AspergerForum

Häromdagen funderade jag på hur det ser ut i hjärnan hos en person med AS när hen ägnar sig åt ett specialintresse. Jag vet att jag, när jag är inne på något jag älskar och brinner för, fullkomligt förvandlas. Jag skulle vilja bli filmad under ett "passionsanfall" någon gång, för att se vad andra ser. Jag vet att mina ögon spärras upp mer, att mungiporna åker upp i ett saligt leende, att hjärtat dunkar, att jag pratar högt och snabbt, att händerna börjar gestikulera och att jag ibland kan känna något jag kallar "eldhjärta" - det liksom går en våg av salighet genom hjärtat.

Är det samma signaler som när man blir förälskad, eller vad händer egentligen i en aspies hjärna när hen får hänge sig totalt åt ett specialintresse? Vet man något om varför det får en att må så bra? Och vad är det egentligen som gör att just aspisar har sådana här passioner? Eller är det bara något entisarna påstår är "konstigt"?

brainscan nästa!

Ja, kan man hjärnskanna en kvinna som får orgasm med tankekraft så kan man hjärnskanna några hjärnskannördande aspisar som får chansen att uppleva maskinen inifrån.

Utan att på något sätt föringa aspisar så tror jag inte att det Kahlo beskriver (dunkande hjärta, salighet mm mm) är något som är förbehållet aspisar. Om inte även individer inom gruppen NT hade besuttit denna egenskap hade inte världen utvecklas så bra som den trots allt har gjort.

EDIT: Att vara aspie kan vara att ha denna egenskap lika mycket eller mer. Ssedan finns det som vi vet avigsidor med att vara aspie som upplevelse av att vara i utanförskap, upplevda svårigheter med social interaktion och att vantrivas i nutidssamhället.

barracuber skrev:Utan att på något sätt föringa aspisar så tror jag inte att det Kahlo beskriver (dunkande hjärta, salighet) är något som är förbehållet aspisar. Ifall inte även individer inom gruppen NT hade besuttit denna egenskap hade inte världen utvecklas så bra som den trots allt har gjort.

Fast dom får ju extas över så obegripligt TRÅKIGA saker!
(förmodligen sagt av båda grupperna om varandra)

När jag såg ordet hen slutade jag läsa.

Smyger in en fråga, vad händer med era specialintressen när ni tar SSRI? Själv blir jag mer eller mindre likgiltig...

Savanten Svante skrev:

barracuber skrev:Utan att på något sätt föringa aspisar så tror jag inte att det Kahlo beskriver (dunkande hjärta, salighet) är något som är förbehållet aspisar. Ifall inte även individer inom gruppen NT hade besuttit denna egenskap hade inte världen utvecklas så bra som den trots allt har gjort.

Fast dom får ju extas över så obegripligt TRÅKIGA saker!
(förmodligen sagt av båda grupperna om varandra)

Finns entisar som gillar tråkiga saker med. Och aspisar som gillar roliga. Alla varianter.

Joakoni skrev:Smyger in en fråga, vad händer med era specialintressen när ni tar SSRI? Själv blir jag mer eller mindre likgiltig...

Jag märker inte nånting när jag tar min SSRI. Men det är iofs ingen dos som skulle däcka en noshörning heller..

Joakoni skrev:Smyger in en fråga, vad händer med era specialintressen när ni tar SSRI? Själv blir jag mer eller mindre likgiltig...

Vet inte riktigt. Har käkat sånt i större delen av mitt vuxna liv, är utan dom nu...

Vill i all stillsamhet påpeka att det att vi har saker gemensamma med enter inte borde hindra att både vi och enterna undersöks med avseende på intresseextas och allt möjligt. Ett memento är dock att forskarna är insatta nog att välja försökspersoner ur hela personlighetsspektret även på vår sida om diagnosgränsen, annars är väl risken överhängande att det bara bildas fler myter ifall resultaten skulle skilja sig från enternas.

Men jag är väl inte ensam om att fullständigt kunna falla i extas?

Nejdå. Jag kan också. Eller kunde.

Jag har fått väldigt svårt att falla i det där tillståndet, senaste halvannat år eller så och har undrat mycket om kemin har slagit om i skallen genom nån inre process eller p.g.a. yttre påverkan eller om kemin är rätt oförändrad över lag. Det skulle kännas bra att veta!

Jag läste en pop.-vet.-artikel om kärlekens signalsubstanser och såg att dopamin visst hör ihop med koncentrationsförmåga, i ena eller andra orsaks-/verkansserien/-ordningen. Man kan väl gissa att dopamin är rejält inblandat när man är specialfokuserad också, i.s.f.. Men kanske på ett annat sätt än hos somliga som tagit amfetaminpreparat, eller?

Som concerta eller vad den heter då, väl. Det är ju lätt hänt att börja försöka gissa sig fram, där, till förhållandet mellan aspiga och ADHD:iga hjärnor.

Och det kan ju va kul men det ska man kanske ändå låta bli.

KrigarSjäl skrev:När jag såg ordet hen slutade jag läsa.

Bästa kommentaren!

KrigarSjäl skrev:När jag såg ordet hen slutade jag läsa.

Installera ett tillägg som byter ut alla hen mot han...

Det konstiga med oss Aspisar är att vi kan känna oss hur lyckliga som helst och vi tror att vi ser lyckliga ut, men på utsidan kan en betraktare se något helt annat. Vårt kroppsspråk stämmer inte överrens med "normala".

Nog kan även jag känna glädjen över att upptäcka något jag anser vara spännande, ett speciellt sätt att koda exempelvis.

Om någon är seriöst intresserad av detta så leta rätt på en forskare som jobbar med fMRI. Antagligen får det vara någon inom neurobiologi. Tänk dock på att känna av ifall personen verkligen är öppen för förslaget och har tid/pengar osv så att det verkligen blir av.

Fast om man får passionsattack av magnetröntgen kan det bli svårt att göra en basavläsning..

Sedan jag började med SSRI så har det varit svårare att bli lika lycklig över något på det sätt som Kahlokatt beskriver, det är som att det värsta svårmodet har försvunnit men också den högsta lyckan.

Tar SSRI kål på glädjen med att kela och ha sex också?

plåtmonster skrev:Fast om man får passionsattack av magnetröntgen kan det bli svårt att göra en basavläsning..

Det är fara värt att jag vore ett dåligt försöksobjekt därför, jo!

Ett tips är att man bör kunna hantera viss klaustrofobi eftersom hålet i magnetröntgen är ganska litet. Och se till att man plockat väck allt magnetiskt eftersom sådant flyger iväg med enorm kraft annars.

Maldita skrev:Sedan jag började med SSRI så har det varit svårare att bli lika lycklig över något på det sätt som Kahlokatt beskriver, det är som att det värsta svårmodet har försvunnit men också den högsta lyckan.

Precis så upplever jag det.

plåtmonster skrev:Tar SSRI kål på glädjen med att kela och ha sex också?

Tyvärr... Mycket av det

SSRI verkar inget bra. Mer som en emotionell lobotomering.

"Ont i huvudet?, inga problem vi har den perfekta boten!.. Giljotin!"
Och ingen klagar ju på resultatet så det måste fungera..