Nytänkande om nytänkandet
Postat: 2009-05-10 23:31:51
När jag för något år sedan läste en kursbok i gruppdynamik som jag fick låna av någon samhällsvetare slog det mig att det kanske finns en rätt enkel (och avdramatiserande) förklaring till varför individer med mild autism genom historiens lopp introducerat så många nya idéer och uppfinningar (vilket visserligen inte är ett bekräftat faktum, men desto mer historia jag läser desto mer övertygad blir jag om att autismkomponenten faktiskt fungerat som en idéskapande, omvälvande faktor i människopopulationer sedan lång tid tillbaka). Gruppdynamiken menar nämligen att - ursäkta om jag nu inte minns terminologin - att grupper alltid bildar sig ett antal normer, vilket sedan gruppmedlemmarna likriktar varandra efter, genom olika former av sociala tryck. De individer som känner att de får ut mest av gruppen tenderar givetvis att utöva störst tryck. Individer som känner att de får ut mycket lite av gruppen, blir likgiltiga inför den, emellanåt kanske upproriska, osv.
Ur detta kan man väl härleda att normalmänniskan lever hela sitt liv i en total normacklimatisering. Ända sedan födseln... Invaggas i olika fastställda sanningar, beroende på vilken grupp hon råkar befinna sig i...
Aldrig någonsin ett utanförperspektiv. Men om man tänker sig en individ som, pga neurologisk avvikelse, helt eller i stor omsträckning saknar den intuitiva förståelsen för det gruppbaserade normaliserandet, får man ju plötsligt istället en individ vars hela tankevärld är präglat av ett livslångt socialt utanförskap. Sanningar urholkas och alla värden omvärderas oavbrutet, inte av någon inneboende egentlig genialitet utan av den enkla anledningen att man är blind inför människors olika socialdiktat. I avsaknad av sociala ramverk, navigerar man friare bland idéerna. Ibland nödgas man kanske skapa nya.
Därmed inte sagt att alla med t ex AS skulle vara sk genier... Det är väl mycket uppenbart att så inte är fallet. Det samhällsomvälvande nytänkandet - kalla det framskridande i idéevolutionen om du vill - fordrar ju fler faktorer än enbart hög intelligens, eller enbart ett socialt utanförskap... Det krävs att en säkerligen rätt stor mängd olika variabler har exakt rätt värden vid exakt rätt tillfälle... Vissa nödvändiga idékomplex måste i rätt sammansättning befinna sig i nydanarens huvud innan denne utför några konstnärsstreck...
Mild autism, eller hela autismspektrat, tycker jag kan betraktas som Naturens sätt att mixtra och experimentera lite med människomassan... I de allra flesta fall händer inget alls, ibland blir det ett stort snedsteg (klassisk autism), i ett fåtal fall går det kanske rent "åt helvete" (Heil Hitler!), men ibland - vilket är desto viktigare att notera - sätter det mänskligheten i rörelse mot något överväldigande stort.
Suggestivt är allt jag skriver, allt måste vara bändbart... Att enbart tala om en autismkomponent när man behandlar ett ämne såsom detta är säkert mycket bristfälligt. Det sociala utanförskapet jag talar om skulle ju också kunna infinna sig i exempelvis personer med exteriöravvikelser, talsvårigheter, bipolaritet, överängslighet, eller vad som helst... Tänker spontant på Lichtenberg, som kanske haft sin puckelryggighet att tacka för att han historiskt sett "blev någon", som det heter... Swedenborg var det väl som stammade så förfärligt... Men det tycks då som om sannolikheten för ett nyskapande minskar drastiskt - de lär ju fortfarande klibba sig fast som värsta blodigeln vid de normivrande grupperingar de får tillträde till, även om det till antalet är få.
PS. Den som vill formalisera det ovannämnda får gärna göra det. Själv besitter jag inte den kunskap som krävs.
Ur detta kan man väl härleda att normalmänniskan lever hela sitt liv i en total normacklimatisering. Ända sedan födseln... Invaggas i olika fastställda sanningar, beroende på vilken grupp hon råkar befinna sig i...
Aldrig någonsin ett utanförperspektiv. Men om man tänker sig en individ som, pga neurologisk avvikelse, helt eller i stor omsträckning saknar den intuitiva förståelsen för det gruppbaserade normaliserandet, får man ju plötsligt istället en individ vars hela tankevärld är präglat av ett livslångt socialt utanförskap. Sanningar urholkas och alla värden omvärderas oavbrutet, inte av någon inneboende egentlig genialitet utan av den enkla anledningen att man är blind inför människors olika socialdiktat. I avsaknad av sociala ramverk, navigerar man friare bland idéerna. Ibland nödgas man kanske skapa nya.
Därmed inte sagt att alla med t ex AS skulle vara sk genier... Det är väl mycket uppenbart att så inte är fallet. Det samhällsomvälvande nytänkandet - kalla det framskridande i idéevolutionen om du vill - fordrar ju fler faktorer än enbart hög intelligens, eller enbart ett socialt utanförskap... Det krävs att en säkerligen rätt stor mängd olika variabler har exakt rätt värden vid exakt rätt tillfälle... Vissa nödvändiga idékomplex måste i rätt sammansättning befinna sig i nydanarens huvud innan denne utför några konstnärsstreck...
Mild autism, eller hela autismspektrat, tycker jag kan betraktas som Naturens sätt att mixtra och experimentera lite med människomassan... I de allra flesta fall händer inget alls, ibland blir det ett stort snedsteg (klassisk autism), i ett fåtal fall går det kanske rent "åt helvete" (Heil Hitler!), men ibland - vilket är desto viktigare att notera - sätter det mänskligheten i rörelse mot något överväldigande stort.
Suggestivt är allt jag skriver, allt måste vara bändbart... Att enbart tala om en autismkomponent när man behandlar ett ämne såsom detta är säkert mycket bristfälligt. Det sociala utanförskapet jag talar om skulle ju också kunna infinna sig i exempelvis personer med exteriöravvikelser, talsvårigheter, bipolaritet, överängslighet, eller vad som helst... Tänker spontant på Lichtenberg, som kanske haft sin puckelryggighet att tacka för att han historiskt sett "blev någon", som det heter... Swedenborg var det väl som stammade så förfärligt... Men det tycks då som om sannolikheten för ett nyskapande minskar drastiskt - de lär ju fortfarande klibba sig fast som värsta blodigeln vid de normivrande grupperingar de får tillträde till, även om det till antalet är få.
PS. Den som vill formalisera det ovannämnda får gärna göra det. Själv besitter jag inte den kunskap som krävs.