AspergerForum

Jag bara undrar vad man har vänner till, det gör mig inte så mycket att jag inte har så många, saknar det inte. Hur har ni det och om ni har vänner vad har ni dom till?

Moderator: Tråden flyttad från Intressanta intressen.

Det beror väll på vad det är för vänner. Vissa kan man ha sex med om dom är KK. Vissa andra är djupare som man kan prata allvarliga saker med. Vissa andra är mer lättsamma som man bara glider runt på stan med. Typ så ungefär.

Umgås med. Pratar med. Fikar med. Är social.

För att slippa ensamheten som i alla fall jag ogillar starkt.

Informationsutbyte.
Åh hu vad trist jag är...men det är tyvärr sant. Finns där ingen information för mej att hämta i en dialog med någon är jag inte intresserad.

Bara jag som trivs ensam, räknar inte in kk som vänner

Charlie72 skrev:Jag bara undrar vad man har vänner till, det gör mig inte så mycket att jag inte har så många, saknar det inte. Hur har ni det och om ni har vänner vad har ni dom till?

Jag har INGA vänner och tycker frågan är rätt sanslös sedd utifrån mitt eget perspektiv, då jag inte står ut i den här isolationen!

OM jag hade haft vänner så skulle jag haft dem till att dela intressen och glädjeämnen med, typ kolla film eller vad som helst. Alltså riktiga polare som man synkar med. Man kommer med i en gemenskap och allting blir enklare då, du slipper det stigma som ensamhet ofta ger när du ska överleva i dagens samhälle, slipper besvara besvärliga frågor om din umgängeskrets osv. Man har någon att växla tankar med, man hjälper varandra etc. etc.

Känslan av att vara uppskattad, känslan att bli lyssnad på (av ngn som inte får betalt för det), känslan att i någon mån vara intressant. Dessa känslor ska helst båda parter få ut av det hela, så man kan behöva låtsas vara lite mer intresserad än man är av något ibland, men det brukar inte vara så jobbigt. Och så har vi känslan av gemenskap, att någon har varit med och gjort samma sak vid samma tidpunkt som en själv, så att man kan prata om upplevelsen med denne efteråt, få lite annan vinkling på det hela samtidigt som man ändå känner samhörighet. Det är hur jag ser på vad vänskap bör vara.

ElsaS skrev:Informationsutbyte.
Åh hu vad trist jag är...men det är tyvärr sant. Finns där ingen information för mej att hämta i en dialog med någon är jag inte intresserad.

HA-ha! Insåg i samband med min utredning att det är just så jag gör i alla sociala situationer - mjölkar folk på fakta. Har fortfarande inte förstått hur man för ett meningsfullt samtal utan detta, vari ligger meningen? Skapar den sociala situationen (utan fakta) en tillfredställande känsla, handlar det om bekräftelse månne?

Tallerger skrev:Känslan av att vara uppskattad, känslan att bli lyssnad på (av ngn som inte får betalt för det), känslan att i någon mån vara intressant. Dessa känslor ska helst båda parter få ut av det hela, så man kan behöva låtsas vara lite mer intresserad än man är av något ibland, men det brukar inte vara så jobbigt. Och så har vi känslan av gemenskap, att någon har varit med och gjort samma sak vid samma tidpunkt som en själv, så att man kan prata om upplevelsen med denne efteråt, få lite annan vinkling på det hela samtidigt som man ändå känner samhörighet. Det är hur jag ser på vad vänskap bör vara.

Ah, och där har vi svaret, 46s tidigare! ^^

Abskissa skrev:

Tallerger skrev:Känslan av att vara uppskattad, känslan att bli lyssnad på (av ngn som inte får betalt för det), känslan att i någon mån vara intressant. Dessa känslor ska helst båda parter få ut av det hela, så man kan behöva låtsas vara lite mer intresserad än man är av något ibland, men det brukar inte vara så jobbigt. Och så har vi känslan av gemenskap, att någon har varit med och gjort samma sak vid samma tidpunkt som en själv, så att man kan prata om upplevelsen med denne efteråt, få lite annan vinkling på det hela samtidigt som man ändå känner samhörighet. Det är hur jag ser på vad vänskap bör vara.

Ah, och där har vi svaret, 46s tidigare! ^^

Vad menar du?

Jag har lite svårt för att umgås med personer som inte delar samma intressen som mig (jag blir bara uttråkad), så jag skulle nog säga: vänner har man för att tillsammans kunna utöva sina gemensamma intressen. T.ex. spela datorspel, handla kläder, snacka skit om sina klasskompisar, snacka skit om chefen på jobbet, eller vad det nu kan tänkas vara.

Någon här skrev att man har vänner för att slippa vara ensam, och det tycker jag är lite fel inställning. Att vara ensam behöver inte nödvändigtvis vara någonting negativt. Man kan vara så pass upptagen att man inte har någon tid över för vänner, t.ex. av att man jobbar konstant. Att ha en vän måste ju - iallafall i min värld - betyda mer än att bara ha någon som man genomlider vardagstristessen ihop med. Då är det bättre att man skaffar sig en hobby istället, tycker jag.

Charlie72 skrev:Bara jag som trivs ensam, räknar inte in kk som vänner

Jag med

Jag är rätt ovanlig tror jag. En aspie som gillar typ kafferepsprat med folk. Allstå väder och vind tex. allt behöver ju inte betyda något viktigt hela tiden.

ElsaS skrev:

Charlie72 skrev:Bara jag som trivs ensam, räknar inte in kk som vänner

Jag med

kullan skrev:Jag är rätt ovanlig tror jag. En aspie som gillar typ kafferepsprat med folk. Allstå väder och vind tex. allt behöver ju inte betyda något viktigt hela tiden.

Men du e ju go

Charlie72 skrev:

kullan skrev:Jag är rätt ovanlig tror jag. En aspie som gillar typ kafferepsprat med folk. Allstå väder och vind tex. allt behöver ju inte betyda något viktigt hela tiden.

Men du e ju go

Vete tusan om jag smakar gott.

vänner har man till för djupa samtal.

Är inte i behöv av vänner och jag är NT, men vill gärna ha djupa samtal med min make som tyvärr är 100% tyst.
Istället har jag "samtal" i huvudet, vet det låter konstigt...
Jag skriver helst om jag skal prata om kanslör.

Sommer skrev:Istället har jag "samtal" i huvudet, vet det låter konstigt...

Det låter väl inte konstigt? Det har jag också, hela tiden. Och jag säger alltid mycket smartare och mer genomtänkta saker då än jag lyckas med i verkliga livet.

Tallerger skrev:

Abskissa skrev:

Tallerger skrev:Känslan av att vara uppskattad, känslan att bli lyssnad på (av ngn som inte får betalt för det), känslan att i någon mån vara intressant. Dessa känslor ska helst båda parter få ut av det hela, så man kan behöva låtsas vara lite mer intresserad än man är av något ibland, men det brukar inte vara så jobbigt. Och så har vi känslan av gemenskap, att någon har varit med och gjort samma sak vid samma tidpunkt som en själv, så att man kan prata om upplevelsen med denne efteråt, få lite annan vinkling på det hela samtidigt som man ändå känner samhörighet. Det är hur jag ser på vad vänskap bör vara.

Ah, och där har vi svaret, 46s tidigare! ^^

Vad menar du?

Jag ställde frågor kl 22:41:30 och hittade svar på dem i inlägget du gjorde kl 22:40:44.

Förmodligen för att tysta sitt behov för närhet om man nu har det behovet.

Someone skrev:Förmodligen för att tysta sitt behov för närhet om man nu har det behovet.

... eller fylla delar av det så att man står ut med andra delar ett tag till. Få ett du (med vad det kan innebära, känslomässigt, tankemässigt...) mellan en del av sig själv och en del av den existentiella (och i ökande grad även samhälleliga) tomheten, likgilitigheten, absoluta kylan, som resulterar i vår mänskliga ondska...

Och mer än delvis lär det inte bli i ett förhållande heller. Vare sig man märker det direkt eller först på att det inte höll i längden. Vi är för olika för det. Man får ta respektive ge något här och annat där och kan, oavsett hur man gör själv, inte begära av någon annan att nöja sig med bara en person.

Jag umgås inte med någon. Förstår inte vad jag skulle få ut av det. Enda användningen jag har av andra människor är om jag behöver något förklarat för mig som jag inte förstår. Vanligtvis föredrar jag att ta reda på och förstå det jag vill på egen hand. Kommit fram till att det är mycket effektivare då man med vänner får en hel drös med frågor och information som jag omöjligt kan ha någon nytta av.