Abbreviation skrev:Visst kan folk uppleva det olika. Men så länge behandlingar saknar vetenskapligt stöd ska de inte ges.
Abb ser det som att könsidentitet är nonsens. Om definitionen av "kvinna" är "att känna sig som kvinna" så är jag och de allra flesta andra kvinnor exkluderade. Könsidentitet är någonting som man bara upplever om man har en psykiatrisk sjukdom, och det påverkar inte kön, som är grundat i fysisk verklighet.
Jag har aldrig getts någon hjälp vad gäller könsdysfori. Jag har gått en annan väg, jag har accepterat att folk kommer se mig som en hon, och därför har de min tillåtelse att kalla mig hon. Vad gäller yttre saker som klädsel och stil så blandar jag. Jag tar det jag gillar från det manliga och kvinnliga.
Jag har aldrig anammat något annat pronomen och har aldrig tagit hormoner. Om folk skulle kalla mig han eller hen skulle det också vara OK. Det viktigaste är dock att jag är Kiddie. Har hoppat mellan mina två förnamn och båda är ganska feminina, tycker inte de passar mig. Folk har olika smeknamn på mig, så jag glömmer att jag har andra namn. Trivs väldigt bra med att vara Kiddie.
Jag är inte könsbinär så tidigare trodde jag att alla kände sig som jag. Att alla kände sig som könlösa andar. Men när jag pratar med folk så inser jag att de allra flesta har en ganska stark könsidentitet. Ofta den som passar med deras fyskön. Men ibland motsatt. Detta fick mig att bli förvånad. För jag trodde att alla var som jag.
Jag har dock lärt mig att det som jag upplever, kallas agender, dvs ansaknad av kön. Det är inte normalt. Det är dock vanligare hos aspergare, särskilt hos aspergerkvinnor. Att inte ha en utvecklad könsidentitet behöver inte vara fel, men man ska ha klart för sig att detta inte är det normala.
Jag har alltid känt mig lite mer manlig än ren agender. Inte så mycket att jag anser mig vara man. Men jag blir hela tiden förvånad över att jag bor i en kvinnokropp. Jag tror att jag ska vara i en manlig kropp. Att känna sig så, kallas att vara demiboi, dvs man har en viss svag manlig könsidentitet samtidigt som man inte anser sig vara man. Därför så byter de flesta demiboi inte kön. Vissa klär sig manligt och använder kompressionstopp eller rentav en binder, för att skaffa sig en plattare byst. Att köra lång tid med en binder förstör bysten, men det brukar inte vålla användaren, särskilt om det är en äldre person, några men, eftersom den ändå hatar sin byst.
Själv så skiter jag i sådana saker. Jag satsar mer på att folk ska acceptera mig som människa. Visst, det är tufft att bli felkönad varje dag, men samtidigt så vill jag visa hänsyn mot mina medmänniskor och jag vill inte bli kallad hen om nu folk får intrycket att jag är en hon. Självklart får de flesta intrycket att jag är en hon, eftersom min kropp är en tjejs. Så hellre att de kallar mig för vad de känner än att de ljuger för att göra mig till lags. Däremot finns det vissa individer som är väldigt känsliga, som trots det yttre inte uppfattar mig som tjej. De brukar blanda hon, hen och han hejvilt. Vilket jag tycker är OK. Jag har själv sagt att jag helst vill bli kallad för den. Eftersom jag ibland undrar om jag ens är mänsklig. Men så långt vill folk inte gå.
Annars är det mitt ideala pronomen.
Fick höra att jag förmodligen tar testosteron för att jag är så aggro, men det beror på en livskris som gjorde mig väldigt rädd för andra så att jag hellre sätter upp en vägg mellan mig och andra för att känna mig trygg. Jag vill just nu skrämma bort folk, för jag är livrädd att skaffa nya vänner. Dessutom håller jag på att bryta ett missbruk och är lite labil pga detta. Så det har ingenting med kön att göra. Jag är vanligtvis väldigt fredlig som de flesta aspergare, men precis som andra aspergare kan jag reagera med aggression under extrem stress.