Abbreviation skrev:Det låter som att du är väldigt fokuserad på vad hon gjorde fel. Någonting blev ju fel för henne också, som ledde till att hon inte ville ha sex. Vill man inte ha sex så ska man verkligen inte "släppa till". Jag tror man får en klarare syn på saker och ting om man väljer att försöka se även vad man själv gjort fel, för det är aldrig bara den ene som gör fel när en relation går åt helvete.
Jag har gjort massor med fel, en del beroende på mina NPF-problem, en del beroende på dumhet och/eller okunskap och jag har verkligen försökt att jobba med de delarna, tyvärr har det blivit en hel del motvind på vägen, delvis beroende på myndigheter och hyresvärdar som jävlats med oss, men även hon som påstår att hon förstår mig, men som faktiskt har en massa egna idéer angående mig om mina åsikter och om hur jag fungerar som jag inte känner igen mig i.
Abbreviation skrev:Sättet du skriver om ditt ex är ganska obehagligt.
Jag har verkligen försökt att ha en öppen inställning till henne efter separationen, vara vän med henne osv, men bemötts väldigt otrevligt, hon har skällt ut mig för saker som jag inte har något ansvar för, så som att grannarna kom och klagade över att jag borrade sent på kvällen (klockan var åtta) och att jag inte ville ha konflikt med
hennes grannar. Jag tycker inte heller att hennes ursäkter räcker eftersom hon inte ändrar på sig.
Jag anser att hon behandlar mig som skit när jag försöker hjälpa till.
Abbreviation skrev:Som om sex är någonting hon nekar dig, så är det ju inte. Sex är någonting man har - och ska ha - enbart om man själv vill. Om man inte vill ha sex så handlar det inte om att man nekar sin partner, det handlar om att man inte vill. Man ska ha det enbart om båda vill.
Hon hade intresse av vårt förhållande, men inget intresse av att göra det som behövdes för att få mig att stanna kvar, däribland att släppa till någon gång ibland. Varje gång vi hade sex var hon dessutom nöjd efteråt och blev alltid tillfredsställd, vilket gjorde att hennes vägran gjorde situationen allt mer absurd.
Abbreviation skrev:Med inställningen att sex är någonting hon nekade dig satte du givetvis press på henne - personligen skulle jag må skitdåligt av att min partner gick omkring och ansåg att jag tänkte irrationellt, borde släppa till osv. Jag skulle aldrig någonsin vilja ha sex med en person som ville att jag skulle "släppa till". Jag vill inte ha sex med någon som tycker att det vore en bra sak om jag gick emot vad jag egentligen ville för att tillfredsställa någon annan.
När jag slutade med att försöka pressa henne och accepterade situationen så innebar det början till slutet på relationen, speciellt eftersom ingenting blev bättre och hon verkade tycka att i och med att jag inte ville ha sex längre så tolkar jag det som om hon inte kände sig älskad längre.
Fan, hur jag än gjorde så blev det bara fel, hela jävla tiden. Ska jag ha ett förhållande igen så måste det vara med en Aspie, det funkar inte annars.
Abbreviation skrev:Var är din medvetenhet om din före detta partners behov? Hon ville ju inte ha sex, var det inte då irrationellt av dig att tycka att hon borde släppt till? Du verkar väldigt medveten om vad hon inte gav dig, men vad gav du henne? Det låter inte som att hon fick andrum och det låter verkligen inte som att du förstår att sex inte är någonting som man ger till sin partner. Det är någonting man har tillsammans, när båda vill, för bådas skull.
Se ovan, vi hamnade i ett förbannat moment 22, ingenting funkade trots att jag verkligen försökte och försökte.
Abbreviation skrev:Hur kan man ens resonera så, att ens partner borde släppa till? Hur kan man vilja ha sex med någon som egentligen inte vill?
Jag tror att hon innerst inne ville, men det är klart, jag ska skita helt i mina behov och bara bry mig om hennes, vilket jag försökte med det med, men då mådde jag ännu sämre...
Hur jag än vände mig så hade jag fan i mig rumpan fram.
Abbreviation skrev:Miche skrev:Parvlon skrev:[...] du hade kunnat sätta på en annan kärring under tiden.
Självklart, om jag fattat hur man bär sig åt för att få ihop det med en annan kärring, men sånt begriper inte min aspiga hjärna!
Och det hade du tyckt var okay?
Inte så mycket jag, men hon föreslog det...
Abbreviation skrev:Sex ska man ha enbart om man själv vill det och att propagera för att någon ska släppa till är motbjudande. Sex är väl ändå någonting man har tillsammans, inte någonting den ena parten ger till den andra?
Samtidigt är det ju så om man gett sig in i ett förhållande som bygger på väldigt mycket sex i början så blir det fel med en sexstrejk som gör att motparten inte mår bra och inte klarar av att hantera situationen. Vill man ha kvar förhållandet så kan man inte bara strejka, då är det betydligt mycket ärligare att säga att man inte klarar av förhållandet längre och göra slut.
Abbreviation skrev:Kvinnor som "ser sex och kärlek som två skilda saker" hyllas en massa, de är så fantastiskt enkla att ha att göra med osv. Varje mans dröm! I den här debatten försvinner många människor - de kvinnor som faktiskt inte vill separera sex och kärlek, de som vill ha ömhet och intimitet och inte "ställer upp" utan har sex när det är på lika villkor, frivilligt, samt de män som känner likadant.
Min ex påstår sig kunna separera kärlek och sex, men att koppla ihop de två för att få förhållandet att hålla, det kunde hon inte göra, det är minst lika fel i mina ögon.
Abbreviation skrev:Miche skrev:@Henkkalexi, tyvärr är ditt praktiska förhållningssätt till onani inte helt applicerbart i mitt fall, en stor del av min glädje med sex är att få skänka njutning till en sexpartner, vilket inte blir riktigt samma sak tillsammans med fröken Höger...
Onani däremot kan jag använda för att komma ner i varv vilket oftast lyckas (men inte alltid).
Det där hör man så ofta från män. De vill tillfredsställa sin partner, de vill ge njutning osv. Men under den där fina ytan av ömsint och tillfredsställande man utan fokus på den egna njutningen, döljer sig bitterhet och inställningen om att kvinnan förnekat honom sex. Det blir så transparent när man å ena sidan påstår att man vill ge njutning, men å andra sidan visar noll respekt och förståelse för att den andra inte är intresserad. En människa som verkligen är fokuserad på sin partners njutning respekterar och förstår när denna partner inte är sugen. Partnern blir lika mycket ett verktyg för den egna sexualiteten när man hävdar att man gör det för partnerns njutning, som om man hävdar motsatsen, så länge man inte kan respektera och förstå ett nej.
Jag har respekterat och förstått hennes nej, rent ytligt sett, men inte på ett djupare plan. Vill man ha ett förhållande så måste man även visa hänsyn till sin partners behov. Det kan inte vara enbart jag som ska visa hänsyn till henne, hon måste även visa hänsyn gentemot mig, men det var inte intressant i det avseendet.
Hon påstod en jävla massa om att hon visade hänsyn till mina depressioner, men jag anser inte att det är det minsta lilla hänsyn att lämna mig ifred instängd i ett rum när det jag faktiskt behöver är mänsklig kontakt för att ta mig upp ur depressionen. Inte heller kunde hon förstå anledningen till depressionerna, trots att jag försökte vara så tydlig jag kunde med det, en viktig orsak till mina depressioner är en rörig miljö, en miljö hon trivs i, men inte tänkte ändra på det minsta för att jag skulle kunna må bra. Vad är det för jävla attityd i ett "kärleksförhållande"?
Nu har jag ju dessutom bevisat att jag mår mycket bättre eftersom jag slipper röran, men det vägrar hon tro på, hennes idéer om mina depressioner bygger på helt andra grunder. Hon är fan inte min psykläkare, ändå försökte hon agera som om hon vore det.