AspergerForum

Som flera andra här som säkert upplevt liknande så har jag nu många gånger upplevt att diagnosen blir till en nackdel för mig när jag ska söka vård. Jag hade efter lång tid kommit till en psykolog och remitterats specifikt till en mottagning för depression, alltså inte inom habilitering eller neuropsykiatri.

Trots att diagnosen är spärrad i journalsystemet så drev psykologen på och det blev ett fokus på diagnosen då jag lät henne se diagnosen i pappersform. Det var kanske naivt av mig att tro att hon sedan skulle lämna det utan hon scannade in den i journalen och när jag sedan träffade läkare inom samma mottagning, ja då blev det återigen ett ifrågasättande av diagnos och vilka åtgärder jag behöver.

Jag har aldrig vänt mig till habiliteringen då jag enbart önskar psykoterapi och det ska jag kunna få inom allmänpsykiatrin. Men det är som att diagnosen alltid är det som kommer först och det hjälper inte vad jag säger. Diagnosen upplever jag ligger i vägen för det stöd jag själv söker, psykoterapi, och det är som att de hoppas att jag ska söka mig till habilitering eller andra insatser istället.

Någon som varit med om detta och har tips kring det?

Märkligt om inget på forumet varit med om detta.

Enligt min erfarenhet erbjuds endast psykofarmaka v.b. och sjukskrivning v.b. efter utredningen. Psykiatrin erbjuder ingen psykoterapi eller stödsamtal, efter en diagnos inom autismspektrat. Detta då autism inte anses behandlingsbart/påverkansbart, inom i vart fall allmänpsykiatrin.
Utan man hänvisas till habilitering och andra instanser. Boendestöd verkar det man "skall ha". Även om man själv önskar kontaktperson istället. Jag ifrågasätter meningen med att diagnostisera och utreda, när det inte finns någon direkt hjälp efter att en autism diagnos ställts.

Vore trevlig om fler, kunde dela med sig av sina erfarenheter inom detta viktiga ämne.

Statistiskt sett, leder trots allt en autismdiagnos till ett avkortat liv. Troligen orsakat av svåra livsvillkor.

Jag har haft olika erfarenheter och har även tidigare blivit beviljad psykoterapi trots diagnosen men upplever att det här skiljer sig mycket från vem man träffar och vilken mottagning man är på. Läkare/psykiater speciellt ställer sig tveksamma till psykoterapi om det kommer fram att man har en AST diagnos medan vissa psykologer kan ha ett annat mer positivt förhållningssätt till psykoterapi.

Dock har jag mött på mycket motstånd och att det blir ständiga bedömningar av mig som person istället för att sätta in insatser, t ex psykoterapi och då det redan i grunden är svårt att få psykoterapi så förvärras detta av en diagnos. Det då läkare som bedömer som jag upplever det gärna använder AST diagnosen som en anledning att neka vård och slussa vidare.

Det finns ett flertal psykologer som jobbar specifikt med klienter som har AST så det här att psykoterapi inte kan ha någon verkan för att man har AST stämmer inte men det är vad vårdpersonal gärna förmedlar för att spara pengar åt de mottagningar de jobbar för.

Sylvestra skrev:Märkligt om inget på forumet varit med om detta.

Enligt min erfarenhet erbjuds endast psykofarmaka v.b. och sjukskrivning v.b. efter utredningen. Psykiatrin erbjuder ingen psykoterapi eller stödsamtal, efter en diagnos inom autismspektrat. Detta då autism inte anses behandlingsbart/påverkansbart, inom i vart fall allmänpsykiatrin.
Utan man hänvisas till habilitering och andra instanser. Boendestöd verkar det man "skall ha". Även om man själv önskar kontaktperson istället. Jag ifrågasätter meningen med att diagnostisera och utreda, när det inte finns någon direkt hjälp efter att en autism diagnos ställts.

Vore trevlig om fler, kunde dela med sig av sina erfarenheter inom detta viktiga ämne.

Statistiskt sett, leder trots allt en autismdiagnos till ett avkortat liv. Troligen orsakat av svåra livsvillkor.

Vet inte i vilket län du befinner dig men i Stockholm är det i princip omöjligt att få tillgång till psykoterapi. De hänvisar mig ständigt till att "söka privat" och betala för min egen psykoterapi. Detta förekom även innan jag fick min aspergerdiagnos.

Jag får hela tiden förklaringen att psykiatrin är styrd av politiska beslut och att man i nuläget måste motivera en behandling utifrån en diagnos, och att det framförallt är kortvariga KBT-behandlingar som är i fokus för de flesta problem. De är väldigt synd att det förhåller sig på det sättet. Jag tror att många skulle må bättre av psykoterapi.

Hört talas om liknande.

Aspies som blir hänvisade till habiliteringen eller KBT terapi, istället för få hjälp med det dom vill ha hjälp med.

Svenska psykiatrin känns ganska kass om man ska uttrycka sig kortfattat.

Det är förmodligen inte det svar du önskade att du skulle få, men mitt bästa tips är att söka privat. Kostar gör det ju, men jag känner att det definitivt var värt det i mitt fall. Se det som en investering i dig själv, om du har möjlighet att välja det alternativet.

jag har också diagnos(er) men jag har vänt på det och säger till myndighetepersoner, eller vem det nu är som vill ha "mina" papper, att de får hålla reda på dem själva och jag vill inte ha med sånt att göra för jag tror det är förbannelser och SATANS JÄVELSKAP!