Läskigt att få det som i USA, de kan ju oxo vägra om inget tror att nåt brottsligt hänt. Men då får man avstå t ex sitt jobb. En del måste göra detta inom psykiatrin för att få hjälp, vilken det än må vara. Det bestämmer läkaren själv.
Om man måste kissa för att bli utredd och ens existens mer eller mindre hänger på undersökning och diagnos, då har man i praktiken inget val. Visst, bara att skita i utredningen men hur bra blir det då? Nästa person på listan kallas och man är bortpetad.
Samtidigt har vi inga rättigheter att testa våra läkare och narkossköterskor, inte ens våra kirurger. Det händer ibland på vårt sjukhus att det blir frestande att handskas med droger, och så blir det stöld och missbruk. Tänk alla dagar hen jobbade innan det avslöjades...
Vissa landsting tar vissa slumpmässiga prov ibland, men jag menar att jag borde få kräva att just min läkare blev testad. Särskilt som jag haft en del konstiga, t ex den som hoppade grodhopp genom rummet...
Vad ska man ens säga till en vårdgivare som tror att alla alltid ljuger? Eller de tror väl inte det men effekten blir att ingen litar på patienten. Vilka andra punkter ska man bli ifrågasatt på? Jag har litat på dem en massa gånger och de har missbrukat den tilliten och ändå måste jag komma tillbaka. Kanske inte till samma person, men man vet att man är i beroendeställning och varje gång man inte blivit trodd gör att man inte litar på dem tillbaka.
Det spelar mindre roll då att de gör så av rutin, mot alla aspergare. Det känns personligt. Och nakenhet tycker jag är högst personligt.
Men det värsta är ändå att de som står lägst på stegen i alla sammanhang blir drogtestade mer och mer. Och i framtiden får vi nog alla uppleva situationer där vi måste göra saker som kan vara väldigt obehagliga, för att få det vi söker.
Dessutom brukar man försöka lugna stickrädda människor. Har själv varit med och hjälpt kompisar som är stickrädda genom att de fått titta på mig när jag blir stucken. Jag vill ju inte att de eller andra ska bli utan vård för att de inte klarar sticket.
Men man blir inte lika omhändertagen om det gäller kisseriet, det ska man bara klara.
En del aspergare klarar allt inom vården galant, själv är jag helt uppstressad efter att en läkare känt på mig, de lyckas alltid trycka precis så där obehagligt så att nerverna inte vet vad det handlar om. Jag biter ihop och klarar av det. Fast skulle egentligen bara vilja skrika och springa därifrån. Tänk om man gör det en dag!