Fretshi skrev:tahlia skrev:Fretshi skrev:
Läkning är ju olika för olika personer men ja stress kan nog orsaka en depression alla fall om man inte vet hur man ska handskas med den.
All stress är inte hanterbar. Du och jag har haft hela depressionsdiskussionen tidigare och jag vet därför att du i huvudsak pratar om lättare varianter av det mesta. Misstänker att så också är fallet med stress.
Vadå lättare varianter av det mesta?
Depression medför ju ett stort lidande för den drabbade oavsett om den är svår eller lindrig.
RainyDay skrev:Fretshi skrev:Måste nog även påpeka att fullständig frånvaro av stress som t.ex. när man är sjukskriven kan vara extremt stressande om man är en rastlös person, att gå sjukskriven för länge är nog aldrig bra, man kan bli galen.
Jag kan skriva under på det.
Jag tycker ni fått det lite om bakfoten här. För det första så finns det alltid grader i helvetet. Man kan ha lindrigare depressioner och man kan ha djupare. och de kan finnas av olika orsaker.
För det andra så är det omöjligt att en fullständigt frånvaro av stress skulle vara stressande. Det är självmotsägande. Uppenbarligen så är bristen på sysselsättning en stressfaktor för er (och ni skulle nog inte som jag finna er i att ha sjukersättning, men alla är olika så det är helt irrelevant.Sådana i min sits får ju hitta andra sätt att få rutiner, att försöka finna sociala nätverk, att känna sig "betydelsefull"/att man bidrar med något etc – allt kanske inte går att fylla, men det mesta)
Depression och stress är ju givet två skilda ting, men de kan ibland gå hand i hand. Depression är dessutom någonting som brukar växa på lång sikt, medan stress oftast inte gör det. Om du bär på extrem stress: t.ex. om du står i en vårdnadstvist där du håller på att förlora barnen, eller om du har en väntande rättegång och tankarna håller på att äta upp dig och magen vrängs på dig flera gånger om dagen i det långsamma rättsystemet, om du lever under hot för ditt liv eller dina barns liv. Eller om du står inför en riktig jävla livskris som övergår din föreställningsförmåga, där hela din självbild raseras – lägg då till att det inte är ovanligt att man brottas med problem som rädsla för konfrontationer; agorafobi; social fobi. Det vill inte mycket till alltid för att något som varit ett litet problem kan växa sig gigantiskt över en natt när stressen gör entré – om du bär på extrem stress så kan det vara svårt att inte falla djupare in i depression, ännu svårare att ta sig ur den.
Så när jag hör ordet stress i det här sammanhanget så tänker jag inte på överhängande studier eller att drunkna i papper på jobbet. Den värsta sortens stress är den du inte kan dra dig tillbaka ifrån, den som följer dig till vart rum och inte stannar vid dörrar. Den som måste konfronteras och som du tror kommer riva sönder dig till trasor när den väl träffar dig.
Det bästa medlet mot detta tycker jag är att ha människor omkring sig. Det behövs inte ens några ord egentligen, bara att kontinuerligt vara i samma rum som t.ex. en familjemedlem kan stoppa tankarna ifrån att skena till mörka platser. Man måste lura sig själv, låta sig distraheras av personer som bryr sig om en – distraktion är speciellt viktigt när man känner stress eller ångest (och även depression) över saker som inte går att konfrontera på eget initiativ (t.ex. om du väntar på en dödsdom (metaforiskt talat). Detta är inget allmänt råd som fungerar i precis alla sammanhang, men i många tror jag.
När det kommer till ren depression så fick jag ett tips av mitt ex, och jag tror hon har en poäng: förändra tankarnas ingånga spår, vakna upp och le: "fake it til u make it". Förändringen (och utgången ur en depression) måste komma inifrån. Den börjar och slutar med tankarna. Sluta repetera negativa haranger, slå undan självömkan som så lätt tillkommer i dessa sammanhang. Låt inte det emotionella diktera villkoren för vardagen – känslan är en av sinnesstämningens största lögnare. Tona in frekvensen för det rationella istället och sätt dig över din situation, vägra vara ett offer. Om du lyckas med att slå på ett fejkat leende så kommer du nog snart få kraft till att komma in i rutiner. Då kan du få ork till att kanske ta en morgonpromenad, och med rörelse uppstår än mer energi och man kan då sjasa iväg eventuella demoner. För det är så lättsvårt att det handlar om kropp, sinne och själ – och inget överlever utan den andre.