Richard skrev:Jag har inbillat mig röster när jag varit pressad o stressad, men inget som stör mig, behöver bara pausa lite. Sen när jag är fysiskt sjuk så ökar mina vanföreställningar. Förra helgen hade jag feber o muskelvärk, då fick jag hallucinationer. Särskilt på kvällen o natten, då jag fick kraftiga hallucinationer, o jag vet att det inte bara var vanlig sömnparalys eller nattskräck, för jag var vaken men hamnade i overklighetstillstånd.
Detta fenomen drabbar mig åxå om jag är mycket utmattad och/eller sjuk. Mitt seende förändras, märkliga skrik, perspektiv förskjuts. Tex, ett svagt ljus från fönster i ett i övrigt mörkt rum, kan se ut som det kommer närmare, för att sen fara bakåt som man tittar i fel ände på en kikare. Ganska scary
Det här sker i regel vid sänggående. Och när jag var yngre hände det åxå att jag plötsligt upplevde att allt gick i 'fast motion', som om man liksom snabbspolade omgivningen i en film fast i huvudet. Men ljudet som kommer samtidigt är värst, som övernaturliga ''svirranden''Detta var mycket hemskt. Och vid ett tillfäle när detta hände fick dom ge mig lugnande, för att skulle komma till sans.
När jag vart lite älder och detta hände, var det alltid vid sänggående. Har än idag svårt att komma till ro. Har vad man kan kalla ''lakansskräck''. När detta tillstånd sker måste jag ställa mig upp stampa lite i golvet och skaka på huvudet, då brukar det släppa, efter ett tag. De här tillstånden kommer som regel när jag har feber och så.
Som tur är har det minskat med åren, men numer drömmer jag mest mardrömmar. Som sen när jag vaknar, tar det flera minuter innan jag förstår att det var ju bara en dröm. Men den dåliga känslan hänger kvar i magen ända fram till lunch. När det händer är man väl inte direkt den gladaste laxen. Så sen har man ångest för det att man låter en jäkla dröm påverka en så.
En dröm jag har ibland,är att jag förföljs av tre vargar. Har tom namget dem, Oro, Ångest och lilla Förtvivlan,. Oro är gigantisk med enorma käkar, alfa-hanne. Ångest är Oro:s löjtnant, och följer honom överallt. Förtvivlan är en tik men hon är snabbast, och det är hon som alltid hinner ikapp mig, och biter av mig hälsenenorna, så dom andra hinner ikapp mig och sliter mig i bitar.
Detta har jag faktiskt aldrig berättat för någon. När jag vaknar av en sådan här dröm känns hela jag som en blodig levrad klump, med torkade tårar i ögonen, som salt ränder ner på örngottet. Försöker sen sakta att övertala min kropp att jag måste stiga upp, fast den säger hela tiden: Glöm det, jag är ju slaktad! Mycket jobbigt.
Min förra flickvän klagade ibland på att jag hadde så orolig sömn och låg och grät och så. Tänkte bara, hon skulle bara veta. Jag blir ju itusliten av vargar. Inte mitt fel. Är pga detta lite rädd för stora hundar.
Kom väl lite från ämnet, men ja. jag hör saker, som egentligen inte finns. Om det inte är ''återkopplingar'' från ett paralelluniversum. man är ju ett lite av ett ufo, så vem vet.
Men då detta sker är jag oftast sjuk/utmattad etc.