Ändra diagnos som vuxen
Postat: 2019-05-26 18:47:22Hej alla! Jag ska försöka sammanfatta så gott det går..
Jag växte upp med skilda föräldrar. Jag bodde mest hos min mamma som jag vet (känner på mig) till 100% måste ha en eller flera diagnoser. Hon är skum, helt enkelt och var inte särskilt snäll mot mig.
När jag var 5-7 år eller så, minns inte exakt så gjorde jag en NPF-utredning via BUP och fick diagnosen AS. Sen när jag var 14 så flyttade jag över till farsan. Jag gick specialklass i högstadiet och gick tillsammans med andra som hade AS och kände aldrig riktigt igen mig med dom andra.
Jag gick gymnasiet i vanlig klass, funkade helt okej. Hade svårt för vissa ämnen och otroligt lätt för andra. Jag har aldrig haft svårt för det sociala annat än att jag var rätt så bråkig i grundskolan (varför jag gjorde utredning) och i högstadiet och uppåt var jag klassens clown.
Det har varit lite sisådär med jobb.. Jag har fått sparken från ett par jobb för att jag inte följt rutiner, trots att jag verkligen försökt. Det har gjort att jag för två år sen sökte in till psykiatrin för depression, pga. att allt hittills i livet kändes som att det gått helt fel.. Och nu två år senare så fick jag möte med en psykoterapeut som satt och frågade om hela mitt livs historia. Jag fick göra en massa självskattningar som kollade både på autism (fick väldigt, väldigt låg score), sen skattade jag på ADHD och fick i princip full pott.
Alltså då kändes det som att hela livet gick i revy.. Jag kunde liksom se tillbaka på hela mitt liv med den nya ADHD-linsen och se hur ett liv med “fel” diagnos fått mig dit jag är idag. Jag förstår att jag säkert fick diagnosen dels pga. att AS och ADHD har en hel del symptom tillsammans, plus att min mamma som var med säkert saboterade och hittade på. Min psykoterapeut sade rakt ut att han var i princip helt säker på att jag har ADD-varianten, eller kombinerad.
Är det någon mer här som blivit feldiagnosticerade som barn och fått ny diagnos senare? Hur hanterade ni det?
Nu står jag på kö för en ny utredning, men det är ju som bekant flera års kötid för att få en utredning, så man får väl hålla ut så gott det går. Ska få börja med Strattera nästa vecka.
Jag växte upp med skilda föräldrar. Jag bodde mest hos min mamma som jag vet (känner på mig) till 100% måste ha en eller flera diagnoser. Hon är skum, helt enkelt och var inte särskilt snäll mot mig.
När jag var 5-7 år eller så, minns inte exakt så gjorde jag en NPF-utredning via BUP och fick diagnosen AS. Sen när jag var 14 så flyttade jag över till farsan. Jag gick specialklass i högstadiet och gick tillsammans med andra som hade AS och kände aldrig riktigt igen mig med dom andra.
Jag gick gymnasiet i vanlig klass, funkade helt okej. Hade svårt för vissa ämnen och otroligt lätt för andra. Jag har aldrig haft svårt för det sociala annat än att jag var rätt så bråkig i grundskolan (varför jag gjorde utredning) och i högstadiet och uppåt var jag klassens clown.
Det har varit lite sisådär med jobb.. Jag har fått sparken från ett par jobb för att jag inte följt rutiner, trots att jag verkligen försökt. Det har gjort att jag för två år sen sökte in till psykiatrin för depression, pga. att allt hittills i livet kändes som att det gått helt fel.. Och nu två år senare så fick jag möte med en psykoterapeut som satt och frågade om hela mitt livs historia. Jag fick göra en massa självskattningar som kollade både på autism (fick väldigt, väldigt låg score), sen skattade jag på ADHD och fick i princip full pott.
Alltså då kändes det som att hela livet gick i revy.. Jag kunde liksom se tillbaka på hela mitt liv med den nya ADHD-linsen och se hur ett liv med “fel” diagnos fått mig dit jag är idag. Jag förstår att jag säkert fick diagnosen dels pga. att AS och ADHD har en hel del symptom tillsammans, plus att min mamma som var med säkert saboterade och hittade på. Min psykoterapeut sade rakt ut att han var i princip helt säker på att jag har ADD-varianten, eller kombinerad.
Är det någon mer här som blivit feldiagnosticerade som barn och fått ny diagnos senare? Hur hanterade ni det?
Nu står jag på kö för en ny utredning, men det är ju som bekant flera års kötid för att få en utredning, så man får väl hålla ut så gott det går. Ska få börja med Strattera nästa vecka.