprat. Vad gör jag då? Per automatik om jag hamnar i en social situation så skiftar jag över till den där tomtuggande individer och än ivrigare om de runt om blir tysta, just för att jag är så inmatad på att det är så det fungerar att jag kan fan inte annat.

colaflaska skrev:Jag kallpratar inte med varken NT eller aspergare, så det bekymret har jag inte. Jag tror inte att någon egentligen (oavsett diagnos eller inte) gillar kallprat, det bara är så "man" gör.

Där har du på sätt och vis fel. Möjligt att ingen gillar kallprat i sig, däremot är det inte det som sägs i det läget om är av intresse, det är allt annat. Det hela handlar egentligen om kroppspråk, mimik, tonlägen och underliggande meningar. Det sker ett tyst informationsutbyte om vilka personerna är och det är på den nivån den egentliga kommunikationen sker.

Det är ju även just den kommunikationen som Aspergare generellt har väldigt svårt för så det är som inte underligt att de finner kallprat totalt ointressant - de missar ju minst halva konversationen.

Thanatos84 skrev:Brädspel är faktiskt en alldeles utmärkt social kontext, enligt mina erfarenheter!

Tja, det är onekligen underhållande (beroende på vilket spel man nu väljer) och visst kan det underlätta konversation. Risken finns ju att jag sitter där och dillar om väder likt förbannat för att det är "så man ska göra".

LordGarithos skrev:Det värsta som har hänt mig, som faktiskt gjort ont, det var en person som jag pratade ganska så mycket med online... vi hade varit ganska så öppna mot varandra, delat många hemligheter och så. En gång när vi chattade så berättade jag att jag hade fått diagnosen AS. Vi pratade lite om AS och efter det så hörde jag aldrig av personen igen. Jag tyckte inte att det var något konstigt med att berätta det, men resultatet blev inte alls som jag hade tänkt mig.

Tyvärr finns det gott om underliga människor och människor man inte "passar" med. Att hitta de där guldklimparna tar en jäkla tid och kräver en hel del energi. Har man dessutom svårt att tolka människor och/eller situationer så får man nog räkna med att bli bränd ett flertal gånger innan man hittar rätt. Tyvärr.

tahlia skrev:Skrev just ett inlägg i en annan tråd som fick mig att börja fundera. Insåg plötsligt att jag vet exakt hur jag ska socialisera med "NT" men har inte en jäkla susning om hur socialisering med Aspergare skulle se ut. Kanske kan jag få lite hjälp på traven?
Ju mer jag funderar på det desto mer inser jag att mitt sätt att socialisera antagligen inte alls skulle uppskattas bland Aspergare rent generellt. Jag skulle nog uppfattas som alldeles för pladdrig och ytlig.
Då tänker folk "tja det är väl bara att vara som du är när du är hemma då?". Umm.. nej. Skulle jag vara som jag är när jag är hemma skulle jag som inte socialisera alls så det funkar inte. Så... vilka "sociala regler" gäller vid socialisering Aspergare emellan?

MAÅNGA med as är väldigt sociala av sig jag var det fram till jag tvingades att bo på gruppboende och umgås med väldigt många människor hela tiden vilket leede till att jag i dag är väldigt ossocial av mig det gav kontra effekt det..

tahlia skrev:Möjligt att ingen gillar kallprat i sig, däremot är det inte det som sägs i det läget om är av intresse, det är allt annat. Det hela handlar egentligen om kroppspråk, mimik, tonlägen och underliggande meningar. Det sker ett tyst informationsutbyte om vilka personerna är och det är på den nivån den egentliga kommunikationen sker.

Det är ju även just den kommunikationen som Aspergare generellt har väldigt svårt för så det är som inte underligt att de finner kallprat totalt ointressant - de missar ju minst halva konversationen.

Åh, vilket belysande inlägg! Är det okej att jag sprider detta annorstädes?

Schmetterling skrev:Det hela handlar egentligen om kroppspråk, mimik, tonlägen och underliggande meningar.

Även den informationen kanske är ointressant?

Schmetterling skrev:Åh, vilket belysande inlägg! Är det okej att jag sprider detta annorstädes?

Absolut, sprid på du.