ufo skrev:Kramar är oviktigt. Det har inget konstruktivt alls i sig som sak.
Jag har läst vad ni säger om kramar. Jag kan förstå att många kan tycka att kramar och särskilt oväntade kramar eller kramar som kommer från folk man inte tycker om eller känner så bra kan vara obehagliga.
Nu har jag inte AS så jag har ju väl ingen talan i detta delikata ämne men:
Jag har själv fått träna mig att uppskatta kramar som hälsningsceremoni. Det fanns inte i min släkt där vi tog i hand men var mycket frekvent i min förra pojkväns släkt och umgängeskrets. Det var dock inte fråga om sådana där formella låtsaskramar där man inte egentligen tar i varandra utan bara låtsas som om man gör det utan riktiga kramar med människor som man i varje fall lärt sig uppskatta efter hand.
Kindpussar och liknande äckel som fransmän och allehanda folk från Sydeuropa håller på med tycker jag dock fortfarande är riktigt läbbigt.
Så låt gå då för att kramar kan vara obehagliga och äckliga och allt möjligt sånt men ingen ska få smälla i mig att de är oviktiga. Alla människor och rimligen även aspies behöver någon form av kroppskontakt. Det kanske inte ser likadant ut. Det kanske inte behöver vara lika mycket.
Min mormors viktigaste kroppskontakt under en del av hennes liv var exempelvis förmodligen när någon av oss barnbarn kammade håret på henne.Men en av de allra viktigaste formerna av kroppskontakt som man kan tillåta sig i vår kultur är just kramar. Och i den mån de inte är ceremoniella så är de ofta ett väldigt viktigt sätt att uttrycka känslor
Så ingen ska få smälla i mig att kramar är OVIKTIGA och ICKE KONSTRUKTIVA hur obehagliga de än må vara.