Var och en får göra som de vill, man får räkna med att det finns osäkerhet i alla sorters råd och rön angående någonting så pass komplicerat som människohjärnan. Alla får presentera argument och källor för vad de vill.
Men jag tycker att om man ska komma med påståenden om den ena eller andra källans ursprung eller eventuella dolda agendor, då kan man gärna styrka dessa påståenden. Att inte göra det är fullgoda skäl för att rapportera inlägget som fientligt.
Men till mitt eget inlägg.
Jag sitter och funderar på apati. Eller ska man kanske säga låg livslust.
Även med elvanse så upplever jag att man är som i ett töcken, och verkligen inte som när man mådde bra.
Men samtidigt så mår jag inte dåligt, inte precis. Det har jag nog aldrig gjort...
Omedicinerad så liksom behöver jag upprätta pansar, ungefär bygga in mig i mina tankar och känslor för att inte 'frysa'. Medicinerad så känns man liksom mer domnad, man har friheten att inte stålsätta sig.
Kanske kan jämföras med en slags 'fylla', att man kan sänka garden liksom, men kostnaden är en slags drogning. Man gör saker, men man bryr sig inte egentligen alls. Man gör saker för att man gör saker, ungefär.
Känner inget egenintresse egentligen, det bara blir så att man lägger all uppmärksamhet och arbete på det som råkar finnas framför ögonen. Om det råkar vara att se på tv kan timmar passera.
På concerta var det samma sak fast värre, då blev det nästan som att musklerna förslappades, liksom en slags paralysering kanske? Det är kanske lite åt det hållet? Jag kan sova väldigt bra på elvanse, tex.
Men den där skärpan som man önskar att man hade, den verkar vara borta. Man får ju liksom mer energi, men jag kan inte rikta den, känns det som. Elvanse hjälper, men inte fram till välmående, man är fast i limbo ändå.
Det är som om att den hjälper mig vara vaken och aktiv, snarare än att den ger mig liksom en närvaro eller en vilja.
Oavsett medicin eller inte så är det som att allt man gör och upplever är ungefär som någon annans liv. Jag känner inte att jag får ut något av att göra saker för djuret jag bebor, med vissa undantag.
Tex de första klunkarna kyld coca cola på något år, men återstoden av glaset och flaskan blir ointressant.
Mestadels så är det negativa ting som framtvingar handling, saker som huvudvärk etc.
Kanske man aldrig haft ADD, har inte känt igen mig i beskrivningar som rusande tankar osv. Hela det tillståndet har varit tämligen känsloneutralt. Affektlöst. Kanske man bara har AS, men vad medicinerar man på då?
Defekt Mupp skrev:Det finns fler mediciner än bara Elvanse, Attentin och Ritalin som kan hjälpa dig.
Ja, vad medicinerar man med? Nu kanske mupp inte är i närheten, men någon annan kanske känner igen sig i det jag beskriver? Vad finns det för preparat man kan begära att få prova ut, om det primära problemet är apati eller låg drivkraft?
Just nu ligger jag på 70mg elvanse, och jag postar detta i stimulanttråden för att jag antar att stimulanter ligger närmare rätt behandlingsmetod än vad tex serotoninpåverkande substanser gör. Jag har ju upplevt positiva effekter av stimulanter enbart, har inte känt mig hjälpt av serotoninpreparat alls.
Finns det en tredje kategori eller något liknande man kan få hjälp av?