Jag har haft diskalkylie på papper sedan min utredning om AS i högstadiet, det är fruktansvärt jobbigt.
För mig innebär det att vissa siffror ( specifikt 678 ) försvinner, byter plats eller ändrar form. Detta kan ske så snabbt som jag tittar bort från pappret eller får siffrorna upplästa för mig, vilket är väldigt besvärligt.
I början ansåg folk att jag var korkad, det är ju så himla lätt med gånger tabellen och klockan är ju inte alls svårt. Det var fruktansvärt jobbigt, och jagar mig än idag.
Jag tycker det är lite humoristisk dock, jag klarar av att lära mig formlerna men däremot inte komma ihåg talen. Vilket tydligen gör mig till en sämre människa?
Till detta hör även att jag inte har nån koll på tid, vilket gör mig rätt stressad om jag inte har något sätt att säga ' nu har det gått -placera passande tidsrymd. '. PGA detta så är jag alltid en tids pessimist, värsta jag varit med om var då jag räknade fel och hamnade en timme innan bussen skulle åka för jag inte visste/kände hur lång tid det tog för mig att gå till bussen.
Tid är en såpass abstrakt sak, vilket ofta gör att om jag sätter mig ner och tecknar... så kan jag inte säga hur länge jag arbetat på bilden, om jag inte direkt använder en timer. Vilket känns lite off xP
Jag har ju skapat en del egna knep för att få detta att fungera, så att jag inte ska behöva offra så mycket energi på att det också ska fungera. Tex smartphone var nog ett av det bästa jag skaffat mig, lätta larm att ställa och en del bra appar. har 3 alarm på morgonen innan jag ska till skolan, en för att vakna, en för att komma ihåg att äta och en då jag ska börja gå till bussen.
Ett annat knep jag använde innan telefonen och alarmens tid var när jag var på skolan, att alltid gå till nästa klassrum. Jag var / är fortfarande dålig på klockan och om det inte står digitalt så har jag svårt att veta vad som är vad, så jag skippade rasterna och väntade utanför klassrummet om jag nu inte var med kompisar som hade bättre koll än jag. Använder den strategin idag fortfarande, men har lättare med vanliga klockor än förr. ( Dom pratade om att klockan var för abstrakt i sig och att ASen spökade, värst var det om folk ska tio i . då stog jag där som en idiot och fattade noll )
När det gäller bussar så försöker jag skriva ner vad dom heter och nr, hatar verkligen bussar. Jag får en sådan panik om jag inte hittar dom pga att dom bytt plats eller så, för då är jag rädd att min lilla sifferblinda hjärna bytt ut nån siffra eller sett fel på tid. -ryser-
har ni några bra knep om att hantera sifferblindhet bra?
/ Sad
GripandekyligSlog ihop tråden
Dyskalkyli - sifferblindhet med tråden
Dyskalkyli------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett