AspergerForum

Jag hade väldigt svårt att lära mig simma. På mellanstadiet tog en av lärarna mig till stora bassängen, höll mig bara i midjan och jag fick panik och skrek tills hon lyfte upp mig därifrån.

Då fick jag börja på en simskola. Men något gjorde mig så upprörd att jag sprang gråtande in i bastun där simläraren hittade mig.

Jag fick då börja på en ny simskola året därpå och den läraren kände jag mig trygg med och då var det lättare att lära sig simma. Jag kan bara bröstsim. Vår son har redan börjat med bensparkar, han fyller 4 år snart. Han har inga sjukdomar alls.

Lite svårt att svara eftersom man bara får välja ett alternativ!

Jag gick i simskola på sommaren (jag tror att det var direkt när jag började i skolan, men minns inte riktigt), men jag minns var, samma ställe där Aspergerforum hade sin stora träff i somras!

Jag var sen som fan med att simma. Vågade liksom aldrig prova att simma utan flytgrejerna. Var rädd för vatten som liten, vet inte varför.

Nu simmar jag som en flodhäst skulle jag tro, för det var rätt många år sen jag var i plurret!

Alternativ nummer 5; Aldrig!

Hej!


Jag kan inte simma, men har i perioder varit i kontakt med simhallar som har resurser och kan lära mig, men det har inte blivit av, tar nog upp det i framtiden igen, så jag kan simma några tag en sommar, det vore ju nåt


Jag tyckte inom om sim-undervisningen i skolan när bara jag blev hämtad för att åka och bada..burr vad hemskt jag tyckte det var, det var så främmande men det var skönt sen efteråt att ha gjort nåt

Jag lärde mig simma i simskola, 6 eller 7 år var jag.

Jag älskade vatten och var i det närmaste helt orädd för det. Det hjälpte nog till. Det var "bara" rörelserna som skulle till.

Det var antingen då jag började förskolan eller då jag började ettan. Jag tyckte inte om att doppa huvudet, så var hos mormor en vecka nu och då och hon lärde mig att simma under vattnet, sen dess simmade jag hellre under ytan än över. Jag tror jag kan simma rätt bra nu, både bröst, rygg, under ytan, dyka mm förutom att jag har dålig kondis.

Simskolan lärde jag mig simma på. Var nära att drunkna som liten och kommer ihåg det än. Gick rakt ner i en djup bassäng med kläderna på. Det har dock inte hållit mig borta från vattnet. Har ofta vart ute vid ute på havet, med båt och även segelfartyg, gick fridykningskurser på högstadiet. Var ofta och badade i simbassängen på vintrarna. Jobbigt som fan att cykla hem efteråt. Känns tungt som sten, plus då att det var uppförsbackar hela vägen.

Jag lärde mig simma före skolan. Jag lärde mig av mig själv, för simskolan klarade jag inte av. Kände mig helt utanför hela gruppen och alla barn där så efter första dagen slutade jag.

Pappa lärde mig innan jag började skolan.

1953

Jag simmar med näsan knappt över vattenytan, dvs jag simmar väldigt illa.
När jag väl kommer i vattnet, alltså. Är en badkruka.

Både "Senare, efter att jag börjat skolan" och "har gått simskola". Så blir väl ingen röst här heller. Var i 3an som skolan skickade mig på simskola på skoltid.

Vet att jag tog mig fram under vatten innan dess, dock hade jag svårt att ta mig upp igen vilket skrämde folk. Minns inte om det var att jag inte kunde, eller att jag bara trivdes under vattnet som gjorde att jag inte kom upp.

Jag har aldrig lärt mig, jag har alltid kunnat sedan jag var bebis har jag simmat.. babysim och senare plask och lek, jag hivades i vattnet av föräldrarna innan jag kunde sitta och trivdes som en fisk. mer under än över ytan!

jag simmade "hundsim" så vist jag fick lära mig bröstsim sedan, villket jag under några år ansåg helt onödigt!

Jag började teknikskola när jag gick i hm 2-3 klass och lärde mig alla fyra simsätt, fick hoppa över en grupp för att jag var så bra på att simma.. så när jag gick i 5-6 klass tränade jag som högstadie eleverna dvs 4 dagar / vecka...

så simma har jag alltid kunnat som en fisk/delfin/groda
(har en ganska aspig son som är 9 år och har haft vattenskräck under delar av sitt liv.. började gå i vattnet för snart 3 år sedan då lillebror var med på stranden för första gången) han kan inte simma utan "flythjälpmedel" han är för stressig

Både alternativ 3 och 4 passar på mig. Minns att jag gick i en simskola på sommaren. Först fick man träna på land och "sträcka på bristerna" som jag kallade det. Sen skulle man i kalla vattnet.

Minns att man skulle ha simmat runt ett antal varv för att ha klarat av 200 meter el vad det var. Jag gjorde det, men sen trodde inte simläraren på mig! Som om jag skulle ljuga!

Men ryggsim lärde jag mig inte, så jag fick gå i simskola i stan sen. Lära mig flyta och simma ryggsim. Det var bara flyta jag lärde mig. Det var inga andra i min klass där, bara främmande barn som jag inte pratade med utan var rädd för.

Öht känner jag mig osäker i vattnet, extra mycket sen jag fick glasögon. Utan glasögon ser jag inget, med glasögon ser jag snart heller inget, eftersom de blir våta. Dessutom skriker barn/ungdomar och jag är rädd för att bli knuffad. Så jag har inte simmat på många år. Inte sen jag var i Grekland. Där var vattnet varmt och skönt, men man fick vara rädd för de där taggiga sakerna - sjöborrar?

Hej!

Jag valde senare, efter det att jag börjat skolan. Som barn fick jag plaska runt på grunt vatten och mina föräldrar försökte lära mig simma. Men det gick inte så bra, för jag var lite rädd för att sjunka. Simskola fick jag inte gå på, för jag hade barnepilepsi och mina föräldrar var rädda för att jag skulle få ett anfall i vattnet. Därför fick jag undvika djupt vatten.

När jag började skolan åkte klassen några gånger om året till badhuset i en annan stad. Jag minns att jag som 9-åring fick sitta i en baby-plaskbassäng medan de andra var i barnbassängen, just därför att jag inte kunde simma och inte bottnade i barnbassängens djupaste del. När jag efter mycket om och men fick komma till barnbassängen, gick jag rakt ut till jag inte bottnade längre och en av lärarna fick dra upp mig. Jag hade inget begrepp om att vatten var farligt.

Jag blev lovad att jag i sjätte klass skulle få sjukgymnastik i en varmvattenbassäng, sjukgymnasten kom från hab. Sjukgymnasten skulle då lära mig att simma, vilket jag gladdes mycket över. Jag lärde mig simma bröstsim och ryggsim. Varmvattenbassängen var 10 meter rakt över och jag skulle simma 10 längder bröstsim, 100 m, som uppvärmning på sjukgymnastiken. I övrigt simmade jag inte alls.

När jag under högstadiet skulle på badresa med klassen blev jag strängt tillsagd av mina föräldrar att jag inte fick vistas på djupt vatten. Så jag var oftast i barnbassängen. Om jag ville vara tillsammans med mina klasskamrater i den stora simbassängen gick jag runt på den lilla kanten runt simbassängen och tordes inte simma eftersom det ju fanns djupt vatten där och jag trodde att ja skulle drunkna om jag simmade där. Vid något simprov som alla var tvungen att göra hänvisades jag till barnbassängen där jag simmade runt, runt och fick skrapmärken på knäna där det var som grundast. Läraren frågade hur mycket jag hade simmat i ett sträck och jag mindes att jag sade 25 meter.

Under gymnasiet simmade jag i den stora simbassängen som var 50 meter från kant till kant, men vände vid stegen i mitten för jag trodde inte jag skulle orka simma 50 meter i ett sträck.

Då jag var 30 år var jag hos min svärmor i samband med en födelsedagsresa jag fått. Då bodde jag hos min svärmor och vi badade i en utomhusbassäng varje dag. Min svärmor peppade mig och den första dagen hade jag simmat 200 meter totalt. Stolt kunde jag köpa Simborgarmärket. I samband med det tog jag hem en märkesbroschyr. Jag bestämde mig för att börja från början och ta märken, från Baddaren och uppåt. På några få dagar tog jag 15 simmärken. Sedan dess har jag tagit 33 simmärken eller nåt liknande. Jag har lärt mig att det inte är farligt att doppa huvudet under vatten. Jag kan simma 2000 meter på en dag om jag vill. Jag kan bomba från 1-ans trampolin. Jag kan dyka från kanten. Men Kandidaten klarar jag inte, för jag kan inte dyka från 1-ans trampolin. Det blir mest magplask. Och jag törs inte hoppa från 3-an, är rädd för att skada mig om jag skulle landa fel. Men annars törs jag det mesta.

Hälsningar

Lilla Gumman

Grattis Lilla Gumman det var ju en underbar historia! Jag lyckades förresten inte heller simma längre än 125 meter som barn trots ett antal somrars simskola. Det lossnade någon gång efter 30 när det hade varit flera varma somrar i rad och jag hade gått på gymnastik och tränat koordination.

Se även tråd med omröstning i AOT av sugrövmanövern, betitlad Kan du Simma? Efter ett visst letande hittade jag den nyss och sedan bumpade jag den.

vallesmamma skrev:Jag hade väldigt svårt att lära mig simma. På mellanstadiet tog en av lärarna mig till stora bassängen, höll mig bara i midjan och jag fick panik och skrek tills hon lyfte upp mig därifrån.

Då fick jag börja på en simskola. Men något gjorde mig så upprörd att jag sprang gråtande in i bastun där simläraren hittade mig.

Jag fick då börja på en ny simskola året därpå och den läraren kände jag mig trygg med och då var det lättare att lära sig simma. Jag kan bara bröstsim. Vår son har redan börjat med bensparkar, han fyller 4 år snart. Han har inga sjukdomar alls.

Stackars dig, vilken hemsk simskola!
Angående att du skriver att din son inte har några sjukdomar: JAg hoppas att du inte tror att Asperger och ADHD är sjukdomar?

Jag lärde mig simma själv när jag var åtta och gick vårterminen i ettan. Dyka lärde jag mig inte förrän jag var tjugo och jag törs fortfarande bara dyka från kanten!

Sinskola funkade inte. Lärde mig till slut själv.

Jag lärde mig när jag var ca 9 år och sedan dess har jag gillat att simma. Redan när jag var 10 sam jag 3 km i sträck över en sjö.

Men måste medge att det tog mig 2 år att lära mig simma.

Jag har gått i simskola i flera omgångar. Först satte föräldrarna mig i en innan jag började skolan, men med klent resultat.

Under lågstadiet satte skolan in resurser för att lära oss att simma, vilket fortsatte på mellanstadiet för oss som vägrade lära oss att simma. Så någon gång under mellanstadiet måste jag ha lyckats med att simma 200 meter eftersom terrorn upphörde.

Senast jag simmade 200 meter var under gymnasietiden. Nu för tiden betraktar jag mig inte längre som simkunnig.

I andra klass - dvs när jag var 7/8 år.
Det var dock först 2år senare som jag vågade simma på områden där jag inte bottnade.

En besläktad tråd i Barn och föräldrar:
http://www.aspergerforum.se/att-simma-svart-for-barn-med-as-t14087.html