Detaljrikedom och förmågan att vara verbal
Postat: 2012-09-25 22:55:06
Eftersom jag har ett bra detaljminne så kan jag beskriva detaljer hos saker, fenomen etc som oftast ingen annan lägger märke till. Det gör att jag har väldigt lätt för att beskriva saker. Jag vill gärna berätta det så detaljerat som möjligt, inte runt-om-kring, annars vetjag inte om personen i fråga greppar det jag försöker säga. Oftast så brukar personen bli less och flyttar fokus till annat och signalerar att jag borde korta ner mitt resonemang.
Jag har alltid haft lätt för att vara verbal, till mina föräldrar, syskon, psykologer, lärare, nära etc, speciellt om det handlar om något svårt eller något som jag verkligen vill förklara/berätta. Jag kan tycka ibland att personer som inte förklarar något mer precist kanske dels inte bryr sig så mycket, eller missar hela poängen. Ibland kan jag också tycka att jag ibland borde kunna korta ner mina resonemang för att folk ska kunna greppa det jag säger till dem.
Om jag tex är hos psykologen så går jag dit för att jag behöver hjälp, och då känns det ovärt att komma dit om jag inte har något att säga. Så då känner jag att jag måste tala ut om vad som händer i min skalle. Jag behöver liksom komma till djupet med mitt problem, och då blandar jag gärna in detaljer så att han/hon ska förstå.
Jag vet inte hur det är med er som läser detta, om det är en typisk AS-symptom. Det skulle vara roligt att veta vad andra har för erfarenheter kring detaljrikedom och förmågan att vara verbal.
Jag har alltid haft lätt för att vara verbal, till mina föräldrar, syskon, psykologer, lärare, nära etc, speciellt om det handlar om något svårt eller något som jag verkligen vill förklara/berätta. Jag kan tycka ibland att personer som inte förklarar något mer precist kanske dels inte bryr sig så mycket, eller missar hela poängen. Ibland kan jag också tycka att jag ibland borde kunna korta ner mina resonemang för att folk ska kunna greppa det jag säger till dem.
Om jag tex är hos psykologen så går jag dit för att jag behöver hjälp, och då känns det ovärt att komma dit om jag inte har något att säga. Så då känner jag att jag måste tala ut om vad som händer i min skalle. Jag behöver liksom komma till djupet med mitt problem, och då blandar jag gärna in detaljer så att han/hon ska förstå.
Jag vet inte hur det är med er som läser detta, om det är en typisk AS-symptom. Det skulle vara roligt att veta vad andra har för erfarenheter kring detaljrikedom och förmågan att vara verbal.