AspergerForum

Hej!

Jag studerar till psykoterapeut och tänker mycket på hur det är att ha en autismdiagnos och få psykologisk behandling, psykoterapi. Jag ska därför göra en mindre studie om detta och vill gärna hitta personer som har den erfarenheten (personer som har en autism/aspergerdiagnos och som fått psykoterapi - det spelar ingen roll om man fått psykoterapi innan man fått sin autism/aspergerdiagnos fastställd). Jag vill helt enkelt få höra olika personers upplevelser av just psykoterapi för att kunna skriva en uppsats om det.

Självklart så presenteras det du berättat anonymt, och du får möjlighet att se och godkänna hur jag uppfattat dina svar innan jag använder mig av dem. Min förhoppning är att min forskningsansats ska kunna bli ett bidrag till att göra vården för personer med autismspektrumdiagnoser bättre. Vill du vara med eller vill du veta mer? Hör jättegärna av dig - så berättar jag mer om hur detta skulle kunna gå till!

Vore kul om många vill vara med så att flera olika upplevelser kan presenteras i min forskningsstudie. Studien genomförs som examensuppsats vid Stockholms Universitet.

Svara i tråden eller skicka ett mail till: sara.me.axelsson@icloud.com

Tyvärr ligger mina terapierfarenheter så långt tillbaka i tiden att jag tror och hoppas att de inte är relevanta mer.

Kan man få betalt för att medverka eller måste man offra sig för forskningen.

Jag kan tänka mig att vara med om det handlar om att fylla i frågeformulär eller liknande. Vill inte bli intervjuad. Fick nyligen min aspergerdiagnos. Gick för tio år sen i DBT, då man trodde mina svårigheter berodde på borderline. Är för övrigt 33 år och kvinna

Tror att det kan vara jättebra att studera detta, men hör till dem som nog ändå inte passar in i din studie. Fick försöka med psykoterapi för många år sedan, långt före diagnos, och det fungerade väldigt väldigt dåligt, så det blev tidigt avbrott. Jag fick klart för mig att jag var en dålig patient...

Nja, jag har ju gått i psykoterapi, men jag är inte säker att det är intressant för dig, för du vill väl helst hitta nåt som är speciellt eller annorlunda där? Eller framför allt så vill du ha folk som försökt terapera bort sin Asperger? Jag gick i terapi för att bearbeta min dåliga barndom och det har inte med min Asperger att göra. Det är två olika saker. Så jag tror inte att jag kan vara till hjälp där.

Toblerone skrev:Nja, jag har ju gått i psykoterapi, men jag är inte säker att det är intressant för dig, för du vill väl helst hitta nåt som är speciellt eller annorlunda där? Eller framför allt så vill du ha folk som försökt terapera bort sin Asperger? Jag gick i terapi för att bearbeta min dåliga barndom och det har inte med min Asperger att göra. Det är två olika saker. Så jag tror inte att jag kan vara till hjälp där.

Det går inte att få bort sin Asperger med terapi, det är psykoterapeuter medvetna om också. Att du har gått i psykoterapi för din barndom låter väldigt relevant för du har ju Asperger även om det inte pratas om det just då. De med Asperger fungerar ju annorlunda och det finns redan idag studier på hur folk med as svarar på olika former av terapier. Oftast måste man anpassa terapin i någon form oavsett varför personen med as får terapi.

Liljan skrev:

Toblerone skrev:Nja, jag har ju gått i psykoterapi, men jag är inte säker att det är intressant för dig, för du vill väl helst hitta nåt som är speciellt eller annorlunda där? Eller framför allt så vill du ha folk som försökt terapera bort sin Asperger? Jag gick i terapi för att bearbeta min dåliga barndom och det har inte med min Asperger att göra. Det är två olika saker. Så jag tror inte att jag kan vara till hjälp där.

Det går inte att få bort sin Asperger med terapi, det är psykoterapeuter medvetna om också. Att du har gått i psykoterapi för din barndom låter väldigt relevant för du har ju Asperger även om det inte pratas om det just då. De med Asperger fungerar ju annorlunda och det finns redan idag studier på hur folk med as svarar på olika former av terapier. Oftast måste man anpassa terapin i någon form oavsett varför personen med as får terapi.

Jo, men om jag själv inte ens visste att jag har AS så kunde ju inte terapeuten veta det, eller hur? Inte bara att inte terapeuten visste och inte anpassade, men mina föräldrar ställde ju också höga krav på mig. Jag fick inte ha några problem eftersom min syster var handikappad. Då fick inte jag ha problem också, det hade de inte klarat av. Och då spelar det inte så stor roll om terapeuten vet om Aspergern. Han fattade ju i alla fall att jag hade för höga krav på mig och inte fick något stöd. Även utan Asperger var det illa nog. Så det spelade ingen roll, terapeuten förstod att jag hade det jobbigt och att jag inte kunde leva upp till kraven. Så i det här fallet spelade det ingen roll om man har Asperger eller inte.

Toblerone! Du tillhör absolut målgruppen för studien. Alla som gått i psykoterapi och har fått en diagnos innan eller efter sin diagnos är viktiga bidrag! Maila mig gärna så berättar jag mer!
Typkanin! Tyvärr får man offra sig för vetenskapen. Kan bli fråga om nån mindre ersättning - typ biobiljetter, men det är inte klart än.
Smillah! Tyvärr behöver det ske i intervjuform, men jag kan absolut tänka mig via Skype eller liknande om det kan vara aktuellt! Och det är bara jag som kommer att träffa dig i s f - full konfidentialitet utlovas.
Ankhat! Jag kan tänka mig att också dina erfarenheter kan vara nyttiga, du beskriver ju redan lite om hur du upplevde det, trots kortvarig behandling.

Om någon av er är intresserad utifrån dessa korta svar så maila gärna! Bara genom att läsa era svar på tråden gör att jag tror att den här studien har en viktig plats att fylla. sara.me.axelsson@icloud.com

Kiddie! Dina erfarenheter är också intressanta, även om det var länge sedan. Allas erfarenheter, bra eller dåliga, är intressanta!

Hej igen. Jag har fortfarande möjlighet att ta med några fler personer i studien. Det gäller ungefär en timmes intervju under november/december. Jag kan komma till din hemort och genomföra intervjun.
Maila eller ring/smsa om du är intresserad! Och tack alla ni som hittills anmält er. Tack för att ni vill ställa upp!
sara.me.axelsson@icloud.com
0727393636

Har gått i psykoterapi i omgångar och är absolut intresserad av att vara med i studien.

Toblerone skrev:

Liljan skrev:

Toblerone skrev:Nja, jag har ju gått i psykoterapi, men jag är inte säker att det är intressant för dig, för du vill väl helst hitta nåt som är speciellt eller annorlunda där? Eller framför allt så vill du ha folk som försökt terapera bort sin Asperger? Jag gick i terapi för att bearbeta min dåliga barndom och det har inte med min Asperger att göra. Det är två olika saker. Så jag tror inte att jag kan vara till hjälp där.

Det går inte att få bort sin Asperger med terapi, det är psykoterapeuter medvetna om också. Att du har gått i psykoterapi för din barndom låter väldigt relevant för du har ju Asperger även om det inte pratas om det just då. De med Asperger fungerar ju annorlunda och det finns redan idag studier på hur folk med as svarar på olika former av terapier. Oftast måste man anpassa terapin i någon form oavsett varför personen med as får terapi.

Jo, men om jag själv inte ens visste att jag har AS så kunde ju inte terapeuten veta det, eller hur? Inte bara att inte terapeuten visste och inte anpassade, men mina föräldrar ställde ju också höga krav på mig. Jag fick inte ha några problem eftersom min syster var handikappad. Då fick inte jag ha problem också, det hade de inte klarat av. Och då spelar det inte så stor roll om terapeuten vet om Aspergern. Han fattade ju i alla fall att jag hade för höga krav på mig och inte fick något stöd. Även utan Asperger var det illa nog. Så det spelade ingen roll, terapeuten förstod att jag hade det jobbigt och att jag inte kunde leva upp till kraven. Så i det här fallet spelade det ingen roll om man har Asperger eller inte.

Jag tror ändå att det är intressant, för antigen så fungerade det eller så fungerade det inte. Du kan ju berätta vad som funkade och inte. Av det du berättar låter det relevant, i alla fall för mig. De flesta som går i terapi gör det ju inte pga något Asperger relaterat utan av andra orsaker, som du gjorde.

Du har ju Asperger hela tiden, dvs du fungerar annorlunda hela tiden (oavsett som du hade en diagnos på papper eller ej) och pga att vi fungerar olika reagerar vi olika på olika former av behandling.

funkar?! haha nej men jag tror inte så mycket på talking therapy. Att snacka om piano gör dig inte till en pianist så hur fasen skall detta funka i livets situationer som är ännu svårare än att spela piano!?
Vissa gillar att prata men det har inte direkt hjälpt mig så mycket att samtala med psykolog.

jesusiscool skrev:funkar?! haha nej men jag tror inte så mycket på talking therapy. Att snacka om piano gör dig inte till en pianist så hur fasen skall detta funka i livets situationer som är ännu svårare än att spela piano!?
Vissa gillar att prata men det har inte direkt hjälpt mig så mycket att samtala med psykolog.

Hej! Jag är absolut intresserad av att ha dig med i studien även om dina erfarenheter av psykologisk behandling är negativa. Om du kan tänka dig att ställa upp förstås.

Kostymhippie skrev:Har gått i psykoterapi i omgångar och är absolut intresserad av att vara med i studien.

Hej! Jag vet inte om vi har fått kontakt tidigare, men om inte så vill jag gärna ha dig med i studien. Kontakta mig gärna via mail eller PM här om du är intresserad fortfarande.

Har skickat e-post, pm:ar också för säkerhets skull.

Frågeställningen väckte en mängd funderingar hos mig. Finns det en mätbar skillnad mellan hur människor med eller utan asperger upplever terapi? Något genomgående som höjer sig över faktumet att vi alla är individer?

Har behandlaren betett sig annorlunda eller varit tvungen att anpassa sig mer än vanligt pga min diagnos? Är detta något som ytterligare skiljer ut mig från andra människor?

Alla dessa små nyanser som är så svåra att få fatt i och så svåra att förstå. Ingen människa kan någonsin riktigt sätta sig in i hur någon annan tänker. Hur ska jag då kunna förstå hur mitt sätt att tänka skiljer sig från andras?

Jag har själv funderat mycket över detta då jag har erfarenhet av ett par terapier och inte i någon av dem har terapeuten, iaf inte rakt ut, sagt att det skulle vara min diagnos som skulle omöjliggöra en terapi utan jag har upplevt att vi pratat om problem som många andra människor har, både med och utan diagnos.

Jag har varit flera bedömningssamtal hos olika terapeuter och även påbörjat terapier och gått typ 2-3 gånger men sen känt att terapeuten inte var den rätta, men det har inte varit en enda gång där terapeuten misstänkt eller reagerat på en diagnos och nekat mig terapi.

Jag tror att kärnan i det här är VAD man som klient önskar sig av en terapeut, om man känner att man får stöd i att prata kring t ex besvikelser med vänner, svårighet att hitta en partner, eller om man ner känner att det är praktiskt stöd i "verkligheten" som man behöver.

Det är så få terapeuter som tydligt inriktar sig på att arbeta med personer med AS så därför är det svårt att säga om dessa använder speciella metoder eller om de bara är extra skickliga på att tala med personer med bredare variation än "normalbefolkningen".

Eeira skrev:Frågeställningen väckte en mängd funderingar hos mig. Finns det en mätbar skillnad mellan hur människor med eller utan asperger upplever terapi? Något genomgående som höjer sig över faktumet att vi alla är individer?

Har behandlaren betett sig annorlunda eller varit tvungen att anpassa sig mer än vanligt pga min diagnos? Är detta något som ytterligare skiljer ut mig från andra människor?

Alla dessa små nyanser som är så svåra att få fatt i och så svåra att förstå. Ingen människa kan någonsin riktigt sätta sig in i hur någon annan tänker. Hur ska jag då kunna förstå hur mitt sätt att tänka skiljer sig från andras?

Hur det fungerar? Inte, alls, skulle jag säga men det beror nog på vilken typ av aspie du är.

tahlia skrev:Hur det fungerar? Inte, alls, skulle jag säga men det beror nog på vilken typ av aspie du är.

+1 på den.

Hann gå i många terapier, mest insiktsvarianten, innan jag sent i livet fick veta att jag har AS. Alltså var det okänt för mina terapeuter.
Tror att jag reagerade som andra patienter när det gällde att förstå vilka problem som funnits i min uppväxt etc. Men när jag uppnått vissa insikter och det gällde att förändra mitt vardagsliv därefter - ja, då hände ingenting alls!
Till min egen och terapeutens stora besvikelse.
Jag kände mig lurad och som en dålig patient, och terapeuten fattade inte varför jag inte kunde tillämpa mina nya insikter. Mitt liv såg ju nästan exakt ut som före terapin!
En av terapeuterna (det här var på 80-talet) hintade om att hon hade haft flera kvinnliga patienter som liksom jag uppvisade drag som nästan var autistiska ...
Hon var klart före sin tid och visste inte hur rätt hon hade.
Det hela var ungefär som när jag bestämde mig för att bli en riktig gruppmänniska och sluta vara en ensamvarg. Jag lade mig i intensiv gruppträning, mådde asdåligt av det, och lyckades bara bli något slags taskig hybrid - en gruppvarg.