Postat: 2010-02-02 1:52:32
Jag delar Pemers uppfattning i stort men jag vill inte lägga skulden på "de neurotypiska" som kollektiv. Man kan inte lägga skulden på en viss personlighetstyp när det handlar om komplexa mönster och svårtydbara samhällsförändringar.
Som jag ser det är det mycket en fråga om vilka trender som gjort sig gällande i samhället, en av de trenderna heter "social kompetens", vilket i praktiken funkar som ett utgallringsverktyg, inte bara av aspergare, utan av alla som på något sätt inte uppfyller vissa normer.
"Social kompetens" är ett pajasord där avsändaren kan mena lite av varje. Man kan aldrig veta vad som egentligen avses bakom floskeln.
När jag i höstas mötte en socionomkärring från Malmö kommun på en aspergerföreläsning frågade jag henne varför "social kompetens" är viktigt och vad hon egentligen menar med uttrycket.
Hon svarade inte, satt bara där tyst med sin snipiga mun när jag poängterade vikten av att använda reella ord som hänsyn, respekt och tolerans istället för svepande uttryck.
Begreppet EQ infördes av en jänkare vid namn Daniel Goleman och prisades för dess effekter inom företagslivet. Året var 1995, det var då man kunde börja läsa i dagspressen att "IQ är ute, nu är det EQ som gäller!"
Som jag ser det handlar det alltså om ett strukturellt feltänk, om en floskel som blivit så vanlig att den blivit tagen för sanning.
Som jag ser det är det mycket en fråga om vilka trender som gjort sig gällande i samhället, en av de trenderna heter "social kompetens", vilket i praktiken funkar som ett utgallringsverktyg, inte bara av aspergare, utan av alla som på något sätt inte uppfyller vissa normer.
"Social kompetens" är ett pajasord där avsändaren kan mena lite av varje. Man kan aldrig veta vad som egentligen avses bakom floskeln.
När jag i höstas mötte en socionomkärring från Malmö kommun på en aspergerföreläsning frågade jag henne varför "social kompetens" är viktigt och vad hon egentligen menar med uttrycket.
Hon svarade inte, satt bara där tyst med sin snipiga mun när jag poängterade vikten av att använda reella ord som hänsyn, respekt och tolerans istället för svepande uttryck.
Begreppet EQ infördes av en jänkare vid namn Daniel Goleman och prisades för dess effekter inom företagslivet. Året var 1995, det var då man kunde börja läsa i dagspressen att "IQ är ute, nu är det EQ som gäller!"
Som jag ser det handlar det alltså om ett strukturellt feltänk, om en floskel som blivit så vanlig att den blivit tagen för sanning.