Har i hela mitt liv haft svårt att somna, med undantag av de trötta perioderna. Som nu...
För mig var det en massa oro och tankar som kom när jag la mig som oftast gjorde att jag hade svårt att sova.
Innan diagnoserna hade jag en massa flash backs med situationer som kunde ligga 30 år tillbaka i tiden, där jag inte förstod hur jag kunnat sagt som jag sagt eller gjort som jag gjort som skapade ångest och oro..
Efter diagnoserna har dessa problem minskat eftersom jag nu i alla fall i de flesta fall förstår varför...
Men när energinivån är hög kommer det ändå en massa tankar och stör när jag ska sova...
För mig fungerar följande:
Jag tänkte så här; när tänker jag minst på alla problem?
Svaret för mig var i mitt hobbygarage och när jag försöker knacka en alldeles för liten boll över en gräsmatta, golf kallas det av en del, jag vet dock inte om min nivå av försökt går att kvalificera som sådan...
Då tänkte jag om jag tänker på något av detta som jag ändå i stort tycker är kul så kanske det kan stoppa de jobbiga tankarna från att komma...
Testade först med garaget men det fungerade inte så bra, då jag började jag fundera på problemen i garaget och hur jag skulle läsa dem...
Så då testade jag att tänka på golf med samma resultat... Insåg då att tankarna svävade iväg så snart jag tappade tråden... Då kom jag på att om jag gick en fiktiv golfrunda i huvudet så vad nästa steg alltid givet, nästa slag, nästa hål, nästa bana osv...
Detta fungerade jättebra för mig... Orsaken som jag ser det är den oändliga upprepningen utan att tanken behöver brytas. Så jag slår ut på hål ett, slår nästa slag sedan fortsätter jag vidare. Banan är verklig för att tanken inte ska brytas. Så jag börjar bestämma mig för en bana och jag tar bara banor jag vet exakt hur det ser ut på varenda hål...
Jag har hitintills bara undantagsvis behövt starta en andra runda, vanligtvis sover jag innan hål fem...
Kan förövrigt tillägga att jag spelar betydligt bättre under dessa imaginära rundor än de verkliga. Plus att jag kan "se" banor som jag inte längre har råd att spela...
Grundtanken är att varje slag hamnar där jag vill, ibland vill inte hjärnan det. Då slår jag bara om slaget tills det blir som jag vill...
Detta har jag använt med framgång i femton år och det har hjälp mig mer än något annat...
Jag antar att förutsättningen är att det man tänker på är något som får en att koncentrera sig så mycket att man glömmer bort allt annat för att det är så kul... Eller intressant...
Räkna primtal kanske skulle fungera för någon som har talang för det och tycker det är tillräckligt roligt... "Räkna får" tanken var det jag hade som grund för idén med det var inget jag kunde finns tillräckligt intressant för att kunna hålla fast tanken....
Tankar på vad som eventuellt skulle fungera:
Köra bil om man nu gillar det, en viss sträcka man gillar eller kanske en bana.
Vissa dataspel, om uttrycket tillåts, skulle kanske kunna fungera om de är repetitiva.
Promenera en specifik sträcka där man vet exakt hur det ser ut, om man nu kan finna det tillräckligt intressant...
Dra ut tänder, om man nu råkar vara sadistisk tandläkare..
Slå straffar i fotboll, bestämma sig för ett vist antal som ska hamna på ett visst ställe i målet, sedan ha x-antal ställen som man ska skjuta x-antal straffar på innan man går vidare till nästa ställe...
Om man gillar att teckna kanske det kan fungera att göra imaginära teckningar av något repetitivt, nummer från x och uppåt. Hus efter gatan man är uppväxt på. Eller vad som helst man kan finna en förutbestämd ordning på...
Jag tror det viktigaste är att det är ens "happy place", sen får man försöka skapa någon repetitiv, förutbestämd aktivitet där...
Jag använder även detta när jag ska göra något som jag tycker är obehagligt. T.ex. tandläkarbesök. När jag sätter mig i stolen slår jag ut på första hålet, sedan får tandläkaren "väcka" mig ur rundan när de är klara...
Detta har gjort att min tandläkarskräck har blivit betydligt lättare att hantera...
Så det blir lite åt meditations hållet fast det kräver inte lika mycket fokus för att ge resultat...