jonsch skrev:JN, fram till det följande stycken svarar du på Ganesh' inlägg precis som jag skulle ha gjort. I följande stycken blir du dock fånig.
jonsch, jag respekterar dig och din analysförmåga högt, så jag vill verkligen inte tråka ut dig genom att vara fånig. Om du orkar, läs igenom mina svar och peka gärna på var jag tänker fel!
jonsch skrev:JohnNorum skrev:Ganesh skrev:- Dels JNs påstående att all forskning där inte kreti och pleti har fri tillgång till rådata är ovetenskaplig.
Var har jag sagt att kreti och pleti ska ha fri tillgång till rådata?
Du har gjort klart att
du vill ha tillgång till rådata, för att kunna undersöka om undersöknigen är vinklad. Vem är du om inte kreti och pleti? Att
du vill ha tillgång till rådata har du skrivit men du får naturligtvis krypa en handsbredd åt korset till om du vill, och bli överens med Ganesh om att endast forskarutbildade ska ha tillgång till rådata.
Jag anser att det ska vara upp till varje vetenskapsman att avgöra själv vilka det är lämpligt att lämna ut rådata till. Verkar han i ett land med specifik lagstiftning på området, kan han välja att rätta sig efter denna. Avger han löften till deltagarna, kan han välja att följa dessa. Ställs det vissa krav på forskare från finansiärer (för att få pengar), från media (för att nå ut med sina resultat), från arbetsgivare, från politiker (för att tillsätta reformer och utredningar baserade på nya upptäkter), kan han välja att rätta sig efter dessa. Ok?
Det åligger vetenskapsmannen
själv, och
enbart honom, att skaffa en god överblick över hur rättsläget ser ut. Det är ju t.ex. en ganska dum idé att utställa löften, som inte är förenliga med lagstiftning (det är bara min enkla åsikt). Nog om juridik. Svar på din fråga:
Ena extremfallet är att forskare behåller rådata helt själv. Andra extremfallet är att forskaren delger rådata helt publikt. Det vanliga är att man väljer något däremellan. Ok?
Jag hävdar, att när man närmar sig det första extremfallet, blir forskningen mindre vetenskaplig. OAVSETT. Oavsett om skälen är lathet, arrogans, konflikträdsla, omtänksamhet, etik, juridik, politik.
Gillberg har valt själv, i vilket land han vill bedriva forskning, vilka löften han vill utställa till deltagarna, vilka kritiska forskare han vill bjuda in att granska rådata. Vem är jag att kritisera de valen? Allt jag gör är att konstatera, att vetenskapligheten blev inte så hög i Gillbergs forskning. Hade han gjort andra val, hade min bedömning blivit annorlunda.
Specifikt svar på din fråga: Hade Gillberg först letat under sten och mossa efter varje tänkbar kritiker från varje tänkbar disciplin, och efter allt detta tänkt för sig själv: Det här räcker inte, jag måste hitta en arbiträr debattör på ett internetforum som kan ge sin syn också - då hade jag hållit Gillberg mycket högt i vetenskapliga termer.
Dock skulle jag inte kunna bidra med något mer till alla de betydligt mer duktiga forskare som finns i världen. Därför har jag inte själv, och skulle inte, anstränga mig för att få ut någon rådata. Om jag hade varit forskarutbildad med kompetens inom någon disciplin som är relaterad till NPF-barn, om jag hade sett konstigheter i Gillbergs forskning, om jag inte såg någon seriös kritik mot honom, hade jag kanske velat göra en sådan ansträngning, och hade kanske blivit frustrerad över svårigheter som uppstått.
jonsch skrev:JohnNorum skrev:Ganesh skrev:Om det första vill jag säga att det leder till en mängd orimligheter, tex om man skulle intervjua misshandlade kvinnor och alla rådata (med namn och snaskiga detaljer) skulle vara tillgängliga för allmänheten, tex ex-män och kvällstidningar. Är det en vinst för nån om man drar slutsatsen att man inte ska forska kring detta? (Ja, bortsett från misshandlarna då.)
1) Vad skulle kunna hända kvinnorna?
2) Det behöver inte vara någon vinst i att låta bli forskning.
3) Varför skulle misshandlarna vinna något på att det inte forskas?
Speciellt (3) skulle jag
gärna vilja ha svar på.
1. Bli misshandlade av ex-män som retat upp sig genom att läsa vad kvinnorna sagt om männen inför hela folket? Få sitt liv änu mer förstört genom att folk glor på dem och undviker dem varje gång folk käner igen deras namn från kvällpressen? Förlåt, JN men du ter dig som en idiot när du måste ha det skrivet på näsan.
2. OK, där är vi visst redan överens hela gänget.
3. Misshandel är ett brott med ett stort mörkertal. Forskning tjänar till att minska det talet så att man ska kunna minska misshandeln. Besvarar det frågan eller ska jag utveckla.
Jag gillar din stil att ifrågasätta sånt som alla anser för självklart men i det senaste stycket tycker jag att du gick över gränsen. Vissa "självklara", allmänt accepterade slutsatser är logiskt dragna. Om man ifrågasätter dem så tjänar man bara exempelvis män som misshandlar kvinnor (genom att få allmänheten och i förlängningen de styrande att undra om de goda åtgärderna man gör egentligen är nödvändiga).
Punkt 1 - Misshandel:Jag resonerar så här. Det finns två möjligheter:
1) Rättsväsende och kriminalvård fungerar. De rehabiliterar misshandlare med gott resultat.
2) Rättsväsende och kriminalvård fungerar inte.
Om (1) stämmer, drabbas inte kvinnorna.
Om (2) stämmer, ska det problemet lösas, istället för att skylla misshandel på forskare.
Om (2) stämmer, är det dessutom ett problem i sig, oavsett om det bedrivs forskning eller inte.
Punkt 3 - Anonymitet för att uppmärksamma mörkertal:Du behöver inte utveckla, jag förstår. Detta är just den springande punkten. Mörkertal kan inte tillåtas styra samhället.
Så länge det handlar om vetenskap som stannar som vetenskap, bryr jag mig inte så mycket. Men om denna vetenskap ska påverka samhället i sådan mån att mitt liv kraftigt försämras, då bryr jag mig. Exempel: Män får betala högre skatt, för att bekosta hjälp till misshandlade kvinnor. Män får inte ta körkort. Män får inte söka vissa yrken, som polis och brandman. Förstår du vad jag menar? Om dessa reformer skulle genomföras baserade på "vetenskapliga" undersökningar, som visar helt andra siffror än vad jag kan utläsa av polisanmälningar, sjukhusvistelser, egna samtal med kvinnor osv, och ingen annan reagerar, så skulle jag hysa en viss misstänksamhet.
När det gäller vetenskap som ska tillåtas påverka samhället, måste man ställa
stora krav och problematisera ordentligt innan man accepterar nya rön som faktisk sanning.