AspergerForum

Så personer med as. får inte göra lumpen?

Vad orättvist!!!

Jag önskar att jag hade fått göra lumpen, men jag blev inte ens kallad till mönstring, och nu vet jag varför. Tycker dom borde bedöma det från individ till individ, jag menar varför skall såna som jag inte ges en chans, medan andra som inte vill göra lumpen tvingas till det.

Själv är jag aldeles övertygad om att jag hade klarat av det, för jag är hyffsat inteligent, har en hel del kunskap om- och erfarenhet av att vistas ute i naturen i alla väder, dessutom är jag i god fysisk form, och har en kropp som är anpassad för uthållighetssporter såsom t.ex. terränglöpning, cykling o.s.v. (d.v.s. den typ av fysisk förmåga som är viktigast för en soldat). Dessutom har jag tränat lite kampsport, vilket även det borde vara en merit.

-Snacka om att dra alla över en kam!

*obs INTE ironisk*

vist är det en generalisering precis som att de inte tar med sådana som inte har G i alla grundämnen efter grundskolan och brevet de skickar hem är inte häller för trevligt.

jag tror dock de kan göra undantag men då måste man säkert gå igenom en extra undersökning eller något

För mig är det nog ändå försent, för gammal helt enkelt. Och så har jag jobbet att tänka på, eftersom jag fått ett riktigt kanonjobb, men ännu inte blivit fast anställd.

ford skrev:Så personer med as. får inte göra lumpen?

Vad orättvist!!!

Jag önskar att jag hade fått göra lumpen, men jag blev inte ens kallad till mönstring, och nu vet jag varför. Tycker dom borde bedöma det från individ till individ, jag menar varför skall såna som jag inte ges en chans, medan andra som inte vill göra lumpen tvingas till det.

Själv är jag aldeles övertygad om att jag hade klarat av det, för jag är hyffsat inteligent, har en hel del kunskap om- och erfarenhet av att vistas ute i naturen i alla väder, dessutom är jag i god fysisk form, och har en kropp som är anpassad för uthållighetssporter såsom t.ex. terränglöpning, cykling o.s.v. (d.v.s. den typ av fysisk förmåga som är viktigast för en soldat). Dessutom har jag tränat lite kampsport, vilket även det borde vara en merit.

-Snacka om att dra alla över en kam!

*obs INTE ironisk*

Jag tror att Ford skulle bli en utmärkt soldat. Dom flesta med AS har ju vissa sociala problem och skulle kanske inte trivas så bra med att behöva trängas med ett dussin pubertala stridisar dygnet runt i veckor i sträck. I Fords fall så har han ju lyckligtvis sluppit alla typiska problem som de flesta övriga på forumet känner igen.

Att han tror att han skulle klara lumpen för att han är "hyffsat intelligent" är på något sätt en mening som motsäger sig själv.

Jag gjorde lumpen som pansarskyttesoldat dvs fotsoldat som skulle samverka med stridsvagn. Jag fick en grundutbildning på AK4 för att sedan vidareutbilda mig på kulspruta.

För ett antal år sedan när jag skulle på repövning så blev jag inkallad som telefonist. Det var inte så lugnt som det lät.. Jag skulle springa efter stridsledningsbefälen i terrängen och sköta sambandet mellan trupperna via radion.

Kan erkänna att jag var en katastrof på det jobbet. Samtidigt fick gamla telegrafister och radiokillar ansvaret för att göra iordning vapen som legat i förråd i flera år, killar som knappt hållit i ett vapen förr skulle göra service och sedan skjuta in dom.

Dessa killar var helt handikappade med vapen så vi var ett par gamla skyttesoldater som fick lära dom att plocka isär hela AK4:an och göra rent den. Det som var svårt för dom var en barnlek för oss som fått träna i timtal med ögonbindel att göra det på tid med alla små delar i slutstycket osv..

Poängen med historien är att det var så inkallelseordern såg ut, och hade sett ut även i ett skarpt läge. Det betyder i sin tur att vi snabbt varit maskföda allihopa med mig på radion och ett gäng killar som knappt vet vad som var fram och bak på vapnet..

Så mycket för intelligensnivån i vår armé..

Vill förvisso inte påstå att jag helt undsluppit typiska as-problem.
Visst kan jag erkänna (och vara tacksam för) att jag har en ganska lindrig as. och att jag inte har särskilt stora probelm med praktiska färdigheter. Anledningen till att jag har hyffsad motorik och bollsinne för att ha as. och att jag inte har några större sociala svårigheter, förutom att jag ibland "tappar tråden" i sociala samanhang (vilket ofta leder till att jag "hamnar utanför", utan att någon för den sakens skull tycker det är något fel på mig), beror dock inte enbart på att jag haft relativt lätt för mig, med tanke på min diagnos.

Jag har även kämpat, tränat och legat i under hela mitt liv (bl.a. genom att skriva anteckningar, där jag dragit slutsatser kring hur andra människor tänkt i olika situationer och varför de handlat som de gjort, jag har dessutom tränat upp min kropp och motorik genom att så gott som varje dag, under min tonårstid köra såväl stenhård fys. träning, som olika typer av övningar, som varit lagom svåra för tillfället och stegvis trappat upp. Bl.a. har jag gått på friidrott, karate, jiu-jitsu, tränat olika sorters gruppträning på gym och kört en hel del fotboll och basket med mig själv. Istället för att låta mig knäckas av att jag var klumpigare än de andra gav jag mig fan på att så småningom bli bäst av alla. Förvisso kom jag inte riktigt så långt, men jag gjorde enorma framsteg och anses idag ha en helt normal motorik och koordinationsförmåga, även om jag kanske är lite fumligare än genomsnittet för NT:s.

-Men du skall ha klart för dig vilken massa jobb som ligger bakom!!

Däremot har jag alltid varit någorlunda praktisk av mig, vilket jag är evigt tacksam för.

-Därför tyckte jag inte att din kommentar var helt rättvis.

ford skrev:Vill förvisso inte påstå att jag helt undsluppit typiska as-problem.
Visst kan jag erkänna (och vara tacksam för) att jag har en ganska lindrig as. och att jag inte har särskilt stora probelm med praktiska färdigheter. Anledningen till att jag har hyffsad motorik och bollsinne för att ha as. och att jag inte har några större sociala svårigheter, förutom att jag ibland "tappar tråden" i sociala samanhang (vilket ofta leder till att jag "hamnar utanför", utan att någon för den sakens skull tycker det är något fel på mig), beror dock inte enbart på att jag haft relativt lätt för mig, med tanke på min diagnos.

Jag har även kämpat, tränat och legat i under hela mitt liv (bl.a. genom att skriva anteckningar, där jag dragit slutsatser kring hur andra människor tänkt i olika situationer och varför de handlat som de gjort, jag har dessutom tränat upp min kropp och motorik genom att så gott som varje dag, under min tonårstid köra såväl stenhård fys. träning, som olika typer av övningar, som varit lagom svåra för tillfället och stegvis trappat upp. Bl.a. har jag gått på friidrott, karate, jiu-jitsu, tränat olika sorters gruppträning på gym och kört en hel del fotboll och basket med mig själv. Istället för att låta mig knäckas av att jag var klumpigare än de andra gav jag mig fan på att så småningom bli bäst av alla. Förvisso kom jag inte riktigt så långt, men jag gjorde enorma framsteg och anses idag ha en helt normal motorik och koordinationsförmåga, även om jag kanske är lite fumligare än genomsnittet för NT:s.

-Men du skall ha klart för dig vilken massa jobb som ligger bakom!!

Däremot har jag alltid varit någorlunda praktisk av mig, vilket jag är evigt tacksam för.

-Därför tyckte jag inte att din kommentar var helt rättvis.

Och där kom det igen..

Att Ford har mindre problem än de flesta av oss övriga på forumet beror självklart till största delen på att Ford minsann har kämpat så mycket mer än alla oss andra här..

Det är väl bättre att kämpa för att bli bättre med sin sin as än att bara lägga sig ner och acceptera läget men jag kan samtidigt förstå om folk inte tycker det är så lätt.

Thunderchild

Jag vet ingenting om din situation, hur pass mycket problem du har/har haft, hur pass hårt du har kämpat o.s.v.
Jag är inte heller så pass naiv att jag tror att alla människor kan komma hur långt de vill, bara de kämpar (vilket jag även skrev om mig själv, jag ville bli elitidrottare, men lyckades åtminstone med att få en någorlunda medelmåttig motorik och en ganska bra, men dock inte "elitbra" kondis). Vi har alla olika förutsättningar, och man skall inte vara självgod för att man har lätt för sig, eller se ner på de som har det kämpigare än en själv.
Däremot kan vi alla förbättra oss, och komma ganska långt, sett till våra egna förutsättningar, förutsatt att vi bara kämpar på.

Jag har som sagt en ganska lindrig form av as., vilket jag också är tacksam för, men trots det så har jag haft massor med problem, om man jämför med de flesta NT:s, så allting är reltivt här i världen.

Dessutom vill jag faktiskt också vara ödmjuk nog att säga att jag på inga sätt förutsätter att det inte finns folk här på forumet som har lindrigare as. än vad jag har, inte heller att jag skulle vara "bäst" här.

Däremot finns det de som kämpar, och det finns de som inte gör det. Vilken av dessa grupper du tillhör vet jag inte, men det är de som tillhör den förstnämda gruppen (de som kämpar) som har min respekt, oavsett hur långt de sedan kommer i livet.

Står väl i deras regelverk att man inte får "vara med" om man har AS?
aja chilla och försök va normal.. Och skulle du kunna käka kött om du fick rycka ut??

Jag ska mönstra nästa år och är rätt sugen på att rycka in men har tänkt på saken och det vore nog ingen god ide... Blir säkert kul att mönstra och se vilka skills man har.. Men vill de ha med mig säger jag att jag har AS... Finns iofs risk för att de tror att jag mytar för att slippa men vafan sanningen kommer fram..

http://www.f18.se/F18bilder/Rrgc,%2020126.jpg

Gosh, jag hittade en bild. Så här gjorde jag senare delen av lumpen, i fraggelberget i Norrbotten om någon minns mitt inlägg. Varje natt framför skärmen. Tur att man är fri nu och kan göra vad man vill.

Haha, det ser ut som en scen ur Godzilla! (Originalet, alltså.)

Måste ha varit marinradarn, för hon kom väl ur havet, ödlan? Eller använde de radar hela tiden i filmen? Jag ser aldrig film eller teve och det lytet gör att jag knappt kan umgås.

Har aldrig heller sett en radarcentral i Kustartilleriet. På flyget satt vi målobsar vid vänster skärm och radarjaktledarna, RJAL:arna, till höger. På andra sidan gången längst fram till vänster satt övningsledaren vid en superterminal:

http://www.f18.se/F18bilder/Rrgc0125.jpg

Så var bemanningen under flygstridsövningarna. En RJAL hade hand om en stridsgrupp var och hans målobs skulle målfölja flygplanen i den gruppen och deras fiender. Målfölja är att hålla en liten ruta med planets id, kurs och hastighet ovanpå rätt radarprick. Sextiotalsdatorn från SAAB dödräknade fram rutan för nästa radarsvep och låste på den troligaste pricken i närheten om man kopplat på auto och ändrade kurs och hast efter det. Trafikplan gick ju bra, men i dogfighter med åtta Viggen som tvärvände och korsade banor var det bara att handjaga och få rättelser av RJAL:en som pratade med sina förare.

Det sas att i österled fick flygförarna inte bestämma något själva. De flögs på tråd från radargruppcentraler och hade en RJAL var, den riktige piloten. Vanligt skämt med pinfärska flygare var att RJAL:en bad dem vinka med vingarna. ''Nej, mer!'' ''Tack! Nu ser jag.'' Undrar om de gamla i flygroten suckade eller log eller tittade på de vackra molnen medan den nye viftade upp och ner med vingspetsarna? Eller gjorde ingen något? Gamla och ny log inte ens åt en dum RJAL, utan alla bockade av den tråkiga ritualen efter enbart ordväxling?

Jo, på övningarna var det fart och fest och färg, men min första bild är från en vanlig seg eftermiddag av gränsbevakning med spikraka trafikflygningar och surriga cessnor som dyker upp och ned ur radartäckningen. För på natten var man ensam med den civila trafikledaren som satt på övningsledarens plats. Hon var omåttligt ogin mot oss nattens barn och plågade hederliga SAS-kaptener med detaljer ur deras färdplaner på sån där flygengelska om ni hört.

Nej, vi hade ingen svart kille som kunde säga, Vasilij flyger en SU27:a i dag, efter två pricksvep. Men en sak vet jag, snöstorm är prickstorm och Warsawapakten hade egna på lager. Mäktigt att se en vit mur framför Baltikum när de fällde aluminiumremsor inför sina övningar.

Adde skrev:Nu har jag fått en kallelse till mönstring. Jag känner att det skulle vara en mycket bra sak att göra värnplikten, ekonomiskt, disciplinärt och ideologiskt. Jag funderar mycket rörande detta och mina chanser är ganska små då jag gissar att jag inte är alltför stark eller att mina kondition är den bästa.

Lägg sedan aspergers och min köttbefriade diet på detta. Jag har insett att det är bäst att inte nämna att jag har AS för att öka mina chanser. Tänker sikta in mig på att charma psykologen och få ett bra uttalande därifrån och på den vägen komma in.

Det är lite drygt en månad kvar så jag borde kunna träna upp mig från en etta i styrka till tvåa(uppskattningar). Man måste väl inte arbeta som skyttesoldat precis.

Nåja till min fråga, har ni varit i det militära kära med AS-individer? Inte? Hur var mönstringen, hur fungerade det osv.

Jag har varit i det militära själv och har AS. För mig funkade det inte alls, men det var nog inte främst pga AS utan pga att jag var deprimerad, hade social fobi, ångest och andra psykiatriska problem.

Om du är medveten om hur du fungerar och inte har några problem i övrigt så ser jag ingen anledning till varför du inte skulle göra lumpen. Det borde passa en AS-individ ganska bra med tanke på den tydliga struktur som gäller i det militära.

Edgar skrev:Om du är medveten om hur du fungerar och inte har några problem i övrigt så ser jag ingen anledning till varför du inte skulle göra lumpen. Det borde passa en AS-individ ganska bra med tanke på den tydliga struktur som gäller i det militära.

Kanske i och för sig, på det sättet. Om man klarar av kadaverdisciplinen och pennalismtendenserna, och... det är ju oftast mer än bara en "tydlig struktur" det handlar om...

Jag ryckte in och fick ett helvete, och fick sedan aldrig chansen att etablera mig på arbetsmarknaden under de år jag kunde ha haft på mig innan KRISEN bröt ut - just för att de millitära myndigheterna systematiskt förföljde mig på just det sättet att de i slutändan till råga på allt kunde lura mig att totalvägra innan det gick att frikalla mig, så att jag kunde bli dömd till några tusen i böter också.

Utöver att KRISEN hade utbrutit och arbetsmarknade havererat under sommaren 1990, just då jag råkade bli arbetslös och hastigt och lustigt stod i praktiken oanställningsbar eftersom jag hade min nya inkalleleseorder över mig, och inte hade disposition för att ljuga och säga "ja, lumpen har jag redan gjort" om presumtiva arbetsgivare frågade om den detaljen.

Så uppstod alla mina konkreta problem i vuxenlivet.

Första frågan jag ställde spontant när jag fick min diagnos var "ska man bli uttagen till militärtjänst om man har en sådan här diagnos?" och svaret var kategoriskt "nej, nej, nej... absolut inte..."

Nej, just det....

Hej, mitt första inlägg på forumet.

Jag hade inte min diagnos vid inkallelsen.
Låg och grät i två veckor till mamma skickade mig till öppen psykiatri.

Kände som att de ville skada mig.
Öppenpsykiatrin gav mig en frisedel.

Hej Msitua.

Jag brukar läsa dina inlägg på VoF.
Trodde nästan jag loggat in på fel forum.

On topic:
Jag mönstrade men fick frisedel vid ett senare tillfälle. Skulle varit radarman vid KA2 en himlans lång tid annars.

Oh Hej Micke

Ja VoF är en bra förening tycker jag.

Hälsningar
Robert

Adde skrev:Nåja till min fråga, har ni varit i det militära kära med AS-individer? Inte? Hur var mönstringen, hur fungerade det osv.

Det är klokt att inte nämna AS ja... jag hade inga alls problem i lumpen. Jag gick 11 månader. Mer inrutat liv har jag aldrig haft, varken före eller efter...

Mönstringen inleds med en kort information. Sedan är första testet ett "intelligenstest" som det i folkmun kallas på datorn (Jag fick 8 av 9 möjliga). de påföljande testerna kan komma i olika ordning och tar 1-2 dagar att genomföra. Det är fysik (cykla på bandcykel så länge du orkar, det blir tyngre och tyngre med tiden) (jag fick 4 av 9). Och styrketest med en stång som ska lyftas rakt upp, och som blir tyngre ju starkare du lyfter, mycket teknik är viktigt där, du får ett medelvärde på två test (jag fick 3 av 9, högt för att vara tjej). Du får gå igenom fysisk koll, syn, hörsel, leder, fylla i hälsodeklaration, vighet... sedan är det samtal med psykolog, där de kollar din allmänna lämplighet (om du alls ska få göra lumpen) samt din befälslämplighet (ledarperson elelr ej, mobbad i barndomen drog ej ner för mig, men de avrådde).

Klarar du varje enskillt test så långt, kommer du hamna hos en inskrivare. Han satt på ett vanligt kontor med dator, och visade 10-15 lämpliga tjänster, baserade på mina resultat i de olika testerna, men han rådde mig att ta tre olika, i en viss ordning. Jag ångrar idag, att jag inte gick med på hans förstaval; en 15månaders KB-befälstjänst med grundlig teknisk utbildning.... I såfall hade jag varit värnpliktig fänrik idag, nu är jag bara menig fortfarande (dessutom får befälselever generellt högre betyg, eftersom de själva får föra sin sak inför befälen)...

Jag är övertygad om att jag har flera så kallade funktionshinder, ända sedan jag var liten, men psykologen jag pratade med i mönstringen 1977 nämnde inte någonting alls om att jag skulle ha autism eller inte.

Jag klarade tjänsten bra på alla sätt, skjutproven också (jag sköt till mig skyttemärket i silver i lumpen) och eftersom jag fick militärt vitsord 10-6-6 så var det ett befäl på mitt kompani som frågade mig om jag kunde tänka mig att göra utlandstjänst (utlandstjänst då krävde 10-7-7 så jag blev fundersam på att han frågade mig) men det sade jag att jag inte är intresserad av att göra, eller motiverad att ens söka.

Hade de uppfunnit autism 1977? Nejdå. Skitbra jobbat. 10-6-6 e klart bra betyg. Kanske de ville ha nån extra, eller så kanske de hade för få med 10-7-7? Eller så såg han möjligen att du hade övriga bra egenskaper som skulle väga upp. Betyg är en bisak, i jämförelse med utlåtande från befäl

Hej Ms Tibbs

Nä det hade de nog inte. Men med tanke på att Hans Asperger redan "1943 kom ut med skriften "Die autistichen Psychopaten im Kindesalter" (Den autistiska psykopatin i barnaålder) mitt under det pågående kriget 1943. Denna skrift kom ut nästan samtidigt som Leo Kanner visade upp sin forskning om vad som under en tid kom att kallas för Kanners syndrom (Infantil autism)." Citatet är från den här hemsidan http://www.aspera.nu/tidning/aspera22/hansasp/hans.htm

Underligt att svenska psykologer 34 år senare inte känner till något om autism...

Jo. Det var bra vitsord jag fick i lumpen *tackar förresten* . Men jag blev väldigt överraskad av det vitsordet, för jag ansträngde mig inte ett enda dugg för att göra så bra resultat. Enda skälet till att jag gjorde lumpen var att få det som merit inför jobbsökande efter muck.

Jag gjorde lumpen 1988 och det gick ganska bra.
Jag pratade nyligen med min morsa och hon sa att hon blev väldigt överraskad att jag ville göra lumpen när det begav sig.
Hon hade trott att jag skulle vägra gjöra något sådant.
Det jag inte gillade i lumpen var att ligga ute i tält,jag hade svårt att sova i tält.
Jag hamnade nog på en bra lucka och hade inga större svårigheter med de andra rent socialt.

Om man har AS får man inte göra lumpen. Man blir automatiskt frikallad.

Hej!

Jana skrev:Om man har AS får man inte göra lumpen. Man blir automatiskt frikallad.

Vet du varför?

Hälsningar

Lilla Gumman