"Överempatisk"
Postat: 2009-12-14 14:39:12
Ibland känns det som om jag skall gå sönder när jag ser och hör allt hemskt som händer omkring mig. Jag är väl vad man skulle kunna kalla "överempatisk", dvs jag lider med allt och alla. Människor, djur, växter, stenar och t.o.m saker ibland. Jag kan bli fruktansvärt illa berörd om en blomma dör eller någon bryter av en gren på ett träd t.ex., eller om jag ser ett gosedjur som är slängt på gatan. Djur som far illa skall vi inte ens prata om.
Såhär har det varit så länge jag kan minnas. Ända sedan jag var väldigt liten har jag periodvis haft så mycket ångest över allt hemskt som händer i världen att jag knappt har orkat leva.
Detta är verkligen skitjobbigt och som människa känner jag mig dagligen maktlös inför allt hemskt som händer, som jag inte kan påverka till det bättre. Jag bryr mig så mycket så att det känns som om jag utplånar mig själv.
Är det någon som har någon teori om vad detta kan bero på?
Är det någon som känner som jag?
Är det någon som vet vad jag kan göra för att bli lite mindre omtänksam?
Såhär har det varit så länge jag kan minnas. Ända sedan jag var väldigt liten har jag periodvis haft så mycket ångest över allt hemskt som händer i världen att jag knappt har orkat leva.
Detta är verkligen skitjobbigt och som människa känner jag mig dagligen maktlös inför allt hemskt som händer, som jag inte kan påverka till det bättre. Jag bryr mig så mycket så att det känns som om jag utplånar mig själv.
Är det någon som har någon teori om vad detta kan bero på?
Är det någon som känner som jag?
Är det någon som vet vad jag kan göra för att bli lite mindre omtänksam?