Alien skrev:quadcore skrev:Om jag frågar så här; hur stora ska problemen vara för att få diagnos?
Så här enligt diagnoskriterierna:
Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.
http://www.habilitering.se/om-autismspe ... ier-autismquadcore skrev:Jag vill göra rätt för mig och har alltid gjort så och nu ( som det verkar rättare sagt) med facit så har jag gjort mer än så. Nu är jag trött och sliten orkar inte mer. Den hjälp jag vill ha är 50% sjukersättning och arbeta 50% och då skulle skatten jag betalar täcka ersättningen jag skulle få men det verkar inte bli så - stopp redan hos psykiatrin. De menar: inte lönt att söka därför behöver du ingen diagnos typ känns väldigt skumt resonemang ungefär som att man inte ska anmäla våldtäkt/knivöverfall till polisen för de klarar högst troligen ändå inte upp brottet
Ja, det låter väldigt märkligt. I så fall skulle väl ingen vuxen få AS/autism-diagnos. Eller enbart de med utvecklingsstörning (dvs IQ under 70) som aldrig arbetat och aldrig förväntas arbeta.
Har du alltså fått avslag på ansökan om utredning? Kan du få det skriftligt och överklaga? Kanske kontakta Patientnämnden.
Som jag tidigare skrivit så kan behöva en diagnos för att:
- Du kan bli utbränd och behöva 100% sjukersättning (lättare med diagnos)
- Du kan behöva LSS-insats (att du inte behöver någon nu är ingen garanti för framtiden)
- Du vill arbeta med lönebidrag
- Du vill få tandvårdsstöd
För att klargöra min situation för jag har kanske varit lite otydlig:
Jag har träffat psykiatrikern ca 5 ggr och bara pratat.
Senast jag pratade med honom sa han
"-det är möjligt att du har Asperger, visst kan det vara så, och du kanske kan ha någon nytta med en diagnos." Jag kommer inte ihåg korrekt men något åt det håller, jag tolkar det som att han inte kan
"se" Asperger på mig öht. Jag kan förstå att han gärna vill bilda sig en egen uppfattning och inte lita på min utsaga/påstående. Men det känns inte så kul att höra det.
Han har skickat mig till sin kollega som är psykolog. Hon har jag träffat två ggr nu, den senaste gången fick jag svara på 21st sociala händelser, berättelser och svara på olika frågor kring texten. Andra testet fick jag svara kortfattat på frågor, kanske 20-30st, som jag själv satt och läste, handlade om olika "känslotolkningar" i korta berättelser. Totalt ca 1,5 timme.
Hon sa att det syntes tydligt i mina svar något om problem med att tolka empati tror jag det var.
Nu ska jag dit igen och jag ska göra något logiskt test om
HUR jag tänker så det blir inget IQ test för det bryr de sig inte om.
Efter det ska jag träffa både psykolog och psykiatern på gemensam sista träff och avslutning med medicinsk utlåtande.
Jag tolkar det som att de i bästa fall ger mig atypisk autism dvs ingen diagnos i nivå med LSS rättigheter. Alltså en ,för mig, värdelös diagnos.
Jag tror inte de ger mig autism nivå 1 diagnos för jag har arbetat heltid innan. Att jag kan arbeta är helt klart men jag kan bara garantera 50% eller 3 dagar i veckan. Jag har arbetat 40 tim på 4 dagar och det går bara inte det visar facit klart och tydligt.
Lönebidrag på mig är helt onödigt och dränerar bara staten på pengar, oftast är jag duktigare än kollegerna. Det är energidräneringen som är det stora problemet.
Jag sa senast att det som kommer hända är att jag arbetar heltid (tvingad av arbetsgivaren) kanske i bästa fall 6 månader sen kraschar jag som i höstas, vilket intryck det gjorde på henne vet jag inte.