Tips för att ta sig upp ur en depression
Postat: 2018-09-06 17:26:01
Smoyy, är du frisk nu?
En träffpunkt för alla - om Asperger syndrom
http://www.aspergerforum.se/
http://www.aspergerforum.se/tips-for-att-ta-sig-upp-ur-en-depression-t53607-168.html
nomemorytoday skrev:Smoyy, är du frisk nu?
Smoyy skrev:nomemorytoday skrev:Smoyy, är du frisk nu?
Nej verkligen inte. Var tvungen att söka privatläkare efter att i princip ha blivit utkickad ut öppenvården pga att jag är stämplad som hypokondriker och hänvisas till psyk.
Ska få behandling med dopaminagonist för att minska prolaktinet, höja testosteron och få ett liv förhoppningsvis. Jag vet inte hur min framtid kommer att se ut. Dessa tumörer är godartade i alla fall.
nomemorytoday skrev:Smoyy skrev:nomemorytoday skrev:Smoyy, är du frisk nu?
Nej verkligen inte. Var tvungen att söka privatläkare efter att i princip ha blivit utkickad ut öppenvården pga att jag är stämplad som hypokondriker och hänvisas till psyk.
Ska få behandling med dopaminagonist för att minska prolaktinet, höja testosteron och få ett liv förhoppningsvis. Jag vet inte hur min framtid kommer att se ut. Dessa tumörer är godartade i alla fall.
Ok, trist. Kan man plocka bort dem?
Smoyy skrev:nomemorytoday skrev:Smoyy skrev:Nej verkligen inte. Var tvungen att söka privatläkare efter att i princip ha blivit utkickad ut öppenvården pga att jag är stämplad som hypokondriker och hänvisas till psyk.
Ska få behandling med dopaminagonist för att minska prolaktinet, höja testosteron och få ett liv förhoppningsvis. Jag vet inte hur min framtid kommer att se ut. Dessa tumörer är godartade i alla fall.
Ok, trist. Kan man plocka bort dem?
Ja men man gör det helst inte om medicinering fungerar eftersom det alltid är riskfyllt att gå in i hjärnan och peta.
Fretshi skrev:Oj men vad berodde din depression på?
Min kompis säger att psykisk ohälsa inte bara uppträder bara ur toma intet.
HouseAspie skrev:Om du kan definiera ner, vad du menar med snurrig? Är det huvudproblemet som resulterar i ångest?
Maggi skrev:Har kollat en hel del på Tedtalks youtubeföreläsningar av folk som kommit ur depressioner när jag var deprimerad sist, det peppade mig och gav mig mkt tröst när ingen irl förstod nåt.
Fick endel bra tips och framförallt självförståelse.
nomemorytoday skrev:Maggi skrev:Har kollat en hel del på Tedtalks youtubeföreläsningar av folk som kommit ur depressioner när jag var deprimerad sist, det peppade mig och gav mig mkt tröst när ingen irl förstod nåt.
Fick endel bra tips och framförallt självförståelse.
Låter bra. Ted har ofta bra form på föreläsningarna. Har du någon du kan rekommendera?
kiddie skrev:HouseAspie skrev:Om du kan definiera ner, vad du menar med snurrig? Är det huvudproblemet som resulterar i ångest?
Nu har jag ju inte depression mera. Ångest brukar jag ha utan depression, har inte haft mycket ångest när jag var mycket deprimerad.
Det jag menar är extremt dåligt minne, dåligt arbetsminne, stora koncentrationssvårigheter, ingen förmåga att räkna kvar, tappat lokalsinne. Glömde att jag fått en räkning 2 sekunder efter att jag fick räkningen t ex. Orkade inte laga mat men om jag försökte tvinga mig så glömde jag med ens vad jag höll på med. Så var det flera steg i matlagningen så funkade inte det för då gjorde jag fel. Fanns inte en chans i världen att minnas en sådan enkel sak som om jag saltat. Glömde bort att jag hade burdjur. Tappade helt greppet om tiden så jag missade alla mina tider.
Tänk senildement tant fast 30 år gammal.
HouseAspie skrev:Som jag ser det så tror jag du ska satsa på att acceptera dig själv och jobba med din självkänsla. Där kan du använda modellen som jag skrev om samt läsa detta.
HouseAspie skrev:För er som vill ha en modell, skrivet av en av det skickligaste psykiatrikerna i världen med inriktning på autism så rekommenderar jag läsa denna boken för att bekämpa depression.
https://www.bokus.com/bok/9781849055024/exploring-depression-and-beating-the-blues
sussi83 skrev:Även om det karaktäristiska för depressioner är specifika symtom så måste man ändå se till den stora bilden. Hur betedde sig samma person vid ett icke depressivt tillstånd? Hur upplevs personen av anhöriga? Är personen personlighetsförändrad? Precis som personer med AS är olika kommer man kunna se skillnader även hos deprimerade personer, vissa agerar ut medans andra blir passiva.
De som agerar ut kanske är mer självmordsbenägna och arga/frustrerade på allt och alla, men man kan vara väldigt sjuk för det. Kombinerat med motorisk oro och rastlöshet.
Har man AS kan man hålla hårdare och få fixeringar för saker.
Smoyy skrev:sussi83 skrev:Även om det karaktäristiska för depressioner är specifika symtom så måste man ändå se till den stora bilden. Hur betedde sig samma person vid ett icke depressivt tillstånd? Hur upplevs personen av anhöriga? Är personen personlighetsförändrad? Precis som personer med AS är olika kommer man kunna se skillnader även hos deprimerade personer, vissa agerar ut medans andra blir passiva.
De som agerar ut kanske är mer självmordsbenägna och arga/frustrerade på allt och alla, men man kan vara väldigt sjuk för det. Kombinerat med motorisk oro och rastlöshet.
Har man AS kan man hålla hårdare och få fixeringar för saker.
Min hypotes är att AS inte existerar alls. Symptomen uppkommer ur andra åkommor och stress/sömnproblem. Finns så mycket evidens för att det är så. Autism existerar men inte påhittade tillstånd som spektrum och mild asperger. Har man AUTISM så har man och då sitter man i sin egna värld.
kiddie skrev:Fretshi skrev:Oj men vad berodde din depression på?
Min kompis säger att psykisk ohälsa inte bara uppträder bara ur toma intet.
Depressioner kan faktiskt komma ur "tomma intet". Man behöver inte ha något trauma bakom sig. Det kan räcka med att man har väldigt dålig autopilot så att världen hackas sönder i småbitar så man alltid måste gå omkring och tänka. Det kan skapa utmattning.
Eller också kan man ha i sina gener en sann depressionssjukdom, som t ex återkommande depressioner eller bipolär.
Jag tror faktiskt jag eventuellt bär på lite bipolära gener. Har haft flera hypomaniska skov fast inte på väldigt många år nu. Det som triggade min depression var att jag slutade med SSRI. Man kan tolka det på två olika vis. Antingen triggade SSRI en slags bipolärliknande sjukdom (bipolär kan ligga latent och bli manifest om man tar SSRI) eller så slogs mitt eget serotoninsystem ut av den rätt stora dos SSRI de gav mig i tre år, det kallas tardiv dysfori och är inte helt ovanligt när man slutar med SSRI även om långt ifrån alla drabbas. Det verkar lite genetiskt där med om man får det.
Jag gav min hjärna tre år att återhämta sig och tänkte att tillbakabildade receptorer förr eller senare inser situationen och växer tillbaka. Men detta skedde aldrig. Så jag fick börja med lågdos av en annan SSRI för att sluta vara så deprimerad.
Så egentligen är SSRI min fiende som lett till depressionen. Jag fick den medicinen för att lindra tvång och ångest. Var depressionsfri innan. Jag kände en del bitterhet förr för att de pajat min hjärna, men numera känner jag att det går inte att grotta ner sig om. Jag måste gå vidare.
Trots det tycker jag att i situationer där man faktiskt försökt annat och där man kanske levt med depression i över 10 år i vissa fall, ändå kan behöva medicin. Eller om man blir allvarligt självmordsbenägen ofta. Medicinen kommer in när man inte har så mycket att förlora längre. Och jag tycker inte den ska vara något förstahandsval inom vården av mild depression. Men talar vi djup och långvarig depression som inte svarat på annat så kan det nog vara värt att testa.
Sedan verkar det även säkert att ta SSRI i under ett år om man är rädd för tardiv dysfori. Däremot kan man trigga bipolär med ett enda piller. Att som man gör nu skriva SSRI från vårdcentralen tycker jag är helt förkastligt, depression ska ligga under psykiatrin, med återbesök och kontroller. Dessutom vet vare sig VC eller psykiatrin om att vissa människor, särskilt de på det autistiska spektrat, kan vara överkänsliga mot mediciner och kan behöva en mycket mindre dos. Jag tror att en del i min problematik var att man gav mig maxdos utan att jag fick prova annat. Men på den tiden. 90-tal, trodde man att SSRI var mycket mer harmlöst än man tror idag.
Fretshi skrev:Okej jag äter ju också SSRI sen några år tillbaka och efter att ha testat flera olika.
Men i mitt fall har inte endast medicin hjälpt för att putta upp mig. Den hjälper till viss del att ta tag i saker, men man måste ha en hyfsad balans också.
Jag har haft fruktansvärt dålig självkänsla och det har nog lett till att jag pressat mig när det inte har varit möjligt och därmed förvärrat mina symptom.
Har lite bättre nu och det gör en del också även om jag kan gå ner mig ibland, men oftast hjälper det att vara snäll mot sig själv och känna in vad man behöver. Det hjälper förstås inte om depressionen är väldigt djup.
Att acceptera alla sina känslor har hjälpt mig också att man inte måste vara superglad jämt. Ångesten brukar minska ganska kraftigt av bara den insikten.