En sak jag lagt märke till
Postat: 2016-10-13 14:20:53
Eftersom jag har börjat att vara väldigt genuin och ärlig om mina behov som aspergare, så har jag lagt märke till hur värdelös "hjälpen" man får är.
Jag behöver en godman, för jag finner absolut inget intresse för att fylla i papper, jag kan inte lära mig det även om jag hade velat, det där blir bara det ett moment 22, för jag är inte intresserad och jag vill inte lära mig om ett system som jag anser vara ett forcerat och kränkande bemötande till individens individuella kraft och påverkan på världen.
Jag har under hela mitt liv fått hjälp av min mor att göra saker för mig, att ta kontakt med vården etcetera etcetera. Jag är inte själv utrustad för att ta tag i mina ansvar. Ibland kan jag få ett ryck och göra saker, men grejen är och det här gör mig fly förbannad... Jag har ringt och bett om läkarintyg 3 gånger vid seperata tillfällen och min läkare har inte skrivit läkarintygen än. Jag litar inte för fem ören på att det kommer bli fixat.
Samtidigt sitter min mor och pressar mig på att om jag inte fixar det (eftersom det har försäkringskassan sagt) innan den 18e oktober, så kommer jag stå utan ersättning. VAD FAN!? Jag har tagit mitt ansvar gång på gång. Jag har bett LSS-handläggaren om att kontakta vården, har de gjort det? Jag har ingen aning. Det verkar ju inte så.
Är det min läkare som är helt handikappad eller något? Eller är det ett system som är helt diffust och oacceptabelt som sätter mig i den här unika positionen... Fixa en god man för att fixa det som jag behöver en god man för att fixa. Igen, moment 22.
Det finns så många skeva aspekter här i världen som jag inte kan i hela mitt hjärta förstå. Vad fan är det här egentligen?
Satt och tänkte häromdagen på att jag ska sätta upp en "Ingen reklam tack" skylt på min dörr för att slippa reklamen, ett annat perspektiv på det hela är, är det inte dom som ska fråga mig om jag vill ha reklam? Det finns så många kontroverser och det är svårt att veta vad som är rättvist och vad som inte är det. Men ändå tvingas vi leva i ett samhälle där det ska vara x när jag är y. Jag är motsatsen av dom, och det verkar samhället inte kunna acceptera.
Nu har jag skrivit lite om mina tankar. Kanske är det någon som kan relatera?
Mvh.
Jag behöver en godman, för jag finner absolut inget intresse för att fylla i papper, jag kan inte lära mig det även om jag hade velat, det där blir bara det ett moment 22, för jag är inte intresserad och jag vill inte lära mig om ett system som jag anser vara ett forcerat och kränkande bemötande till individens individuella kraft och påverkan på världen.
Jag har under hela mitt liv fått hjälp av min mor att göra saker för mig, att ta kontakt med vården etcetera etcetera. Jag är inte själv utrustad för att ta tag i mina ansvar. Ibland kan jag få ett ryck och göra saker, men grejen är och det här gör mig fly förbannad... Jag har ringt och bett om läkarintyg 3 gånger vid seperata tillfällen och min läkare har inte skrivit läkarintygen än. Jag litar inte för fem ören på att det kommer bli fixat.
Samtidigt sitter min mor och pressar mig på att om jag inte fixar det (eftersom det har försäkringskassan sagt) innan den 18e oktober, så kommer jag stå utan ersättning. VAD FAN!? Jag har tagit mitt ansvar gång på gång. Jag har bett LSS-handläggaren om att kontakta vården, har de gjort det? Jag har ingen aning. Det verkar ju inte så.
Är det min läkare som är helt handikappad eller något? Eller är det ett system som är helt diffust och oacceptabelt som sätter mig i den här unika positionen... Fixa en god man för att fixa det som jag behöver en god man för att fixa. Igen, moment 22.
Det finns så många skeva aspekter här i världen som jag inte kan i hela mitt hjärta förstå. Vad fan är det här egentligen?
Satt och tänkte häromdagen på att jag ska sätta upp en "Ingen reklam tack" skylt på min dörr för att slippa reklamen, ett annat perspektiv på det hela är, är det inte dom som ska fråga mig om jag vill ha reklam? Det finns så många kontroverser och det är svårt att veta vad som är rättvist och vad som inte är det. Men ändå tvingas vi leva i ett samhälle där det ska vara x när jag är y. Jag är motsatsen av dom, och det verkar samhället inte kunna acceptera.
Nu har jag skrivit lite om mina tankar. Kanske är det någon som kan relatera?
Mvh.