AspergerForum

De kan även prata med syskon eller andra släktingar, inget som behövs egentligen utan dom vill bara få en klarare bild över personen som är föremål för en utredning...

De vill veta om det är något medfött, som inte kommit med åren. Men jag ville inte dra in mina föräldrar och fick diagnos ändå.

Så har jag också förstått det; det ska ju vara medfött, det är det de vill ha bekräftat.

Min morsa intervjuades förvisso, så hur just den biten annars går till vet jag inte.

Men det beställdes även journaler från BB, och vad det nu var. Kommer inte ihåg, men antagligen nåt från skolan också...

Så lite kan de få reda på ändå, utan intervju.

I "värsta" fall kan väl ändå en a-typisk autism-diagnos ställas om det inte går att fastslå att symptomen uppkom i tidig barndom?

Jag totalvägrade att mina föräldrar var med, var inget alternativ alls. Fick gå på en extra träff med en annan psykolog än den som egentligen gjorde utredningen samt att de fick fråga ut en vän ( ca 6-7 års vänskap, ingen barndomsvän men en som är bra på att analysera och även har spektrumdiagnos). Nu har det gått något halvår och mina föräldrar är lika gott ovetande som innan.

Måste ju vara många fall där föräldrarna inte är med. Men mina utredare låtsades som de aldrig varit med om det förr. De försökte verkligen pressa mig. De låtsades som att alla hade haft dessa intervjuer och det tror jag inte på, bl a för att jag lärde känna en på det stället ett par år efteråt, hon blev diagnostiserad lite innan mig av samma team och hennes föräldrar är döda. Inte så konstigt för hon var närmare 50 när hon fick diagnos.

Gillar inte när de försöker normalisera och manipulera. Kanske för den yngre generationen är det OK att de har aspergers och de kanske t o m får stöd av föräldrarna eller t o m att föräldrarna tagit initiativ till utredning. De kanske pratar aspergers vid frukostbordet.

Det vore ju trevligt om mina föräldrars generation hade haft samma inställning, men de kan inte hjälpa att de var utsatta för stenhårt tryck att vara normala. De kan inte bara ändra sig för att man vill det. Det är ingen idé att ens berätta om aspergers för dem. Det blir bara jobbigt för alla. De kommer göra det till en större grej än vad det är för mig och kanske grubblar sig sjuka på kuppen. Räcker med alla krämpor man redan har som äldre, tycker jag. Herregud, jag kan inte ens säga att en av mina kompisar är homo till dem.

Mina utredare kanske var i 40-årsåldern, man skulle kunnat hoppats att de genom sina föräldrar hade fattat att prata om vissa saker skiljer sig jättemycket mellan generationer. Klart det finns undantag men mina föräldrar hade aldrig klarat det.

De försökte göra det till att Vad konstiga föräldrar du har!! när det snarare beror på hur de vuxit upp.

Jag förstår. Tack för svar det låter ju bra.
Jag är nyskild och mitt ex tycker att min gamla diagnos stämmer. Han är sur och vrång så det funkar inte med honom.
Kanske ett äldre syskon duger?

popruta skrev:Min mamma vägrar vara med (på nåder att hon fyllde i enkäten och då mindes hon ingenting). Är inte klar med utredningen men om det ska pratas med någon så får dom prata med min make. Vi har varit tillsammans i 13 år så något ska han väl kunna bidra med.

Det är väl att dom vill veta hur du var som barn.

LordNelson skrev:

popruta skrev:Min mamma vägrar vara med (på nåder att hon fyllde i enkäten och då mindes hon ingenting). Är inte klar med utredningen men om det ska pratas med någon så får dom prata med min make. Vi har varit tillsammans i 13 år så något ska han väl kunna bidra med.

Det är väl att dom vill veta hur du var som barn.

Ja och det får dom försöka dra slutsats om genom det dåliga formuläret (min yngre syster kompletterade lite åtminstone) och det jag berättar... får se om det räcker.

Men jag får intrycket av att dom ocksp kan vilja ha en utomståendes bild av mig (ja alltså någon som inte är jag alltså). Och där får dom hålla tillgodo med maken...

Man tycker att psykologer borde vara förstående inför diverse mekanismer kring varför föräldrar inte vill erkänna för sig själva att deras barn derpade.
Psykologer är iofs en sorts moderna shamaner och saknar egentligt värde.
Jag har läst psykologi A på universitetet så det ligger lite i det jag säger förstår ni.

Nej, föräldrar måste inte intervjuas, men vet inte om det är krav på att annan närstående måste intervjuas.