Fabela skrev:omnicoder skrev:Tagga ner. Ta en melatonin. Eller kanske rent utav en propavan.
Eftersom tråden redan spårat ur fullkomligt kan jag väl också slänga in en dumdumkommentar.
Alltså så här är det ju: sömnproblem är inte en fristående del av en människa. Utan en del av en helhet, där alla delar kräver sitt.
Med all respekt för dina tips mm - helt på riktigt.
Men du kanske också borde respektera att alla inte har (råd med) energin som krävs, för att testa allt det där som eventuellt löser problemet.
Jag säger det igen: med all respekt för dina erfarenheter och din vilja att dela med dig.
Jag är f.ö. överens med dig om mycket.
Men kanske du själv också ska tagga ned lite, och försöka förstå att livet ser olika ut för olika människor?
Det är för mig helt egalt huruvida någon vill eller inte vill implementera mina tips. Jag gav dem bara på förfrågan. Det framgår om man läser tråden och meddelandet jag svarade på. "Hur skulle du lära ut..." var det någon som skrev.
Jag jag kanske borde visa att jag respekterar att folk inte orkar bry sig om sin hälsa.
Det gör jag såtillvida att jag anser att var och en har sitt eget ansvar över sin egen hälsa som jag tydligt nästan ordagrant poängterade i tidigare post.
Däremot blir jag lite besviken att vissa ibland anstränger sig att hålla fast vid sin negativa världsbild och projicerade den över alternativ som faktiskt är vettiga, genomtänkta och konstruktiva.
Särskilt när det är uppenbart att personen lider av problem som går att lösa
(Även om det kan vara tufft/svårt).
Personen verkar ju ha massa energi att tänka negativt och rationaliserade denna negativa bild.
Uppenbarligen finns det hjärnceller som skulle kunna appliceras på ett mer konstruktivt sätt.
Men vad vet jag om allt detta. Jag har ju asperger
Jag tar ödmjukt ditt råd om att livet ser olika ut för olika människor.
Jag kan säkert bli bättre på det.
Tvivlar dock ändå inte på att många inte vet hur mycket av deras liv beror på dem själva och att de kan påverka situationen. Det må uppröra människor. Men om man tänker till är det intressant att det upprör.
Jag har varit där själv. Så kanske vet mer än vad du tror i just det dilemmat.
Jag är rätt så nertaggad som person i person. Om det uppfattas annerstedes kan jag inte annat än beklaga obekvämligheten. Jag är inte så fin i kanterna och trots allt inte någon finkänslig terapeut.
Men jag ser offermentalitet från milavstånd.
I övrigt tack för ett ödmjukt skrivet inlägg.