Flinta skrev:Hur skiljer sig s k tvångsmässig personlighetsstörning från OCD?
Svar JÄTTEMYCKET.
Det enda som är likt är att de kanske gränsar i hjärnan så att man kan ha båda.
OCD: Man vet med förnuftet men inte med känslan att smuts inte är farligt, att dörren är låst, plattorna inte på, man vet att det inte spelar roll att mattfransarna inte ligger ordnat, och att inget händer om man inte räknar allt. Men känslan säger att allt är fel och gör du fel kommer det ett straff. Mycket tvångsångest. Det kommer tankar i huvudet som är just sådana tankar man inte vill ha men det går inte att ta bort dem. De med OCD har ofta som högsta önskan att tvånget ska försvinna.
Tvångsmässig personlighet: Man vill ha det på ett visst sätt för att man tycker det är ändamålsenligt (likt autism), man tycker inte man har problem och man plågas inte av daglig ångest oftast för att det blir "fel". Man vill ha ordning och reda. En person med tvång kan leva i kaos. När folk (mest amerikaner) skojar om att de vill ha OCD så det blir städat, menar de egentligen tvångsmässig personlighet. Man vill ha perfektion och ofta inte bara i hemmet utan i hela livet, livet ska vara perfekt, arbetskamraterna perfekta och man kan vara mycket sträng mot sin partner eller barn. Man kan haka upp sig på småsaker som att lagen ska hållas till minsta detalj. Man vill inte vara flexibel då det uppfattas som dåligt.
Det som mest skiljer de med OCD och de med tvångsmässig personlighetsstörning är att de med OCD lider mycket av ångest och känner att tvånget kommer utifrån och inte är del av deras sanna personlighet, utan den hämmar personligheten. En med tvångsmässig personlighetsstörning tycker att störningen är personens sanna natur och vill inte ändra något. Det som skiljer tvångsmässig personlighet från vissa aspergare med rigida drag är att aspergaren ofta har sämre sociala förmågor (även om den med tvångsmässig personlighet kan ha bra uppfattning om sociala regler men tycker att de inre reglerna är viktigare), aspergare har ofta något de är bra på och/eller intresserade av och de kan vara mer labila vad gäller ordningen i livet.
Det finns naturligtvis symptom iallafall hos vissa aspergare som liknar de man har vid tvångsmässig personlighetsstörning. Många aspergare är dock inte rigida på detta sättet utan även om de föredrar sin egen ordning så är de varse om att de har hittat på sin egen ordning som de trivs med och som är förutsägbar, medan den med personlighetsstörningen väldigt gärna vill att alla ska leva som hen och ha samma struktur. Många aspergare har även värre problem med exekutiva funktioner som kanske inte funkar även om de tar till rigiditet som hjälp.
Sedan finns det klart personer detta inte riktigt passar på men det var vad jag kom på.