Nej då, det är helt enkelt olika definitioner på alfa-hanne här... Krigarsjäl och DooM talar om olika saker när de använder termen. DooM har ju redan nämnt att han själv bara undantagsvis varit singel!
Eftersom man talar om att undersökningar visar att det är alfa-hannar som har rätt utrstålning i kvinnors undermedvetna och blir valda, framför omega-hannar, så lutar jag åt att det är Krigarsjäl som verkar använda termen om rätt sak.
En alfa-hanne är en man som är född med (troligast) eller har lyckats förvärva (mindre troligt) precis rätt grad av utstrålad självsäkerhet för att faktiskt gå hem hos kvinnorna. Sedan spelar det egentligen ingen roll om han egentligen är en mjuk och följsam och väldigt social människa, eller den mer brölande typen som är mer intresserad av en f***a än resten av kvinnans kropp.
Omega-hannar är vi andra som inte verkar ha ett uns av rätt utstrålning för att kännas tänkbara som mer än en vän - och det för övrigt precis lika mycket av de kvinnor man får kontakt med i olika sammanhang som själva gör ett stort nummer av att det faktiskt är mjuka goa fina killar de söker, och inget annat. (De kan säkert attraheras av andra mjuka goa fina killar, men då av mjuka goa fina killar med mer "rätt" sorts utstrålning av självkänsla.)
De här brölande macho-typerna som DooM beskriver som besviket gick ensamma hem "trots" sin alfa-aktiga stil, det är helt enkelt de som inte har alfa-utstrålningen medfödd, men försökt lägga sig till med den sedan de hört talas om det är sådan man ska vara för att "få något".
Jag tror att det är nästan 100% sannolikhet att misslyckas om man ska försöka just att lägga sig till med "alfa-stilen" om man inte har det i sig.
Däremot verkar det funka så jäkla skruvat att jag mer och mer börjar ana att det är i krog- och dansvimlet jag med min starka självkänsla för att jag är en jävligt bra och fin blivande partner därmed har mycket av rätt utstrålning för att gå hem. Just där även många av de kvinnor man lär möta har inmundigat lite alkohol och börjat släppa på sina masker och förutfattade ryggmärgsintentioner och kan gå på den känsla de faktiskt får av att uppleva mig.
Däremot är det vid nätdejting om något jag tycker alla verkar så präglade på att gå också på precis samma lista som DooM räknade upp. På nätet, spik nykter, sitter man med just de tankar man redan har om vem en lämplig partner ska vara, och sorterar snabbt bort alla som har minsta lilla detaljfel i förhållande till mallen man redan har.
Jag vet ju själv hur jag klickar mig vidare så fort det finns hund eller röks, och jag märker ju vilka krav kvinnorna man möter på dejtingsajterna har.
För egen del fyra ganska rent praktiska bitar, avståndet, rökning, hundar och att jag vill ha barn, sedan sitter inte jag och har bestämt att hon
ska vara mellan 1,70 och 1,75 lång, att hon
ska ha långa naglar, att hon
ska vara blond eller brunett, att hon inte
får vara frimärkssamlare, eller inte
får jobba med det eller det eller det...
Men sådana typer av detaljer märker man däremot att enorma delar av kvinnorna är fantastiska på att välja som avgörande för om någon ska vara intressant eller inte - nätdejtingen är ett "smörgåsbord" med så enormt utbud, så varför nöja sig med "vem som helst" när man kan bestämma precis vilka bitar man vill som ska gälla för att man ska visa någon som själv kanske kontaktar en den minsta respekt att ens svara om han har fel längd, något intresse just hon tycker är suspekt osv... Det är inte direkt att ta kontaktformen som sådan på något större allvar, men...
...
på krogen (back on topic!
) med lite promille innanför västen, det är
då folk är präglade på att kunna se den som faktiskt tar kontakt och är beredda att visa honom lite elementärt intresse.
Jag måste börja testa det...!