Sigvard Lingh skrev:I trakterna kring autismspektrat kan personen efter någons protest svara: Va, vad var det nu då?
Men personen fattar ofta inte ens att det var något som gick snett.
Psykopaten säger kort, efter någons protest: Det struntar jag i.
Fast då har jag hört en hel del aspergare säga typ: "Jag, vad då då, det är ju sant det jag säger, du får skylla dig själv om du tar åt dig, du ÄR/HAR ju [ngt negativt]" eller "Jag bryr mig inte, jag förstår mig ändå inte på det, eller tycker att det är viktigt, med känslor." Kanske de inte fattade först, kanske de fattade. Men de säger det oftast om man påpekar för dem hur det de sade tolkades. I vissa fall kan det framgå tydligt från början att de är så de fungerar, eller att de själva spontant säger något i stil med "jag vet att du/ni säkert tar illa upp, men jag förstår inte varför folk tar illa upp när det är sant att de är XXX, jag skiter i det och säger vad jag tycker, och det tänker jag fortsätta med". Där har ju personen gjort ett val tycker jag. Den förstår att folk tar illa upp av saker, men skiter i det. (Jag har faktiskt hört aspergare säga nästan identiskt så.)
När en aspergare är vuxen, så förstår den ofta mycket mer än som barn. Och vet att vissa saker är typiskt sådana som folk tar illa upp om man säger. T.ex. påpeka negativa saker hos folk, och ha lärt sig vad som kan upplevas negativt (som att påpeka hur fet någon är, eller hur dålig den är på något).
En del menar att psykopati och AS är motsatser, men det är ju olika områden som är påverkade (i alla fall om man tänker att ToM är kass hos aspergaren, och sympatin är kass hos psykopaten). Finns inget som säger att man har bättre sympati än andra om man är aspergare, och det är ju inte heller sympatin som är påverkad (mer än att den kanske kan vara sämre eftersom den påverkas indirekt = svårt att känna sympati om man inte kan leva sig in i, eller läsa av folk). Det är inget som jag tycker mig ha märkt i alla fall, bland alla som jag har träffat (några hundra nu).
Motsatsen till kass sympati hos psykopat, är inte kass ToM hos aspergare, utan motsatsen torde vara god sympati, vilket inte är detsamma som AS. Alltså borde AS och psykopati kunna existera samtidigt, fast säkert ge ett annat uttryck hos aspergaren (eller andra som inte är som en generell NT i övrigt).
AS är inte psykopati, det är viktigt att det kommer fram, i tider när sympati och empati blandas ihop som begrepp och kallas empati alltihop. Men aspergare är inte immuna mot sympatibrister.
Egentligen förstår jag inte varför även psykiatriker säger att den typiske psykopaten har empatibrist. Har de inte egentligen vanligtvis god empati? Eller hur lyckas de annars känna av andra personer så bra, och manipulera dem? Jag ser det mer som en sympatibrist, brist på att känna medlidande och brist på att bry sig. Eller är det verkligen möjligt att även framstående psykiatriker använder ordet "empati" för sympati och en rad andra saker?