AspergerForum

Antag hypotetiskt att AS folk (inkl ADHD m.fl) vore i majoritet jämfört med NT. Villka funktionshinder skulle då NT drabbas av? Och vad skulle man diskutera på ett NT-forum? Alltså ett forum lika AS-forum men för en NT-minoritet.

Några idéer till NT-ämnen på ett sånt forum:

"Varför vill ingen prata med mig på kafferasten?"
"Varför kan jag aldrig prata om en sak i taget?"
"Att leva med tvångsmässig städmani"
"Varför uppfattas jag alltid som grå och trist?"

etc etc

Det var faktiskt ett intressant ämne! Håller man med på de där punkterna eller inte. Jag brukar komma på den här typen av saker men nu gjorde jag inte det, så kul att se

Varför är det ingen som frågar mig om vad jag tycker om vädret?

Hur ska jag sluta kramas?

Varför vill jag umgås sjukligt mycket? Finns det medicin mot ensamhet?

Jag känner mig dum. Jag hänger inte med i folks resonemang.

Varför blir folk förvånade när jag säger att jag inte har något specialintresse?

Hahahaha! Åh det skulle ju vara fruktansvärt roligt!

mnordgren skrev:Varför blir folk förvånade när jag säger att jag inte har något specialintresse?

haha, ja eller "Hur skaffar man sig ett specialinresse? Jag brukar bli inresserad av olika saker men aldirg så att jag verkligen lär mig nåt ordentligt. Jag skulle också vilja bli expert på nåt. Tänk vad underbart att orka lära sig nåt så man nångång i livet kan säga att man faktiskt är bättre än de flesta andra på ex.vis myror eller vädersystem eller egentligen vad som helst istället för att bara städa hela tiden. Hjälp mig att orka!"

I huvve på en missmodig, irriterad och förvirrad "stackars" NT-typ.
så vilsen i den "nya världen"..


Då jag frågar "Hur är det?", får jag antingen inget svar , den
för mig förlämpande motfrågan "Vill du verkligen veta?" istället
för den plattityd till intetsägande standardsvar jag förväntat mig,
inte fan, fråågar man väl om sånt för att man verkligen är
intresserad av att veta?

De var ju kytym att göra så inge suNT uppfostrade alls!..*suck*

Sen att folk inte har hyfs, etikett eller fått lära sig som barn
att man alltid måste se den man samtalar med i ögona,

Nej det var min skäl annat under NT-erans , gyllene tider, då låste vi minsan in såna dära som aldri ville eller dög tillatt lära sig hyfs!

Och slutligen här viftar jag som en semafor, med yvigt kropssspråk
som övertydliggör mina underförstådda avsikter och önskningar, och hur bemöts jag? ryckigt , robotlikt eller med inget vettigt svar alls!

Bedrövligt och suspekt, di är könstiga di därna..
fatta inte de enklaste heller.. gör de! .

Förr fanns det minsan *metoder* å tanter som såg till att di uppträdde "anständigt"!

Hehe! Jag har inget NT-hat, men trådens ämne inbjöd till att "skruva"
till det lite ur "bådas perspektiv" så att säga

regnif skrev:Det var faktiskt ett intressant ämne! Håller man med på de där punkterna eller inte. Jag brukar komma på den här typen av saker men nu gjorde jag inte det, så kul att se

tack.

Ja, jag brukar iblland medvetet försöka vända upp och ner på olika resonemang både i smått och stort. Typ " Det är tur att det inte är tvärtom". Exempel: "Idag var jag ute i skogen" "Jaha, men är du helt säker på att du inte var inne i skogen?"

För att blanda malört i denhär bägaren med trevliga klokheter så ska jag påpeka att det väl är osäkert om ett samhälle av till övervägande del aspisar (av typisk forumsammansättning av olika slags folk) skulle kunna fungera.

Bara för att ge ett litet kärvt inslag i tråden, alltså.

jonsch skrev:För att blanda malört i denhär bägaren med trevliga klokheter så ska jag påpeka att det väl är osäkert om ett samhälle av till övervägande del aspisar (av typisk forumsammansättning av olika slags folk) skulle kunna fungera.

Bara för att ge ett litet kärvt inslag i tråden, alltså.

Jag är inte alls säker på att det inte skulle fungera. Men frågeställningen är egentligen: "Hur tror aspisar att entisar uppfattar aspisar?" Och det tycker jag är lite inressant. Och ännu mer intressant blir det om nån entis kommer in i tråden och kommenterar.

Ville bara säga att jag tycker att detta var ett riktigt kul ämne

Ännu ett trevligt och klokt inlägg, Duras! En tanke som egentligen intresserar mig mer än den jag slängde in är att entisar kanske inte alls skulle känna sig utanför på något sätt vi är vana vid. Många kanske skulle finna sig i situationen utan eftertankar, exempelvis, på gott och ont?

Kanske, du menar för att man kan anta att entisar rent
generellt inte reflekterar, "atomiserar" och ifrågasätter
på samma sätt som aspisar, kan antas göra i större
utsträckning?

NT skulle regelmässigt vara bättre på att lite fårskockslikt
gilla-la-la läget,då jonsch?

Varför frågar ingen var jag köpt min tröja, varför säger ingen något om min nya frisyr?

Varför älskar aldrig mina partners mig som jag älskar dem? De sitter hellre framför datorn el ägnar sig åt något annat specialintresse än myser med mig i TV-soffan. Det känns hela tiden som något saknas.

Kanske skulle entisarna anpassa sig, eftersom de är mer anpassningsbara. Men samtidigt skulle de bli glada när de träffade en annan NT som kände likadant.

oxymoronen, som sagt, kanske många skulle fungera så men många andra skulle kanske reagera på helt andra sätt, som vi inte heller är vana vid själva, spekulerar jag.

Alien skrev:Kanske skulle entisarna anpassa sig, eftersom de är mer anpassningsbara. Men samtidigt skulle de bli glada när de träffade en annan NT som kände likadant.

Helt säkert, det tror jag också!

-Varför öppnar ingen fönstret?

-Varför måste alla klaga på min grammatik hela tiden?

Den förfärlige snömannen 2 poäng

Man kan ju också tänka sig att det skulle vara "de" som fick bättre incitament än "vi" att reflektera över livet, världen och sig själva.

Medan många av oss inte ens på ytlig nivå gjorde flera knop än en sönderrökt gammal "NT", med våra igångsättningssvårigheter, perfektionskrav, tvångsmässigheter, luststyrning och det hela.

Med åtföljande kommentarer om den stora massan ytliga slöfockar eller undringar över varför man alltid kallas så djup och varför man aldrig får utlopp för sin arbets- och upptäckarlust alltså.

Duras skrev:Ska få hjälp av habiliteringen att skaffa mig ett specialintresse för att komma bort från den där utslätade profilen.

Vad bra! De är duktiga på habiliteringen när det gäller sådant. Själv fick jag lära mig att gilla My Little Ponys överdrivet mycket. Började sedemera att samla på amfibier också. Fick även lära mig att trotsa och ha en egen vilja, vilket är mycket bra för självkänslan. Kämpa på, du kommer nog att kunna få bra hjälp på habiliteringen, så du får känna dig mer värd och som en utanför gänget!

Duras skrev:"Jag fick min NT-diagnos idag. Utredingen visar att min begåvningsprofil är helt platt och utslätad. Det finns inte minsta lilla krusning. Ska få hjälp av habiliteringen att skaffa mig ett specialintresse för att komma bort från den där utslätade profilen. Kanske får jag medicin också. Tror den heter Atrecnoc eller nåt sånt."

Alien skrev:Kanske skulle entisarna anpassa sig, eftersom de är mer anpassningsbara.

Ärligt talat tycker jag inte NTsar är mer anpassningsbara än t ex jag är. Inte på det stora hela. Iofs talar jag bara om mig själv och om de NT jag träffat, men för mig är det tillräckligt relevant för att ifrågasätta tesen om NT som generellt anpassningsbara och AS som generellt oanpassliga.

Jag tror det är i den här andra världen vi talar om, som jag skulle ha haft mitt kall, och gått till historien...

Pemers syndrom, neuropsykiatrisk personlighetsstörning som karaktäriseras av bland annat, men i första hand:
- tvångsmässig fixering vid överdrivna sociala spel för spelens egen skull
- obenägenhet att tala klarspråk
- nedsatt förmåga att förstå vad som uttryckligen sägs, utan en rigid fixering vid att hitta inbillade underliggande meningar "mellan raderna"
- nedsatt förmåga att fatta rationella beslut på logisk grund utan hellre blanda in känslomässiga aspekter
- bristande koncentrationsförmåga att lyssna, förstå och hänga med i lite för långa meningar i den sociala interaktionen
- oförmåga att intressera sig för någon hobby

Syndromet beskrevs första gången av svensken Anders Pemer, född 1968, som vid arbete som barnskötare från slutet av 1980-talet kom att fascineras av att en del barn inte kunde ägna sig åt några sysslor på egen hand utan sökte sig till varandra och strävade efter att leka tillsammans i grupp. Han skrev en uppsats om dessa barn, som sedan kom att ligga till grund för senare studier av samma översociala fenomen.

1997 använde den finska psykologen Tuula Myrjämäki för första gången termen "Pemers syndrom". 1999 skrev makarna John och Cindy Wyndham de första kriterierna, och 2002 skrevs Pemers syndrom in i klassifikationssystemet för avvikelser, CBHGDIJEA-WFST-EUI-02.

Personer med Pemers syndrom karaktäriseras ofta av...... blablabla... osv...