AspergerForum

Hej!

Jag väntar på att få göra en neuropsykiatrisk utredning. Just nu pluggar jag 50% distans på komvux men jag orkar inte med det längre. Kursen tar slut i januari och jag vet inte vad ska göra efter det. Finns det något bidrag eller liknande en kan söka, även om jag inte fått några officiella diagnoser? Eller är det bara att be om att få bli sjukskriven?

Söka jobb har jag tänkt på, men kan inte ta vilket jobb som helst, skulle behöva anpassat arbete i såna fall. Men det går väl inte heller utan diagnos?
Förra gången jag jobbade blev jag utbränd och jag vill inte att det händer igen.

Jag orkar inte plugga vidare något mer eftersom jag har koncentrationssvårigheter och det dränerar mig så mycket att jag tappar all lust till att plugga.

Vad kan man göra? Vad finns det för hjälp/ekonomiskt stöd att få innan en fått någon diagnos?

Du får sjukskriva dig precis som oss som är sjukskriva/aktivitetsersättning/sjukersättning, finns inga som helst bidrag att få för att du har ett NPF. I och för sig finns det väl något som heter handikappersättning men då tror jag att du måste vara väldigt funktionsnedsatt så att du får ökade kostnader för det.

Okej då vet jag. Jag ska träffa min läkare imorgon och ta upp det.

yumxi skrev:Jag orkar inte plugga vidare något mer eftersom jag har koncentrationssvårigheter och det dränerar mig så mycket att jag tappar all lust till att plugga.

Klarar du att få godkänt på kurserna? I så fall är det väl bara att fortsätta? Att må dåligt hela tiden är helt normalt (för vissa).

nescio skrev:

yumxi skrev:Jag orkar inte plugga vidare något mer eftersom jag har koncentrationssvårigheter och det dränerar mig så mycket att jag tappar all lust till att plugga.

Klarar du att få godkänt på kurserna? I så fall är det väl bara att fortsätta? Att må dåligt hela tiden är helt normalt (för vissa).

Jag tror att jag kommer bli godkänd, minst. Jo jag har funderat på att fortsätta men jag känner hur det verkligen tar stopp i huvudet, det går inte mer. Jag har bara blivit mer och mer deprimerad, nästintill självmordsbenägen pga hur jobbigt jag tycker det är med studierna.