barracuber skrev:Det där låter väldigt bekant för hur NT brukar vara. Kom att tänka på något jag läste, att det finns ett antal (ganska få) grundkänslor. Du kanske är bättre på att urskilja dessa än vad NT är. Jag vet att jag blir lätt förvirrad när jag pratar med en NT - tankar, känslor o assosiationer hoppar som pingpongbollar.
Jag har hört att det finns 4 grundkänslor. Samma har "högre stående" djur, t.ex. hund.
Jag tror att inte bara jag, utan många aspergare, är bättre på att urskilja grundkänslorna.
Jag talade med min psykolog om detta, och hon sade att många aspergare inte kunde känna av känslor, lokalisera, tolka dem.
Lite längre i samtalet sade hon att de ofta kan känna om de är glada eller känner något negativt, men inte om de t.ex. känner sig övergivna, ensamma o.s.v., att det var så hon menade.
Då anser jag att det är inte känslorna det är fel på, utan att vi känner dem på ett annat sätt.
Du menar att även AS:are kan få utbrott? Så är det säkert och de är egentligen mer normala än de aspergare som har längre stubin - de har närmare till sina känslor än sina "kyligare" aspergerbröder.
Autistic tantrum är väl inte helt ovanligt? (Slita sitt hår, slå, slå sönder, skrika, gråta, dunka.)
Jag har nog inte träffat någon aspergare som sagt att den inte har fått utbrott. Däremot många som har sagt att de har fått det.
Av ilska, frustration t.ex. Eller börjar gråta för att man inte lyckas göra sig förstådd eller för att det som händer inte händer som man hade tänkt sig eller trott.
Bror Duktig skrev:Med "mår dåligt tillfälligt", menar du för stunden, eller i minst en dag och längre perioder?
Både och tror jag. Har inte tänkt så mkt på det. Tror sinnesstämningar kan skifta väldigt snabbt.
Ok! Jag håller med.
*****
En sammanfattning av mig blir nu då att jag misstänker att det, som vanligt, kan finnas olika typer av aspergare/autister även vad gäller känslor. Kanske beroende på vad personen har börjat fokusera på som yngre.
En del verkar se grundkänslor bra.
En del bara hos sig själva, en del bara hos andra. En del både och.
En del verkar kunna se grundkänslorna OCH beskriva orsaken, andra inte (kan bero på erfarenhet och utveckling).
En del har mycket svårt att identifiera och/eller lokalisera känslor. De verkar dock ofta få något slags obehagskänsla men inte veta vad det gäller riktigt. Ibland kan ovissheten leda till utbrott.
En del visar inte känslorna utåt, andra har motsatt problem och kan inte dölja några känslor alls.
Jag vet inte vad som är vanligast.
Vissa som ser sina känslor, har distans till dem och kan planera helt logiskt, andra kan i stället inte koppla sig fria från dem (kan vara olika om det är fysiska känslor eller "känslokänslor" (glädje m.m.)).
AD/HD ihop med kraftig autism kan ju ge stark impulsiv känslostyrning och gott om känslor (om jag inte har helt fel), och då handlar det ju inte om lägre grad av autism, utan om något annat som finns också.
Kanske kan det bl.a. handla om temperament?
Eller som ovan, om AD/HD-drag?
Uppredade händelser av vissa slag kan göra att personen har nära till t.ex. ilska.
Stressfri uppväxt och bra föräldrar kan göra att aspergaren kan utveckla sig och sin känsloavsläsning? Motsatsen, stress och ständiga obegripligheter ger inte utrymme att utveckla sådant som att lära känna sig själv.
Det som jag tycker skiljer mest från NT, är att aspergare inte blandar allt möjligt, så där "ping pong" som du skrev. Och att aspergare oftast resonerar mer logiskt (fast NT anser ofta att VI INTE är logiska i sådana resonemang?).
Och att NT verkar ha svårt att se grundkänslorna. De ser som sagt några konstruerade och värdeladdade skalbeskrivningar som ger fel signal om vad det egentligen handlar om. De går ju till psykologer just för att reda ut sådant.
A-ja, jag är totalt trött nu, så det är helt möjligt att jag har skrivit något som verkar helt obegripligt.