Mitt första inlägg här(!!)
Meningarna går isär om huruvida jag var 4.5 år eller 5.5 år gammal när jag lärde mig läsa, men klart är att jag tjatat hål i huvudet på mina föräldrar en tid innan. "Mamma, mamma, mamma, hur ser ett b ut?", varpå mamma oavsett pågående aktivitet fick skriva ut ett b, om så bara i luften.
Så en dag hörde mamma mig prata för mig själv i matrummet (hon var i köket), men hon fick inget riktigt sammanhang i vad det egentligen var jag sade, eftersom jag verkade prata om drottning Silvias klänning.
När hon kontrollerade mer noggrant satt jag och läste högt ur en artikel om drottning Silvias klänning, under Nobelmiddagen, i Svensk Damtidning...
När jag var 8 hade jag läst ut hela barnboksavdelningen på skolbiblioteket i det lilla samhälle jag växte upp. Mamma fick en massa skit för att hon lät mig läsa Albert Olssons serie om Tore Gudmarsson (
http://sv.wikipedia.org/wiki/Albert_Olsson) när jag bara var 8-9. Jag är väldigt tacksam mot mamma för att hon inte lyssnade så noga på vad andra tyckte jag borde läsa, utan istället lät mig läsa det jag ville. Det blev både en hel del skönlitterära alster (däribland en hel del "tantsnusk" som jag inte alls begrep just då) såväl som facklitteratur om de ämnen som intresserade mig just då (grekisk mytologi, guldhamstrar och bergarter).
Jag får tillägga att jag inte har någon diagnos än. Jag _tror_ jag har asperger, men jag kan absolut inte säga säkert än.