Jag var inne på ett rum för fyra. En äldre dam hade smärtor och skrek på natten, hon tycktes inte ringa på personalen (kanske dement), jag fick göra det. På dagen var det en man med dålig hörsel som fick besök, och alla skrek när de pratade med honom. Det var ingen lugn och ro, varken dag el natt. Men jag kom inte på tanken att begära eget rum pga min AS, jag antog att det måste vara så (av ekonomiska skäl). Blir jag inlagd igen, ska jag tänka på det.
Men jag blev ju frisk sedan jag legat med dropp i några dagar. När jag äntligen fick dricka, drack jag varm buljong och tyckte det smakade jättegott! Det var också skönt att få tugga riktig mat sedan. Så jag har ingen riktigt objektiv bild av sjukhusmaten.
Jag tyckte jag fick vänta en evighet på att komma in (det kändes så pga mina smärtor). Men samtidigt var jag positivt överraskad över hur snabbt det gick rent tidsmässigt. Hade fått höra att man fick vänta i timmar på akuten. Jag hade kanske tur den kvällen. Hade jag vetat att jag skulle slippa vänta i timmar på akuten, hade jag åkt in tidigare istf att lida många timmar hemma (man ska ju inte besvära akuten i onödan).
Det var enda gången jag varit inlagd på sjukhus pga sjukdom, och förutom rumskamraterna var jag nöjd. Jag fick effektiv smärtlindring och blev frisk. Jag längtar inte precis tillbaka men nu vet jag hur det är iaf.
Senare var jag på sömnapnéutredning. Kom in på kvällen och en sköterska förklarade noggrant hur det skulle gå till, efter en timme fick jag gå till hennes rum och få på mig alla grejer. Den natten fick jag vara ensam (fast det var ett rum för två), antar att undersökningen inte skulle fungera riktigt annars.