AspergerForum

Flyttade när jag gick på gymnasiet. Tog CSN-lån för att få råd med hyran.

20

Hade velat flytta i över 3 år då, men det var inte möjligt.

Flyttade hemifrån efter gymnasiet, när jag skulle börja leta jobb. Då var jag 21 år.

Första gången jag flyttade hemifrån var andra året i gymnasiet, Sen lumpen, sen Bild o Form, sen polisförberedande, bodde "hemma" under somrarna och jobbade, då skolorna bara hade internat och att det skulle bli för komplicerat att ha lägenhet bara två månader.sen universitetet. Sedan universitetet har jag bott i egen lägenhet även på somrarna, då det då inte var internat utan vanlig lägenhet som gällde.

20

Jag var 23

19

Hur hade ni råd att flytta hemifrån så tidigt? Fast det kanske var lättare att få jobb då. (Vet ej hur gamla ni är)

Flyttade hemifrån när jag var 19 och precis fått mitt första jobb, det var på den tiden när man i princip kunde gå in och fråga om det fanns jobb. Ja det var länge sen det.

Peace skrev:Hur hade ni råd att flytta hemifrån så tidigt? Fast det kanske var lättare att få jobb då. (Vet ej hur gamla ni är)

Jobba har jag gjort hela tiden.

I gymnasiet får man litet pengar för lägenhet, sedan får föräldrar eller jobb täcka resten.

Lumpen sover och äter man på order. Gratis, men med dåligt med fickpengar.

I folkhögskola/universitetet är det CSN-lån.

Därefter är det främst jobb, annars soc eller som i mitt fall, sjukskrivning (aktivitetsersättning).

fingal12 skrev:Flyttade hemifrån när jag var 19 och precis fått mitt första jobb, det var på den tiden när man i princip kunde gå in och fråga om det fanns jobb. Ja det var länge sen det.

Goda tider det... för 3 år sen gjorde jag så.

I samband med lumpen slutade jag kalla föräldrarnas bostad för "hem". Bröt med föräldrarna för studier på annan ort och sen var jag av diverse skäl tvungen att flytta in till föräldrarna efter studierna. Det sved!
Om allt går som jag vill (liten sannolikhet) så flyttar jag från föräldrarna innan årskiftet.

För ett år sedan - precis efter att jag fyllt 20 år.

20

jag var 19.

17

flyttade när jag var 20 , nått av det bästa jag gjort ..

det bästa iom att jag kan leva helt efter egna rutiner och göra precis som jag vill , ingen säger till mig att sänka stereon eller tv:n .. det här är mitt kungarike och här gör jag som jag vill

Jag var 19.

Jag var 19.

Jag var 22.
Jag blev tvingad att flytta hemifrån, hade förfärligt ångest över det samtidigt som jag vantrivdes att bo hemma. Jag mådde så pass dåligt att jag övervägde att ta livet av mig istället för att flytta.

Nu är jag glad att jag blev tvingad till det, jag hade aldrig gjort det frivilligt, och att fortsatt bo med mina föräldrar hade drivit mig till vansinne.

Jag har flyttat igen sen dess men jag flyttar inte gärna, jag har svårt för den sortens förändringar och har väldigt svårt för grannar som väsnas. (Där jag bor idag är det tack och lov tyst och lugnt)

Jag bor fortfarande hemma. Jag har flyttat några gånger, men alltid till ett nytt hem. Men om jag någon gång blir hemlös, så skall jag meddela min ålder vid tidpunkten för vräkningen i den här tråden.

16. Bodde hemma fast mest själv ändå när jag var mellan 19-20 sen ville jag inte veta av det mer, för outhärdligt.

Kille
Jag var 18 när jag flyttade hemifrån.
Riktigt skönt!

Peace skrev:Hur hade ni råd att flytta hemifrån så tidigt? Fast det kanske var lättare att få jobb då. (Vet ej hur gamla ni är)

Hade kontakter genom föreningar/organisationer jag var medlem i samt jag var asocial irl och mer irl (inte annorlunda idag). Så genom de virtuella kompisarna fick jag lite ströjobb på affärer eller industri samt soffa att sova i. Blev måååånga flytt dock.

Jag var 19 första gången, blev tvingad på lärarutbildningen av mamma. Hemifrån ville jag, men inte till ett studentboende, men så blev det. Otrivdes som tusan, failade på de 2 första proven, fick inga kompisar. Bodde från September-Januari. Det var 3 månaders uppsägningstid på studentlägenheten. Sen flyttade jag hem igen.

Flytt nr 2 blev när jag var 20, efter jag träffat min pojkvän (27 år gammal då, som jag hade pratat med på MSN i ca 3 år), och umgåtts med honom i 2 månader i sträck men tyvärr fick jag inte stanna längre för hans mor tyckte det var konstigt att jag aldrig åkte hem (hon gillade dessutom inte mig, och nu efter snart 3 år fortfarande inte).

Vi hade 80 mils distans och det ville inte jag så jag såg till att skaffa en liten 1:a på 25kvm i samma stad som honom, med hjälp av mina föräldrar som tog kontakt med ägaren av lägenheten vi köpte utav.

Här bor jag fortfarande och hoppas på att inom en snar framtid, omkring 1 år få byta upp mig till större och flytta ihop med min pojkvän. Att flytta hemifrån var det bästa jag har gjort och var något som jag velat sen jag var kring 13.

@Peace
Jag hade råd att flytta för jag har sparat nästan varenda krona jag kommit över. Varenda födelsedags/jul peng, sommarjobb, och andra pengar jag fick genom eventuella hushålls sysslor, studiebidrag(som jag i början bara fick ca 200:-/mån av för mamma behövde de pengarna till sina skulder och missbruk... när jag blev 17 fick jag äntligen 950:-/mån)

Och ca 4 månader efter jag flyttat så fick jag vikariat som personlig assistent och har klarat mig bra på det Har aldrig lånat pengar och tänker aldrig låna heller. Bara 2 månaders CSN som jag betalade tillbaka direkt efter jag hoppade av universitetet.